När renässansen ersatte medeltiden i Italien, upphörde de världsåskådningar som hade varit giltiga fram till dess att gälla. Människan började tänka intensivt på sig själv och satte sig själv i centrum. Om tänkandet verkar självklart i dag var det på 1400-talet förbehållet ett fåtal personer. Da Vinci utnyttjade det nya sättet att se på världen på ett unikt sätt och utvecklades till ett universellt geni. Han utvecklades till en man som sammanförde allt som renässansen krävde. Leonardo hävdade djärvt att jorden var äldre än kyrkan. Han drömde om att flyga och följde fåglarnas flygning. Slutligen kombinerade Leonardo sin iakttagelseförmåga med sin kunskap och en extraordinär förmåga att tänka.
Leonardo da Vinci var en konstnär som representerade renässansens anda som ingen annan. Som målare är da Vincis skulpturala utarbetande av människokroppen och hans användning av en duk som ett rum övertygande. Leonardos måleri innebar att han tänkte, såg och kände, färdigheter som målarna på hans tid inte hade i samma utsträckning. De känsliga övergångarna mellan ljus och skugga skapar djup och leder betraktaren genom landskap. Konstnären spelar skickligt med varma och kalla färger. Kunskapen om färgeffekter och skapandet av perspektiv vittnar om stor vetenskaplig förståelse och talang för att genomföra dem i bild.
Namnet da Vinci är nära förknippat med porträttet av Mona Lisa, förutom skisser om anatomi. Särskilt kvinnans leende stannar kvar i betraktarens minne. Renässansens konstnärer hade satt sig ett högt mål. Målningen av det själfulla porträttet. De ska lyckas måla en person som utstrålar liv. Da Vinci lyckades med sin Lisa. Forskarna är fortfarande i farozonen om vem Lisa var. Det är inte säkert hur länge Leonardo arbetade med verket. Vissa säger att han reste med målningen och målade kvinnan enligt sitt personliga skönhetsideal. Kanske verkar hon för maskulin enligt dagens normer. Men målningen förtrollar betraktaren med sina leende läppar och uttrycksfulla ögon.
När renässansen ersatte medeltiden i Italien, upphörde de världsåskådningar som hade varit giltiga fram till dess att gälla. Människan började tänka intensivt på sig själv och satte sig själv i centrum. Om tänkandet verkar självklart i dag var det på 1400-talet förbehållet ett fåtal personer. Da Vinci utnyttjade det nya sättet att se på världen på ett unikt sätt och utvecklades till ett universellt geni. Han utvecklades till en man som sammanförde allt som renässansen krävde. Leonardo hävdade djärvt att jorden var äldre än kyrkan. Han drömde om att flyga och följde fåglarnas flygning. Slutligen kombinerade Leonardo sin iakttagelseförmåga med sin kunskap och en extraordinär förmåga att tänka.
Leonardo da Vinci var en konstnär som representerade renässansens anda som ingen annan. Som målare är da Vincis skulpturala utarbetande av människokroppen och hans användning av en duk som ett rum övertygande. Leonardos måleri innebar att han tänkte, såg och kände, färdigheter som målarna på hans tid inte hade i samma utsträckning. De känsliga övergångarna mellan ljus och skugga skapar djup och leder betraktaren genom landskap. Konstnären spelar skickligt med varma och kalla färger. Kunskapen om färgeffekter och skapandet av perspektiv vittnar om stor vetenskaplig förståelse och talang för att genomföra dem i bild.
Namnet da Vinci är nära förknippat med porträttet av Mona Lisa, förutom skisser om anatomi. Särskilt kvinnans leende stannar kvar i betraktarens minne. Renässansens konstnärer hade satt sig ett högt mål. Målningen av det själfulla porträttet. De ska lyckas måla en person som utstrålar liv. Da Vinci lyckades med sin Lisa. Forskarna är fortfarande i farozonen om vem Lisa var. Det är inte säkert hur länge Leonardo arbetade med verket. Vissa säger att han reste med målningen och målade kvinnan enligt sitt personliga skönhetsideal. Kanske verkar hon för maskulin enligt dagens normer. Men målningen förtrollar betraktaren med sina leende läppar och uttrycksfulla ögon.
Sida 1 / 18