Ambrogio Lorenzetti anses vara en av 1300-talets viktigaste målare - och ändå är han känd för väldigt få människor. Man vet inte mycket om konstnärens liv. Det är säkert att han föddes i Siena 1290 och att han tillsammans med sin bror Pietro Lorenzetti tillhörde en italiensk målerirörelse, den så kallade Sienaskolan. Även om den konservativa stilen i denna konstnärliga rörelse försökte fortsätta den traditionella bysantinska konsten, strävade Lorenzetti efter konstnärlig förändring. Hans intensiva studier av kompositionella perspektiviska representationer, hans vision av en mer naturalistisk skildring av ansikten och figurer och hans entusiasm för den klassiska antiken gjorde det möjligt för honom att skapa extraordinära verk som låg långt före sin tid. Han kombinerade konventionell traditionalism med nyskapande ämnen i en originell stil - och blev på så sätt en viktig representant för förrenässansen.
Som vanligt för konstnärer i Trecento var Lorenzetti väl förtrogen med religiösa motiv, som han presenterade i en serie altarbilder. Han var dock särskilt intresserad av berättande ämnen som hade sitt ursprung i den italienska förrenässansens tydliga politiska debattkultur. Lorenzetti, som också var känd som en intellektuell person som deltog i livliga diskussioner med berömda filosofer som Thomas av Aquino och Marsilius av Padua, gjorde kanske det mest betydelsefulla bidraget till tidens politiska diskurs med freskocykeln "Allegori och effekter av god och dålig regering". I den allegoriska framställningen används moralistiska scener för att hänvisa till de sociala och samhälleliga konsekvenserna av politiska regeringar. Eftersom protorenaissancekonstnärerna främst ägnade sig åt religiösa teman var skildringen av ett politiskt ämne en konstnärlig nyhet under perioden.
Ambrogio Lorenzetti fick tyvärr inte den konsthistoriska uppmärksamhet och det erkännande han förtjänade. Orsaken är att mycket få av hans verk tyvärr har överlevt. Vissa fresker och målningar kunde återställas till sitt ursprungliga skick genom omfattande restaureringsarbeten, men majoriteten av dem var dock så skadade att det i vissa fall bara gick att återskapa enskilda fragment. Det råder ingen tvekan om att Lorenzetti var en konstnärlig och filosofisk visionär som genom sina innovationer inom måleriet och sitt deltagande i intellektuella och politiska debatter idag betraktas som en pionjär inom renässansen. Man kan anta att Lorenzetti och hela hans familj föll offer för den då utbredda pestepidemin.
Ambrogio Lorenzetti anses vara en av 1300-talets viktigaste målare - och ändå är han känd för väldigt få människor. Man vet inte mycket om konstnärens liv. Det är säkert att han föddes i Siena 1290 och att han tillsammans med sin bror Pietro Lorenzetti tillhörde en italiensk målerirörelse, den så kallade Sienaskolan. Även om den konservativa stilen i denna konstnärliga rörelse försökte fortsätta den traditionella bysantinska konsten, strävade Lorenzetti efter konstnärlig förändring. Hans intensiva studier av kompositionella perspektiviska representationer, hans vision av en mer naturalistisk skildring av ansikten och figurer och hans entusiasm för den klassiska antiken gjorde det möjligt för honom att skapa extraordinära verk som låg långt före sin tid. Han kombinerade konventionell traditionalism med nyskapande ämnen i en originell stil - och blev på så sätt en viktig representant för förrenässansen.
Som vanligt för konstnärer i Trecento var Lorenzetti väl förtrogen med religiösa motiv, som han presenterade i en serie altarbilder. Han var dock särskilt intresserad av berättande ämnen som hade sitt ursprung i den italienska förrenässansens tydliga politiska debattkultur. Lorenzetti, som också var känd som en intellektuell person som deltog i livliga diskussioner med berömda filosofer som Thomas av Aquino och Marsilius av Padua, gjorde kanske det mest betydelsefulla bidraget till tidens politiska diskurs med freskocykeln "Allegori och effekter av god och dålig regering". I den allegoriska framställningen används moralistiska scener för att hänvisa till de sociala och samhälleliga konsekvenserna av politiska regeringar. Eftersom protorenaissancekonstnärerna främst ägnade sig åt religiösa teman var skildringen av ett politiskt ämne en konstnärlig nyhet under perioden.
Ambrogio Lorenzetti fick tyvärr inte den konsthistoriska uppmärksamhet och det erkännande han förtjänade. Orsaken är att mycket få av hans verk tyvärr har överlevt. Vissa fresker och målningar kunde återställas till sitt ursprungliga skick genom omfattande restaureringsarbeten, men majoriteten av dem var dock så skadade att det i vissa fall bara gick att återskapa enskilda fragment. Det råder ingen tvekan om att Lorenzetti var en konstnärlig och filosofisk visionär som genom sina innovationer inom måleriet och sitt deltagande i intellektuella och politiska debatter idag betraktas som en pionjär inom renässansen. Man kan anta att Lorenzetti och hela hans familj föll offer för den då utbredda pestepidemin.
Sida 1 / 2