Konstnären Quentin Massys föddes i den flamländska provinsen Brabant. Matsys eller Metsys används också som stavning av hans namn. Quentin föddes som son till en smed och det var inte ovanligt på 1400-talet att söner fortsatte sin fars yrke och Quentin började arbeta i smedjan som en självklarhet. Enligt en fantasifull berättelse träffade Quentin en ung flicka under denna tid och blev förälskad. Hon sägs ha varit dotter till en konstnär och för att imponera på henne blev han konstnär. Konsthistoriker hävdar dock att Quentin var svag och sjuklig redan i unga år och att han inte kunde utföra det fysiskt krävande arbetet i smedjan. Han föredrog att ta fram sin skissbok och rita.
Under 1400-talet uppvisade de flamländska städerna en liknande utveckling som de italienska konstnärliga centra. Handeln gav landet ett visst välstånd och konstnärliga centra utvecklades. Antwerpen hade blivit centrum för det flamländska måleriet på 1500-talet. Quentin flyttade till staden och blev antagen som målare i Guild of St Luke. Massys ägnade sig till en början åt att måla religiösa motiv. Detta följdes senare av verk som utöver ren representation kan ses som kritiska uttalanden. Med skildringen av växlaren och hans hustru tog Massys upp ett tema som van Eyck redan hade närmat sig ungefär hundra år före honom. Ett polariserande tema i det dåtida samhället. Målningen Den groteska gamla kvinnan sägs ha skapats efter en teckning av Leonardo da Vinci. En karikatyr som inspirerade Lewis Carroll att göra henne till drottning i Underlandet. Illvilliga tungor hävdar att det finns en verklig modell för målningen.
Quentin Massys kunde läsa ansikten och spela med ansiktsuttryck som knappast någon annan målare på den tiden. Han använde förmodligen denna förmåga helt medvetet och nådde på så sätt tittaren på ett känslomässigt sätt. Massys hade olika konstnärliga strategier till sitt förfogande för att öka verkens genomslagskraft. Quentin hade inte bara den tekniska potentialen att förverkliga de fina gesterna och starka ansiktsuttrycken, han hade också det empatiska ögat att se och känna igen individen i varje person. Dessa färdigheter gjorde Quentin till en av sin tids främsta porträttmålare. På så sätt fick Quentin tillåtelse att måla varsitt porträtt av den lärde Erasmus och hans vän Peter Gillies. Enligt berättelsen letade de två männen efter en julklapp till en annan gemensam vän. De gav Quentin Massys i uppdrag att måla två porträtt. Porträttet av Erasmus är ett av Quentins mest kända verk. Den visar den lärde som sitter vid sitt skrivbord. Rummet är fyllt av många små tillägg som inte kunde ha valts bättre för att relatera till den porträtterade.
Konstnären Quentin Massys föddes i den flamländska provinsen Brabant. Matsys eller Metsys används också som stavning av hans namn. Quentin föddes som son till en smed och det var inte ovanligt på 1400-talet att söner fortsatte sin fars yrke och Quentin började arbeta i smedjan som en självklarhet. Enligt en fantasifull berättelse träffade Quentin en ung flicka under denna tid och blev förälskad. Hon sägs ha varit dotter till en konstnär och för att imponera på henne blev han konstnär. Konsthistoriker hävdar dock att Quentin var svag och sjuklig redan i unga år och att han inte kunde utföra det fysiskt krävande arbetet i smedjan. Han föredrog att ta fram sin skissbok och rita.
Under 1400-talet uppvisade de flamländska städerna en liknande utveckling som de italienska konstnärliga centra. Handeln gav landet ett visst välstånd och konstnärliga centra utvecklades. Antwerpen hade blivit centrum för det flamländska måleriet på 1500-talet. Quentin flyttade till staden och blev antagen som målare i Guild of St Luke. Massys ägnade sig till en början åt att måla religiösa motiv. Detta följdes senare av verk som utöver ren representation kan ses som kritiska uttalanden. Med skildringen av växlaren och hans hustru tog Massys upp ett tema som van Eyck redan hade närmat sig ungefär hundra år före honom. Ett polariserande tema i det dåtida samhället. Målningen Den groteska gamla kvinnan sägs ha skapats efter en teckning av Leonardo da Vinci. En karikatyr som inspirerade Lewis Carroll att göra henne till drottning i Underlandet. Illvilliga tungor hävdar att det finns en verklig modell för målningen.
Quentin Massys kunde läsa ansikten och spela med ansiktsuttryck som knappast någon annan målare på den tiden. Han använde förmodligen denna förmåga helt medvetet och nådde på så sätt tittaren på ett känslomässigt sätt. Massys hade olika konstnärliga strategier till sitt förfogande för att öka verkens genomslagskraft. Quentin hade inte bara den tekniska potentialen att förverkliga de fina gesterna och starka ansiktsuttrycken, han hade också det empatiska ögat att se och känna igen individen i varje person. Dessa färdigheter gjorde Quentin till en av sin tids främsta porträttmålare. På så sätt fick Quentin tillåtelse att måla varsitt porträtt av den lärde Erasmus och hans vän Peter Gillies. Enligt berättelsen letade de två männen efter en julklapp till en annan gemensam vän. De gav Quentin Massys i uppdrag att måla två porträtt. Porträttet av Erasmus är ett av Quentins mest kända verk. Den visar den lärde som sitter vid sitt skrivbord. Rummet är fyllt av många små tillägg som inte kunde ha valts bättre för att relatera till den porträtterade.
Sida 1 / 1