Justus Sustermans, även känd som Giusto Sustermans, ansågs vara den bästa målaren i hela Italien vid den tiden. Sustermans föddes dock i Antwerpen i slutet av 1500-talet. Innan han flyttade till Italien studerade han i Flandern, Antwerpen och senare Paris. Man tror att Willem de Vos, brorson till den berömda Antwerpenmålaren Maarten de Vos, var hans lärare. Därefter bosatte sig Sustermans i Florens, där han bodde fram till sin död vid 83 års ålder. Han fascinerades av den italienska barocken, studerade kända venetianska konstnärer och blev snart anställd som hovmålare hos Medici. Han gjorde otaliga porträtt för denna inflytelserika renässansfamilj. Hans uppdragsgivare uppskattade hans konst, särskilt storhertig Cosimo II de Medici, som ofta, länge och gärna vistades i Sustermans ateljé.
Förutom sin passion för italiensk konst var Sustermans också intresserad av den spanska porträttmålaren Diego Velázquez och den franska Pierre Mignard. Sustermans lät sig inte heller begränsas när det gällde beställningsarbeten: förutom Medici målade han porträtt för den österrikiske ärkehertigen Ferdinand II eller till exempel för astronomen Galileo Gallilei. För Galileo, vars beskyddare också var Medici, gjorde Sustermans sammanlagt tre olika porträtt, varav ett gick som gåva till en vän till Galileo i Paris. Senare hamnade målningen, liksom många av Sustermans andra verk, i Ferdinand II:s samling. Han var också ansvarig för Sustermans frekventa besök i Wien, utöver hans huvudresidens i Florens. Han åtföljdes av sin bror Jan, som i likhet med Sustermans andra bröder Cornelis och Franz också var konstnär. Sustermans reste också till Rom, där han målade ett porträtt av påven Urban VIII.
Hans verk kännetecknades till en början av mycket tydliga och precisa linjer. Sustermans tidiga målningar bekräftar därför på ett imponerande sätt hans hantverksmässiga kompetens. Inte för inte var han känd som den bästa målaren i hela Italien. Under sitt liv avlägsnade han sig dock gradvis från denna stil. Under tiden målade han sina motiv ganska reducerade och reserverade i en dyster atmosfär. I slutändan hittade han dock sin slutliga stil varken i sin ursprungliga precision eller i sin blygsamhet. I stället verkar hans senare målningar friare och mer uttrycksfulla. Sustermans ledde också länge en konstnärlig verkstad där bland annat Francesco Buonavita, Valerio Marucelli och Giovanni Lionardo Henner var verksamma som målare.
Justus Sustermans, även känd som Giusto Sustermans, ansågs vara den bästa målaren i hela Italien vid den tiden. Sustermans föddes dock i Antwerpen i slutet av 1500-talet. Innan han flyttade till Italien studerade han i Flandern, Antwerpen och senare Paris. Man tror att Willem de Vos, brorson till den berömda Antwerpenmålaren Maarten de Vos, var hans lärare. Därefter bosatte sig Sustermans i Florens, där han bodde fram till sin död vid 83 års ålder. Han fascinerades av den italienska barocken, studerade kända venetianska konstnärer och blev snart anställd som hovmålare hos Medici. Han gjorde otaliga porträtt för denna inflytelserika renässansfamilj. Hans uppdragsgivare uppskattade hans konst, särskilt storhertig Cosimo II de Medici, som ofta, länge och gärna vistades i Sustermans ateljé.
Förutom sin passion för italiensk konst var Sustermans också intresserad av den spanska porträttmålaren Diego Velázquez och den franska Pierre Mignard. Sustermans lät sig inte heller begränsas när det gällde beställningsarbeten: förutom Medici målade han porträtt för den österrikiske ärkehertigen Ferdinand II eller till exempel för astronomen Galileo Gallilei. För Galileo, vars beskyddare också var Medici, gjorde Sustermans sammanlagt tre olika porträtt, varav ett gick som gåva till en vän till Galileo i Paris. Senare hamnade målningen, liksom många av Sustermans andra verk, i Ferdinand II:s samling. Han var också ansvarig för Sustermans frekventa besök i Wien, utöver hans huvudresidens i Florens. Han åtföljdes av sin bror Jan, som i likhet med Sustermans andra bröder Cornelis och Franz också var konstnär. Sustermans reste också till Rom, där han målade ett porträtt av påven Urban VIII.
Hans verk kännetecknades till en början av mycket tydliga och precisa linjer. Sustermans tidiga målningar bekräftar därför på ett imponerande sätt hans hantverksmässiga kompetens. Inte för inte var han känd som den bästa målaren i hela Italien. Under sitt liv avlägsnade han sig dock gradvis från denna stil. Under tiden målade han sina motiv ganska reducerade och reserverade i en dyster atmosfär. I slutändan hittade han dock sin slutliga stil varken i sin ursprungliga precision eller i sin blygsamhet. I stället verkar hans senare målningar friare och mer uttrycksfulla. Sustermans ledde också länge en konstnärlig verkstad där bland annat Francesco Buonavita, Valerio Marucelli och Giovanni Lionardo Henner var verksamma som målare.
Sida 1 / 1