För kvinnor var en karriär som konstnär länge en svår väg att gå. Även om det finns många avbildningar av kvinnor och flickor i bildkonsten finns det därför bara ett fåtal bilder av graciösa kvinnofigurer och ansikten som är målade av en kvinna i en gammal mästarstil. Sophie Gengembre, som senare skulle bli en mästare i sådana skildringar, hade det lättare eftersom hon var dotter till en parisisk arkitekt. Dotter till en parisisk arkitekt som hade nära kontakt med konstnärskretsar. Sophie började alltså måla själv som ung flicka, tills hon vid tjugo års ålder gick i lära hos historie- och porträttmålaren Carl von Steuben i Paris.
Genom sin mor, som var engelska, hade hon dessutom redan från födseln ett naturligt förhållande till den anglosaxiska världen, så flytten till USA måste inte ha varit alltför svår för henne. Där förblev hon trogen mot måleriet, vilket möjligen underlättades av att hon träffade och snart gifte sig med den brittiske genremålaren Walter Anderson. Som Sophie Anderson firade hon senare sina första framgångar som målare på olika utställningar. Det var också bra för hennes utveckling som målare att hennes äktenskap blev en konstnärsgemenskap. Tillsammans med sin make skapade hon en serie porträtt. Det minskade inte deras produktivitet att de båda konstnärerna bytte plats flera gånger i Amerika och även pendlade mellan den nya världen och London. Slutligen flyttade paret av hälsoskäl 1871 till Capri, den fantastiskt vackra ön i Neapelbukten, som vid den här tiden blev en magnet för konstnärer från hela världen. De bosatte sig i Villa Castello, där de hade ett livligt utbyte med andra målare och andra kreativa människor, inte minst i trädgården. Man kan anta att de på detta sätt kom i kontakt med den amerikanske målaren Charles, som föddes i Buffalo och dog i Den amerikanske målaren Charles Caryl Coleman, vars berömda målningar bland annat visar Villa Castello. Av Sophie Andersons målningar som hon har gjort på Capri är bilderna av "Fishermen's Children Capri" och "Shepherd's Whistles Capri" särskilt fascinerande.
Sophie Andersons stil och val av motiv förknippar henne med den pre-rafaelitiska konstnärsgruppen. Hennes målarstil kännetecknas av detaljerade naturskildringar. På samma sätt avslöjar Andersons val av motiv en samhörighet med målarna i denna brödraskap när hon, i likhet med dem, uttrycker själslivet hos sina målare i sina noggrant tecknade, ljusa och vänliga skildringar av människor. Skönheten hos hennes kvinno- och flickfigurer förknippas nu med det viktorianska idealet. I likhet med pre-rafaeliterna ägnade hon sig dock också åt religiösa och mytiska teman, som i bilderna "The Council of Angels" eller "Foundling Girls at Prayer in the Chapel". Sophie Anderson återvände till England och dog i Falmouth/Cornwall vid 80 års ålder.
För kvinnor var en karriär som konstnär länge en svår väg att gå. Även om det finns många avbildningar av kvinnor och flickor i bildkonsten finns det därför bara ett fåtal bilder av graciösa kvinnofigurer och ansikten som är målade av en kvinna i en gammal mästarstil. Sophie Gengembre, som senare skulle bli en mästare i sådana skildringar, hade det lättare eftersom hon var dotter till en parisisk arkitekt. Dotter till en parisisk arkitekt som hade nära kontakt med konstnärskretsar. Sophie började alltså måla själv som ung flicka, tills hon vid tjugo års ålder gick i lära hos historie- och porträttmålaren Carl von Steuben i Paris.
Genom sin mor, som var engelska, hade hon dessutom redan från födseln ett naturligt förhållande till den anglosaxiska världen, så flytten till USA måste inte ha varit alltför svår för henne. Där förblev hon trogen mot måleriet, vilket möjligen underlättades av att hon träffade och snart gifte sig med den brittiske genremålaren Walter Anderson. Som Sophie Anderson firade hon senare sina första framgångar som målare på olika utställningar. Det var också bra för hennes utveckling som målare att hennes äktenskap blev en konstnärsgemenskap. Tillsammans med sin make skapade hon en serie porträtt. Det minskade inte deras produktivitet att de båda konstnärerna bytte plats flera gånger i Amerika och även pendlade mellan den nya världen och London. Slutligen flyttade paret av hälsoskäl 1871 till Capri, den fantastiskt vackra ön i Neapelbukten, som vid den här tiden blev en magnet för konstnärer från hela världen. De bosatte sig i Villa Castello, där de hade ett livligt utbyte med andra målare och andra kreativa människor, inte minst i trädgården. Man kan anta att de på detta sätt kom i kontakt med den amerikanske målaren Charles, som föddes i Buffalo och dog i Den amerikanske målaren Charles Caryl Coleman, vars berömda målningar bland annat visar Villa Castello. Av Sophie Andersons målningar som hon har gjort på Capri är bilderna av "Fishermen's Children Capri" och "Shepherd's Whistles Capri" särskilt fascinerande.
Sophie Andersons stil och val av motiv förknippar henne med den pre-rafaelitiska konstnärsgruppen. Hennes målarstil kännetecknas av detaljerade naturskildringar. På samma sätt avslöjar Andersons val av motiv en samhörighet med målarna i denna brödraskap när hon, i likhet med dem, uttrycker själslivet hos sina målare i sina noggrant tecknade, ljusa och vänliga skildringar av människor. Skönheten hos hennes kvinno- och flickfigurer förknippas nu med det viktorianska idealet. I likhet med pre-rafaeliterna ägnade hon sig dock också åt religiösa och mytiska teman, som i bilderna "The Council of Angels" eller "Foundling Girls at Prayer in the Chapel". Sophie Anderson återvände till England och dog i Falmouth/Cornwall vid 80 års ålder.
Sida 1 / 1