Nicolas de Largillière, som föddes i Paris den 20 oktober 1656 och dog där den 20 mars 1746, var en mästare inom rokokon och en av de viktigaste personerna på 1600- och 1700-talets konstscen i Frankrike. Tillsammans med Hyacinthe Francois Rigaud dominerade han sin tids porträttkonst och skapade ett rikt konstnärskap som än i dag reproduceras i konsttryck och fascinerar konstälskare världen över.
Largillière fick sin konstnärliga utbildning i Nederländerna och England, två regioner som spelade en avgörande roll för hans konstnärliga utveckling. I Nederländerna upptäckte han mästarna Peter Paul Rubens och Anthony van Dyck, vars imponerande kompositioner och livliga färgpalett utövade ett djupt inflytande på hans egen stil. I England arbetade Largillière som assistent åt den berömda målaren Peter Lely, en erfarenhet som gav honom värdefulla insikter i den professionella konstscenen. Efter att ha studerat under ledning av Alexander Goubau i Antwerpen anslöt sig Largillière 1673 till Guild of St Luke. Hans karriär förde honom sedan tillbaka till London, där han bodde i fyra år tills förföljelserna av katolikerna slutligen tvingade honom att lämna England. Denna påtvingade flyttning förde Largillière tillbaka till Paris, en stad som han bara lämnade kort när han bjöds in av Jakob II av England till trontillträdet för att porträttera kungen och drottningen.
Largillière hade en imponerande karriär. År 1705 utnämndes han till professor, 1738 steg han till direktör och 1743 blev han slutligen kansler för den prestigefyllda Parisakademin. Han lämnade efter sig ett imponerande antal porträtt, främst av privatpersoner. Dessa verk kännetecknas av sin livliga, ibland manierade skildring, sin blomstrande färgsättning och sin kvicka behandling. I dag är de ofta föremål för konsttryck som gör deras skönhet och sofistikering tillgänglig för en bredare publik.
Largillière koncentrerade sig främst på porträtt, historiemålningar och stilleben. Han porträtterade nästan uteslutande medlemmar av hovet och den övre medelklassen. Detta fokus på överklassen gav hans verk en speciell glamour och en unik elegans som än i dag fångas i konsttrycken och som gläder konstälskare över hela världen. Trots att det gått mer än två århundraden sedan hans död förblir Largillière en central figur i den franska konstens historia och hans verk fortsätter att vara en viktig del av det globala konstlandskapet.
Nicolas de Largillière, som föddes i Paris den 20 oktober 1656 och dog där den 20 mars 1746, var en mästare inom rokokon och en av de viktigaste personerna på 1600- och 1700-talets konstscen i Frankrike. Tillsammans med Hyacinthe Francois Rigaud dominerade han sin tids porträttkonst och skapade ett rikt konstnärskap som än i dag reproduceras i konsttryck och fascinerar konstälskare världen över.
Largillière fick sin konstnärliga utbildning i Nederländerna och England, två regioner som spelade en avgörande roll för hans konstnärliga utveckling. I Nederländerna upptäckte han mästarna Peter Paul Rubens och Anthony van Dyck, vars imponerande kompositioner och livliga färgpalett utövade ett djupt inflytande på hans egen stil. I England arbetade Largillière som assistent åt den berömda målaren Peter Lely, en erfarenhet som gav honom värdefulla insikter i den professionella konstscenen. Efter att ha studerat under ledning av Alexander Goubau i Antwerpen anslöt sig Largillière 1673 till Guild of St Luke. Hans karriär förde honom sedan tillbaka till London, där han bodde i fyra år tills förföljelserna av katolikerna slutligen tvingade honom att lämna England. Denna påtvingade flyttning förde Largillière tillbaka till Paris, en stad som han bara lämnade kort när han bjöds in av Jakob II av England till trontillträdet för att porträttera kungen och drottningen.
Largillière hade en imponerande karriär. År 1705 utnämndes han till professor, 1738 steg han till direktör och 1743 blev han slutligen kansler för den prestigefyllda Parisakademin. Han lämnade efter sig ett imponerande antal porträtt, främst av privatpersoner. Dessa verk kännetecknas av sin livliga, ibland manierade skildring, sin blomstrande färgsättning och sin kvicka behandling. I dag är de ofta föremål för konsttryck som gör deras skönhet och sofistikering tillgänglig för en bredare publik.
Largillière koncentrerade sig främst på porträtt, historiemålningar och stilleben. Han porträtterade nästan uteslutande medlemmar av hovet och den övre medelklassen. Detta fokus på överklassen gav hans verk en speciell glamour och en unik elegans som än i dag fångas i konsttrycken och som gläder konstälskare över hela världen. Trots att det gått mer än två århundraden sedan hans död förblir Largillière en central figur i den franska konstens historia och hans verk fortsätter att vara en viktig del av det globala konstlandskapet.
Sida 1 / 2