Giulio Romano föddes omkring 1499 i Rovigo. Hans far, Michele Sanmicheli, var en respekterad arkitekt och ingenjör som hade arbetat med många viktiga byggnader i norra Italien. Hans mor Stella della Pergola kom från en framstående handelsfamilj. Giulio hade två äldre systrar och en yngre bror som dog i tidig ålder. Giulio lärde sig faderns yrke i mycket tidig ålder och arbetade snart med faderns projekt, till stor glädje för sin stolta far. Romano växte alltså upp i en för sin tid mycket privilegierad och frimodig konstnärsfamilj och hade tillgång till många kända konstnärer och verk. Dessa erfarenheter har format hans egen stil, som är livlig och färgstark. Vid 21 års ålder gifte han sig med Faustina da Basso, med vilken han fick två söner. Det finns inte mycket att rapportera om konstnären Giulio Romanos privatliv, för trots sitt okonventionella sätt var han mycket diskret och sällan i tidens rubriker. Han avskydde all form av skvaller.
Giulio Romano anses vara en av de främsta representanterna för manierismen. Denna konströrelse kännetecknas av konstnärlig frihet, som visar sig i en fantasi och kreativitet som ligger utanför normen. Romano skapade många verk i denna unika stil som fortfarande beundras idag. Många tror att denna stil var en direkt återspegling av hans revolutionära personlighet. Giulio Romano var inte en man som nöjde sig med konventioner - han sökte ständigt efter nya sätt att skapa sin konst. Denna attityd återspeglas också i hans målarstil.
Giulio Romano studerade först måleri och arbetade senare för påven Leo X i Rom. År 1524 flyttade han till Mantua, där han utförde många vägg- och takmålningar. År 1532 utsågs han av påven Clemens VII till kejsar Karl V:s hov, där han ritade slottet Ambras nära Innsbruck. Han är mest känd för sitt arbete med Villa Farnese i Caprarola och Palazzo Te i Mantua. Romano var en mycket mångsidig konstnär och arbetade både som målare, arkitekt och byggmästare. Han utvecklade också en ny metod för freskomålning som kallas "quadri riportati" eller "omvandlade fresker". Giulio Romano utvecklade på så sätt en helt egen stil som tydligt skilde sig från sina samtidiga. Romano träffade Albrecht Dürer under sin karriär. De två konstnärerna blev vänner och Dürer påverkade Giulio Romanos konst starkt. Till hans följeslagare hörde också de stora Leonardo da Vinci och Raffaello Sanzio.
Giulio Romano föddes omkring 1499 i Rovigo. Hans far, Michele Sanmicheli, var en respekterad arkitekt och ingenjör som hade arbetat med många viktiga byggnader i norra Italien. Hans mor Stella della Pergola kom från en framstående handelsfamilj. Giulio hade två äldre systrar och en yngre bror som dog i tidig ålder. Giulio lärde sig faderns yrke i mycket tidig ålder och arbetade snart med faderns projekt, till stor glädje för sin stolta far. Romano växte alltså upp i en för sin tid mycket privilegierad och frimodig konstnärsfamilj och hade tillgång till många kända konstnärer och verk. Dessa erfarenheter har format hans egen stil, som är livlig och färgstark. Vid 21 års ålder gifte han sig med Faustina da Basso, med vilken han fick två söner. Det finns inte mycket att rapportera om konstnären Giulio Romanos privatliv, för trots sitt okonventionella sätt var han mycket diskret och sällan i tidens rubriker. Han avskydde all form av skvaller.
Giulio Romano anses vara en av de främsta representanterna för manierismen. Denna konströrelse kännetecknas av konstnärlig frihet, som visar sig i en fantasi och kreativitet som ligger utanför normen. Romano skapade många verk i denna unika stil som fortfarande beundras idag. Många tror att denna stil var en direkt återspegling av hans revolutionära personlighet. Giulio Romano var inte en man som nöjde sig med konventioner - han sökte ständigt efter nya sätt att skapa sin konst. Denna attityd återspeglas också i hans målarstil.
Giulio Romano studerade först måleri och arbetade senare för påven Leo X i Rom. År 1524 flyttade han till Mantua, där han utförde många vägg- och takmålningar. År 1532 utsågs han av påven Clemens VII till kejsar Karl V:s hov, där han ritade slottet Ambras nära Innsbruck. Han är mest känd för sitt arbete med Villa Farnese i Caprarola och Palazzo Te i Mantua. Romano var en mycket mångsidig konstnär och arbetade både som målare, arkitekt och byggmästare. Han utvecklade också en ny metod för freskomålning som kallas "quadri riportati" eller "omvandlade fresker". Giulio Romano utvecklade på så sätt en helt egen stil som tydligt skilde sig från sina samtidiga. Romano träffade Albrecht Dürer under sin karriär. De två konstnärerna blev vänner och Dürer påverkade Giulio Romanos konst starkt. Till hans följeslagare hörde också de stora Leonardo da Vinci och Raffaello Sanzio.
Sida 1 / 4