Lady of Shalott är en ballad av Alfred Tennyson, en poet från Biedermeier-eran. Han använde den för att tolka Nimue från arthuriska legenden, som har sina rötter i medeltiden.
Berättelsen handlar om en kvinna som bor ensam i ett torn i vattnet och är källans väktare. Hon ser allt hon lär sig av världen i en spegel och väver motiven till en gigantisk gobeläng. När hon en dag får syn på en stilig riddare tittar hon ut genom fönstret, mot sitt öde, och utlöser en förbannelse. Spegeln går sönder och hennes längtan får henne att lämna tornet. Hon går ombord på en båt som hon skriver sitt namn på. Hennes livskrafter bleknar och hon sjunger en sista sång.

Detta ögonblick fångas av J. W. Waterhouse i sin tolkning från 1888. Den första frågande blicken hos en betraktare går först till bokstäverna på båten. Men det är svårt att urskilja orden "The Lady of ...". Detta är ett smart drag av konstnären, eftersom kvinnan är känd under många namn. Hon kallas till exempel Lady, Mistress, Keeper eller Queen of the Lake, Spring, Water eller Fountain. Förutom Nimue finns även Vivian, Elaine och Niniane som förnamn.
Hon sitter i sin båt och den stora mattan följer med henne, för hon lämnar ingenting efter sig. Trapporna till tornet ligger bakom henne. Den rostiga kedjan har redan lossnat, när som helst kommer hon att låta den glida ur hennes hand. Hösten har kommit runt henne, naturen andas ut sitt liv, precis som den unga kvinnan nu är ämnad att göra. Två av de tre ljusen framför henne har redan slocknat. Men när det sista ljuset flammar upp kan man se att hon har medvind. Ett par svalor flyger lågt över vattnet. Även de verkar ta ett sista farväl av sin resa söderut. De skogsklädda kullarna i fjärran är fortfarande fullt gröna av löv.

Det finns kuddar redo på båten. Den översta är försedd med gyllene pomponger. I mitten av den skrittar ett svart heraldiskt lejon med dubbla svansar på en vit bakgrund. Även det ligger bakom henne. Hennes utsmyckade livsverk verkar ha dragits med kärlekslöst. Betraktaren kan tydligt se det detaljerade broderiet, men mattan hänger i vattnet. Man skulle kunna tro att strömmen drar med den under ytan, eller är det bara löv på dammen i alla fall?
Framför henne i båten ligger ett krucifix, mannen bär en röd duk runt ländarna och ett rosenkransband är noggrant lagt mitt på hans kropp. Färgen på tyget tycks motsvara hennes röda läppar.

---

Lady of Shalott · John William Waterhouse