Zurbaráns talang visade sig tidigt under hans utbildning hos målaren Pedromadura Dias de Villanueva i Sevilla. Han finansierade sitt uppehälle med kyrkliga uppdrag och blev Sevillas stadsmålare. Även efter utnämningen till kunglig hovmålare förblev Zurbarán en tystnadens målare, som skapade sina djupa verk utan dramatik.
Ingen spänning kommer från hans målningar, ingen slarvig rörelse av figurens personal är att upptäcka. Heligt allvar, asketism och en hög grad av andlighet kännetecknar hans religiösa verk, helt i linje med livsfilosofin hos dominikanermunkarna, med vilka målaren hade kontrakt på 21 målningar. Han var livslång vän med Diego Velázquez, men blev aldrig berömd och höll sig i bakgrunden som konstnär. Flitig och obeveklig, precis som de fromma, vördnadsfulla kvinnorna och heliga männen i hans verk.
Men det är just denna tystnad som fängslar betraktaren. Han breder ut sin "Agnus Dei", Guds lamm, i bilden som om det just hade lagts där. Värmen från den döende kroppen är fortfarande påtaglig och man vill sträcka ut handen för att stryka över de fina lockarna i den mjuka pälsen och visa sin sista respekt för den stackars bundna varelsen.
Den naturalistiska konstnärens arbete uppskattades alldeles för sent när stillebenmålarna Jean Siméon Chardin eller Giorgio Morandi förklarade Zurbarán som sin mästare.
Zurbaráns talang visade sig tidigt under hans utbildning hos målaren Pedromadura Dias de Villanueva i Sevilla. Han finansierade sitt uppehälle med kyrkliga uppdrag och blev Sevillas stadsmålare. Även efter utnämningen till kunglig hovmålare förblev Zurbarán en tystnadens målare, som skapade sina djupa verk utan dramatik.
Ingen spänning kommer från hans målningar, ingen slarvig rörelse av figurens personal är att upptäcka. Heligt allvar, asketism och en hög grad av andlighet kännetecknar hans religiösa verk, helt i linje med livsfilosofin hos dominikanermunkarna, med vilka målaren hade kontrakt på 21 målningar. Han var livslång vän med Diego Velázquez, men blev aldrig berömd och höll sig i bakgrunden som konstnär. Flitig och obeveklig, precis som de fromma, vördnadsfulla kvinnorna och heliga männen i hans verk.
Men det är just denna tystnad som fängslar betraktaren. Han breder ut sin "Agnus Dei", Guds lamm, i bilden som om det just hade lagts där. Värmen från den döende kroppen är fortfarande påtaglig och man vill sträcka ut handen för att stryka över de fina lockarna i den mjuka pälsen och visa sin sista respekt för den stackars bundna varelsen.
Den naturalistiska konstnärens arbete uppskattades alldeles för sent när stillebenmålarna Jean Siméon Chardin eller Giorgio Morandi förklarade Zurbarán som sin mästare.
Sida 1 / 3