Sida 1 / 1
Eugène Jansson fick pianolektioner vid sju års ålder, vilket inte var en självklarhet på den tiden, särskilt inte för en son till en brevbärare. Hans föräldrar, särskilt hans mor, fäste stor vikt vid sina söners musikaliska utbildning. Med framgång. Inte bara Eugène utan även hans yngre bror Adrian inledde senare en karriär som konstnär - om än på ett annat sätt än vad deras mor hade tänkt sig. Vid 14 års ålder drabbades Eugène av scharlakansfeber. Det uppstod komplikationer som skadade hans hörsel permanent. Han var tvungen att sluta spela piano och började istället måla. Som 16-åring började han studera konst vid Slöjdskolan i Stockholm, dagens Konstfack. Dessutom gick han i Edvard Perséus klass och tog examen från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Till skillnad från många av sina studiekamrater hade den unge konstnären dock inte råd med den då vanliga utlandsvistelsen för studier. För att klara sig själv blev han istället assistent åt sin tidigare lärare Perséus. Ett arbete som han kunde sluta med 1885, efter att de första ekonomiska framgångarna kom från försäljningen av några stilleben. Han fick inga pengar för sina porträtt och landskap, som han ställde ut i Opponenterna, men åtminstone ett erkännande.
Även om Jansson hade ett livligt utbyte med andra konstnärer som Richard Bergh och Carl Larsson levde han ett ganska avskilt liv. Var det på grund av hans hörselnedsättning? Efter faderns död flyttade han tillsammans med sin mor och bror till Mariaberget på Södermalm. När konstnären tittade ut genom fönstret hittade han många av sina motiv, från Söder Mälarstrand till arbetarbostäderna i stadens utkanter. Jansson fångade dem med kraftiga penseldrag i stil med sen impressionism och symbolism, ofta badande i mörkblått nattljus. Det stora formatet och den ovanliga målarstilen föll inte i allmänhetens smak. Till att börja med uteblev framgångarna.
Detta förändrades när han träffade bankmannen Ernest Thiel. Thiel ägde en stor konstsamling som huvudsakligen bestod av verk av skandinaviska konstnärer, bland annat målningar av Edvard Munch och August Strindberg. Thiel blev Eugène Janssons viktigaste beskyddare och kund. Även konstnärligt sett markerade sekelskiftet början på en ny era för Jansson. Han letade efter nya motiv och fann dem i avbildningen av manliga nakenbilder. År 1912 hölls de olympiska spelen i hans hemstad. Han var själv en entusiastisk gymnast och fascinerad av idrottarnas prestationer, och han porträtterade många idrottare - från simmare till tyngdlyftare. Hans intresse för sina modeller var dock inte enbart konstnärligt. Konstnären har visserligen aldrig öppet erkänt sin homosexualitet. Men under flera år hade han ett förhållande med den tio år yngre snickaren Knut Nyman, som han hade träffat i simhallen och som han hade porträtterat flera gånger. Den storskaliga målningen "Naken Yngling" visar Knut Nyman. Efter Janssons död förstörde Eugènes bror Adrian, som själv var homosexuell, alla brev som han hade skrivit till sin älskare. För fram till 1944 var homosexualitet straffbart i Sverige.
Eugène Jansson fick pianolektioner vid sju års ålder, vilket inte var en självklarhet på den tiden, särskilt inte för en son till en brevbärare. Hans föräldrar, särskilt hans mor, fäste stor vikt vid sina söners musikaliska utbildning. Med framgång. Inte bara Eugène utan även hans yngre bror Adrian inledde senare en karriär som konstnär - om än på ett annat sätt än vad deras mor hade tänkt sig. Vid 14 års ålder drabbades Eugène av scharlakansfeber. Det uppstod komplikationer som skadade hans hörsel permanent. Han var tvungen att sluta spela piano och började istället måla. Som 16-åring började han studera konst vid Slöjdskolan i Stockholm, dagens Konstfack. Dessutom gick han i Edvard Perséus klass och tog examen från Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Till skillnad från många av sina studiekamrater hade den unge konstnären dock inte råd med den då vanliga utlandsvistelsen för studier. För att klara sig själv blev han istället assistent åt sin tidigare lärare Perséus. Ett arbete som han kunde sluta med 1885, efter att de första ekonomiska framgångarna kom från försäljningen av några stilleben. Han fick inga pengar för sina porträtt och landskap, som han ställde ut i Opponenterna, men åtminstone ett erkännande.
Även om Jansson hade ett livligt utbyte med andra konstnärer som Richard Bergh och Carl Larsson levde han ett ganska avskilt liv. Var det på grund av hans hörselnedsättning? Efter faderns död flyttade han tillsammans med sin mor och bror till Mariaberget på Södermalm. När konstnären tittade ut genom fönstret hittade han många av sina motiv, från Söder Mälarstrand till arbetarbostäderna i stadens utkanter. Jansson fångade dem med kraftiga penseldrag i stil med sen impressionism och symbolism, ofta badande i mörkblått nattljus. Det stora formatet och den ovanliga målarstilen föll inte i allmänhetens smak. Till att börja med uteblev framgångarna.
Detta förändrades när han träffade bankmannen Ernest Thiel. Thiel ägde en stor konstsamling som huvudsakligen bestod av verk av skandinaviska konstnärer, bland annat målningar av Edvard Munch och August Strindberg. Thiel blev Eugène Janssons viktigaste beskyddare och kund. Även konstnärligt sett markerade sekelskiftet början på en ny era för Jansson. Han letade efter nya motiv och fann dem i avbildningen av manliga nakenbilder. År 1912 hölls de olympiska spelen i hans hemstad. Han var själv en entusiastisk gymnast och fascinerad av idrottarnas prestationer, och han porträtterade många idrottare - från simmare till tyngdlyftare. Hans intresse för sina modeller var dock inte enbart konstnärligt. Konstnären har visserligen aldrig öppet erkänt sin homosexualitet. Men under flera år hade han ett förhållande med den tio år yngre snickaren Knut Nyman, som han hade träffat i simhallen och som han hade porträtterat flera gånger. Den storskaliga målningen "Naken Yngling" visar Knut Nyman. Efter Janssons död förstörde Eugènes bror Adrian, som själv var homosexuell, alla brev som han hade skrivit till sin älskare. För fram till 1944 var homosexualitet straffbart i Sverige.