Luca Giordano var en napolitansk målare med många smeknamn och lika många talanger. Under sin livstid kallades han till exempel Luca Fa Presto, vilket kan översättas till Luca mach schnell. Vissa tror att det var en hänvisning till hans snabbhet i målningen. Detta beror på att Giordano sägs ha tagit mindre än två dagar på sig för att färdigställa en stor altaruppsats. En annan teori är att Giordanos far, som också var målare, lät sin son göra kopior av andra konstnärers verk när han var ung. För att sporra sin son sägs han ha ropat Luca mach snabbare åt honom. Ett annat smeknamn för Giordano var Proteus. Han fick detta namn på grund av sin förmåga att perfekt imitera nästan alla konstnärers stil. Hans ämnesområde var därför mycket varierat. Men den största delen av hans arbete bestod av fresker och oljemålningar med religiösa eller mytologiska motiv.
Runt 1650 gick Giordano i lära hos Jusepe de Ribera, vars stil är tydlig i hans tidiga verk. Efter Riberas död sökte Giordano ny inspiration och reste till Rom och Venedig. Hans senare verk visar venetianska influenser, som är kända från Paolo Veronese, samt influenser från Pietro da Cortonas romersk stil. Under de kommande åren fortsatte Giordano att resa mellan sitt hemland Neapel och Venedig, och han tog också emot några uppdrag i Florens och andra norditalienska regioner. Runt 1692 reste Giordano till Spanien på inbjudan av kung Karl II, som senare gav honom titeln Caballero. Under denna tid målade han förutom olika fresker även många målningar som fortfarande kan ses i spanska museer som Museo del Prado. Bland dem finns målningen "Rubens målar en allegori om fred". Efter kungens död 1702 återvände Giordano till Neapel och tillbringade de sista åren av sitt liv där.
Under dessa sista år i Neapel förändrades Giordanos stil avsevärt. Hans målningar blev ljusare, vilket konstkritiker såg som en föregångare till rokokostilen som följde på den sena barocken. Dessa verk fortsatte att påverka konstnärer som Jean Honore Fragonard långt in på 1700-talet. Bland hans elever fanns Paolo di Matteis, Nicola Malinconico och Matteo Pacelli. Eftersom Giordano reste mycket under sin karriär och hans arbete var så varierat påverkade han konstnärer som Giovan Battista Langetti, Fillipo Gherardi, Pedro de Calabria, Juan Antonio Boujas och många fler, förutom sina egna elever. Giordano var gift och hade minst 10 barn. Hans popularitet och arbetsiver hade gett honom tillräckliga ekonomiska resurser för att ge sina barn en bra utbildning och sina döttrar en rejäl hemgift.
Luca Giordano var en napolitansk målare med många smeknamn och lika många talanger. Under sin livstid kallades han till exempel Luca Fa Presto, vilket kan översättas till Luca mach schnell. Vissa tror att det var en hänvisning till hans snabbhet i målningen. Detta beror på att Giordano sägs ha tagit mindre än två dagar på sig för att färdigställa en stor altaruppsats. En annan teori är att Giordanos far, som också var målare, lät sin son göra kopior av andra konstnärers verk när han var ung. För att sporra sin son sägs han ha ropat Luca mach snabbare åt honom. Ett annat smeknamn för Giordano var Proteus. Han fick detta namn på grund av sin förmåga att perfekt imitera nästan alla konstnärers stil. Hans ämnesområde var därför mycket varierat. Men den största delen av hans arbete bestod av fresker och oljemålningar med religiösa eller mytologiska motiv.
Runt 1650 gick Giordano i lära hos Jusepe de Ribera, vars stil är tydlig i hans tidiga verk. Efter Riberas död sökte Giordano ny inspiration och reste till Rom och Venedig. Hans senare verk visar venetianska influenser, som är kända från Paolo Veronese, samt influenser från Pietro da Cortonas romersk stil. Under de kommande åren fortsatte Giordano att resa mellan sitt hemland Neapel och Venedig, och han tog också emot några uppdrag i Florens och andra norditalienska regioner. Runt 1692 reste Giordano till Spanien på inbjudan av kung Karl II, som senare gav honom titeln Caballero. Under denna tid målade han förutom olika fresker även många målningar som fortfarande kan ses i spanska museer som Museo del Prado. Bland dem finns målningen "Rubens målar en allegori om fred". Efter kungens död 1702 återvände Giordano till Neapel och tillbringade de sista åren av sitt liv där.
Under dessa sista år i Neapel förändrades Giordanos stil avsevärt. Hans målningar blev ljusare, vilket konstkritiker såg som en föregångare till rokokostilen som följde på den sena barocken. Dessa verk fortsatte att påverka konstnärer som Jean Honore Fragonard långt in på 1700-talet. Bland hans elever fanns Paolo di Matteis, Nicola Malinconico och Matteo Pacelli. Eftersom Giordano reste mycket under sin karriär och hans arbete var så varierat påverkade han konstnärer som Giovan Battista Langetti, Fillipo Gherardi, Pedro de Calabria, Juan Antonio Boujas och många fler, förutom sina egna elever. Giordano var gift och hade minst 10 barn. Hans popularitet och arbetsiver hade gett honom tillräckliga ekonomiska resurser för att ge sina barn en bra utbildning och sina döttrar en rejäl hemgift.
Sida 1 / 4