Caspar David Friedrich har fångat alla viktiga detaljer i kvällshimlen i denna målning och projicerat dem på duken. Målningens allmänna färgschema är en blandning av mörka toner och orangefärgade aspekter av solnedgången. Kontrasterna mellan dessa två färgställningar dominerar målningen och gör den lika unik som imponerande.

Något till vänster om målningens mittpunkt finns två av målningens huvudpersoner. Två män, förmodligen bröder, i långa kläder och hattar står med ryggen mot betraktaren. Själva tittar de däremot på solnedgången, men är bara synliga som silhuetter i mörkret. Deras blick vänder sig längtansfullt mot det som betraktaren av målningen också omedelbart ser som huvudföremålet. Bröderna förundras över solnedgången. I bakgrunden av målningen tycks solen redan ha försvunnit bakom en bergstopp, och endast den återstående glöden lyser fortfarande på himlen och molnen. Under processen döljer två molnband i mitten av målningen en del av de orangefärgade färgerna och ger en tydlig kontrast till den ljusa färgsättningen.

Caspar David Friedrichs val av landskap och vegetation har i synnerhet gjort att solnedgången står i förgrunden. Det går inte att urskilja någon särskild vegetation som skulle kunna distrahera från färgspelet i ljuset. Förutom himlen och molnen syns endast kullar i målningen, vars fötter försvinner i vattnet. Höjderna verkar mörka, men vattnet reflekterar solnedgångens orange färg och ger därför en stark kontrast. Samtidigt har detta effekten att målningen blir ljusare och ljusare från grunden och uppåt. De två männen, vars ryggar syns, står själva på en av kullarna och betraktar det bergiga landskapet i bakgrunden, som är genomsyrat av vattendrag. Ovanför bildens mitt kan man slutligen bara se kvällssolens orangefärgade ljusa sol och de fält av dimma och moln som inramar målningen.

---

Solnedgång (bröder) · Caspar David Friedrich