Man vet relativt lite om den italienska barockmålaren Carlo Dolci. Exakt dokumenterade är dock hans födelse- och dödsdatum. Dolci föddes den 25 maj 1616 i Florens och dog 69 år gammal den 17 januari 1686, också i Florens. Ingenting är känt om hans föräldrar. Hans morfar i mödravården sägs dock också ha varit målare. Vid nio års ålder kom den unge Carlo som elev till målaren Jacopo Vicnalis ateljé. Den berömda italienska målaren Agnolo di Cosimo Tori, kallad Bronzino, sägs ha varit hans stora förebild som han försökte efterlikna.
Carlo Dolci blev faktiskt också en mycket berömd målare, även om han inte var särskilt produktiv, och inte heller utan kontroverser. Hans biograf Fillipo Baldinucci berättade att han arbetade oändligt med en enda målning, ibland i flera veckor på bara en fot av figuren. Denna långsamhet gjorde honom naturligtvis olämplig för att skapa målningar och fresker i stort format; med få undantag tenderade han att måla bilder i litet format. De starka färgerna och ljusstyrkan som kännetecknar många barockmålningar av stora mästare är också ganska frånvarande i Dolcis verk. Hans bilder är mycket noggrant och fint utförda i känsliga färger och med mycket mörka bakgrunder och har ofta ett något sentimentalt och svulstigt uttryck, precis som hans stora förebild Agnolo Bronzino också målade.
Det finns få ledtrådar om Carlo Dolcis privatliv. Han hade en dotter Agnese, som också var en begåvad målare och kopierade flera av hans målningar. Hon dog före sin far 1680. Carlo Dolci var en mycket from man. Han sägs ha målat en bild av Jesus med en törnekrona varje år för passionen. Även annars har många av hans målningar religiösa motiv och ofta målade han också ett och samma motiv flera gånger. Bland hans mest kända verk finns, förutom olika bilder av Madonnan, målningarna "Kristus bryter brödet", "Den heliga Cecilia vid orgeln", "De vise kungarnas tillbedjan", "Salome med Johannes döparens huvud", "Moses" och "David och Goliat". Även hans självporträtt från 1674 är känt.
De sista åren av sitt liv sägs Carlo Dolci ha levt mycket tillbakadragen och plågats av djup melankoli.
Man vet relativt lite om den italienska barockmålaren Carlo Dolci. Exakt dokumenterade är dock hans födelse- och dödsdatum. Dolci föddes den 25 maj 1616 i Florens och dog 69 år gammal den 17 januari 1686, också i Florens. Ingenting är känt om hans föräldrar. Hans morfar i mödravården sägs dock också ha varit målare. Vid nio års ålder kom den unge Carlo som elev till målaren Jacopo Vicnalis ateljé. Den berömda italienska målaren Agnolo di Cosimo Tori, kallad Bronzino, sägs ha varit hans stora förebild som han försökte efterlikna.
Carlo Dolci blev faktiskt också en mycket berömd målare, även om han inte var särskilt produktiv, och inte heller utan kontroverser. Hans biograf Fillipo Baldinucci berättade att han arbetade oändligt med en enda målning, ibland i flera veckor på bara en fot av figuren. Denna långsamhet gjorde honom naturligtvis olämplig för att skapa målningar och fresker i stort format; med få undantag tenderade han att måla bilder i litet format. De starka färgerna och ljusstyrkan som kännetecknar många barockmålningar av stora mästare är också ganska frånvarande i Dolcis verk. Hans bilder är mycket noggrant och fint utförda i känsliga färger och med mycket mörka bakgrunder och har ofta ett något sentimentalt och svulstigt uttryck, precis som hans stora förebild Agnolo Bronzino också målade.
Det finns få ledtrådar om Carlo Dolcis privatliv. Han hade en dotter Agnese, som också var en begåvad målare och kopierade flera av hans målningar. Hon dog före sin far 1680. Carlo Dolci var en mycket from man. Han sägs ha målat en bild av Jesus med en törnekrona varje år för passionen. Även annars har många av hans målningar religiösa motiv och ofta målade han också ett och samma motiv flera gånger. Bland hans mest kända verk finns, förutom olika bilder av Madonnan, målningarna "Kristus bryter brödet", "Den heliga Cecilia vid orgeln", "De vise kungarnas tillbedjan", "Salome med Johannes döparens huvud", "Moses" och "David och Goliat". Även hans självporträtt från 1674 är känt.
De sista åren av sitt liv sägs Carlo Dolci ha levt mycket tillbakadragen och plågats av djup melankoli.
Sida 1 / 2