På 1500-talet hade konsten nått en internationell nivå. Italien ansågs fortfarande vara konstens vagga. Konstnärer från alla delar av Europa reste runt i landet och tog med sig intryck tillbaka till sina respektive influensområden. Peter Paul Rubens bevittnade barockens utveckling i Italien och imponerades av den intensiva färgsättningen Tizians och hans skicklighet i att använda ljuseffekter. I Antwerpen utnyttjade Rubens avskildheten för att utveckla sin egen målarstil och ett barockt bildspråk med hjälp av de kunskaper han fick. Vapnen i det åttioåriga kriget i vilade och Antwerpen var Törnrosan av konstnärlig utveckling. Rubens progressiva idéer mötte stort intresse och gjorde honom till en eftertraktad konstnär.
Rubens är nära förknippad med skildringar av kvinnor med all deras fysiska skönhet. Rubens' språk visar respekt och vördnad för de kvinnliga formerna. De tre gracerna symboliserar kyskhet, skönhet och kärlek. Kropparna är fulla av rörelse, hudens nyanser bestämmer bilden och ramas in av en färgstark komposition. Peter Paul Rubens utvecklade en dynamisk och färgstark stil. Han trodde på den stora betydelsen av penseldrag och färg. Hans figurer visar livslust och är öppna för världens nöjen. Samtidigt kombinerar Rubens det verkliga med det mystiska. Delacroix och Renoir tar upp liknande representationsformer och utvecklar penseldragningen ytterligare. Rubens skicklighet i att lyfta upp världsliga ämnen till ett allegoriskt sammanhang säkrade målaren välviljan hos de olika tankesätten i landet. Rubens inspirerade utan att polarisera och blev en respekterad och välmående konstnär.
Rubens tolererade bara några få målare bredvid honom. Konstnären inrättade en ateljé och tog emot nya konstnärer. Uppdragen var ofta så lysande att Rubens begränsade sig till att göra skisser och överlät målningen till sina lärlingar. Rubens använde sin diplomatiska förmåga för att medla i den fortfarande kontroversiella situationen i landet. Hans positiva inflytande belönades med en riddartitel. Rikedom och makt kunde inte skydda den stora konstnären från en av de värsta sjukdomarna som kan drabba en målare. Rubens insjuknade i gikt. Många av hans sena verk saknar dynamik, vilket kan bero på sjukdomen eller på den livslånga utveckling som kännetecknade Rubens.
På 1500-talet hade konsten nått en internationell nivå. Italien ansågs fortfarande vara konstens vagga. Konstnärer från alla delar av Europa reste runt i landet och tog med sig intryck tillbaka till sina respektive influensområden. Peter Paul Rubens bevittnade barockens utveckling i Italien och imponerades av den intensiva färgsättningen Tizians och hans skicklighet i att använda ljuseffekter. I Antwerpen utnyttjade Rubens avskildheten för att utveckla sin egen målarstil och ett barockt bildspråk med hjälp av de kunskaper han fick. Vapnen i det åttioåriga kriget i vilade och Antwerpen var Törnrosan av konstnärlig utveckling. Rubens progressiva idéer mötte stort intresse och gjorde honom till en eftertraktad konstnär.
Rubens är nära förknippad med skildringar av kvinnor med all deras fysiska skönhet. Rubens' språk visar respekt och vördnad för de kvinnliga formerna. De tre gracerna symboliserar kyskhet, skönhet och kärlek. Kropparna är fulla av rörelse, hudens nyanser bestämmer bilden och ramas in av en färgstark komposition. Peter Paul Rubens utvecklade en dynamisk och färgstark stil. Han trodde på den stora betydelsen av penseldrag och färg. Hans figurer visar livslust och är öppna för världens nöjen. Samtidigt kombinerar Rubens det verkliga med det mystiska. Delacroix och Renoir tar upp liknande representationsformer och utvecklar penseldragningen ytterligare. Rubens skicklighet i att lyfta upp världsliga ämnen till ett allegoriskt sammanhang säkrade målaren välviljan hos de olika tankesätten i landet. Rubens inspirerade utan att polarisera och blev en respekterad och välmående konstnär.
Rubens tolererade bara några få målare bredvid honom. Konstnären inrättade en ateljé och tog emot nya konstnärer. Uppdragen var ofta så lysande att Rubens begränsade sig till att göra skisser och överlät målningen till sina lärlingar. Rubens använde sin diplomatiska förmåga för att medla i den fortfarande kontroversiella situationen i landet. Hans positiva inflytande belönades med en riddartitel. Rikedom och makt kunde inte skydda den stora konstnären från en av de värsta sjukdomarna som kan drabba en målare. Rubens insjuknade i gikt. Många av hans sena verk saknar dynamik, vilket kan bero på sjukdomen eller på den livslånga utveckling som kännetecknade Rubens.
Sida 1 / 25