Wassily Kandinsky föddes i Moskva 1866 och var redan i trettioårsåldern när hans personliga konstnärliga tillvägagångssätt påverkade en hel generation konstnärer i Tyskland och Frankrike. Han studerade tidigt juridik vid universitetet i Moskva och utmärkte sig med olika skrifter och en avhandling om sociala frågor. Efter att ha tackat nej till ett erbjudande om en professur vid ett estniskt universitet flyttade han till München och började studera med Franz von Stuck vid Münchens konstakademi år 1900. Bara några år senare undervisade han som lärare vid en privat konstskola.
Kandinsky gjorde ett stort intellektuellt arbete om det "andliga i konsten", vilket också förde honom i kontakt med "Berlin-secessionen" 1902, en konstnärsförening kring målarna Klimsch, Leistikow, Liebermann, Slevogt, Corinth, Beckmann, Barlach och Feininger. Konstbranschen under denna epok liknade en tid som kännetecknades av måleri på naturmotiv, men också med brytningar mot abstraktion, så att divergenser och skillnader om vad som var värt att ställa ut inte saknades. År 1906 grundade och ställde han till exempel ut med gruppen "Die Brücke" i Dresden, som följdes 1907 av "Neue Künstlervereinigung" i München, ur vilken - tillsammans med Franz Marc som pionjärer och ledare - gruppen "Blaue Reiter" växte fram. Resor till Paris och Italien förde Kandinsky i kontakt med de stilistiska strävandena där, med kubismen och fauvismen, och bidrog till att hans tänkande alltmer kom att handla om den moderna konstens väsentliga fråga, nämligen bildens funktion i en värld som hade fallit offer för materialismen.
Alla konventionella bildmedel verkade inte tillräckligt immateriella för att han skulle kunna avskaffa verklighetens materialitet. För Kandinsky var det bara musiken som kunde övervinna denna materialitet på detta sätt, utan att behöva luta sig mot det föreställande. Hans målningar blev alltmer icke-representativa och på så sätt uppstod en självständig ny inriktning mot differentierade färgspel och rytmiska former. Utställningar av hans verk i München, Zürich, USA och Moskva vittnar om den rastlösa, men alltid rörliga konstnären som också var på jakt efter självupptäckt. Efter att ha arbetat i Moskva och Berlin flyttade han till Weimar 1922 och inbjöds av Walter Gropius att undervisa vid Bauhaus där. Han träffade andra viktiga konstnärer som Lyonel Feininger, och tillsammans med Paul Klee och den ryske målaren Jawlensky grundade han konstnärsgruppen "Die Blaue Vier".
När Bauhaus stängde 1933 flyttade Kandinsky till Paris. Där träffade han andra viktiga konstnärer som Robert Delaunay, Fernand Léger, Joan Miro, Piet Mondrian och Hans Arp. År 1937 smutskastade nationalsocialisterna hans verk. Över 57 målningar konfiskerades och fördes bort från tyska museer.
Wassily Kandinsky föddes i Moskva 1866 och var redan i trettioårsåldern när hans personliga konstnärliga tillvägagångssätt påverkade en hel generation konstnärer i Tyskland och Frankrike. Han studerade tidigt juridik vid universitetet i Moskva och utmärkte sig med olika skrifter och en avhandling om sociala frågor. Efter att ha tackat nej till ett erbjudande om en professur vid ett estniskt universitet flyttade han till München och började studera med Franz von Stuck vid Münchens konstakademi år 1900. Bara några år senare undervisade han som lärare vid en privat konstskola.
Kandinsky gjorde ett stort intellektuellt arbete om det "andliga i konsten", vilket också förde honom i kontakt med "Berlin-secessionen" 1902, en konstnärsförening kring målarna Klimsch, Leistikow, Liebermann, Slevogt, Corinth, Beckmann, Barlach och Feininger. Konstbranschen under denna epok liknade en tid som kännetecknades av måleri på naturmotiv, men också med brytningar mot abstraktion, så att divergenser och skillnader om vad som var värt att ställa ut inte saknades. År 1906 grundade och ställde han till exempel ut med gruppen "Die Brücke" i Dresden, som följdes 1907 av "Neue Künstlervereinigung" i München, ur vilken - tillsammans med Franz Marc som pionjärer och ledare - gruppen "Blaue Reiter" växte fram. Resor till Paris och Italien förde Kandinsky i kontakt med de stilistiska strävandena där, med kubismen och fauvismen, och bidrog till att hans tänkande alltmer kom att handla om den moderna konstens väsentliga fråga, nämligen bildens funktion i en värld som hade fallit offer för materialismen.
Alla konventionella bildmedel verkade inte tillräckligt immateriella för att han skulle kunna avskaffa verklighetens materialitet. För Kandinsky var det bara musiken som kunde övervinna denna materialitet på detta sätt, utan att behöva luta sig mot det föreställande. Hans målningar blev alltmer icke-representativa och på så sätt uppstod en självständig ny inriktning mot differentierade färgspel och rytmiska former. Utställningar av hans verk i München, Zürich, USA och Moskva vittnar om den rastlösa, men alltid rörliga konstnären som också var på jakt efter självupptäckt. Efter att ha arbetat i Moskva och Berlin flyttade han till Weimar 1922 och inbjöds av Walter Gropius att undervisa vid Bauhaus där. Han träffade andra viktiga konstnärer som Lyonel Feininger, och tillsammans med Paul Klee och den ryske målaren Jawlensky grundade han konstnärsgruppen "Die Blaue Vier".
När Bauhaus stängde 1933 flyttade Kandinsky till Paris. Där träffade han andra viktiga konstnärer som Robert Delaunay, Fernand Léger, Joan Miro, Piet Mondrian och Hans Arp. År 1937 smutskastade nationalsocialisterna hans verk. Över 57 målningar konfiskerades och fördes bort från tyska museer.
Sida 1 / 15