1500-talet var inte direkt känt för jämlikhet mellan kvinnor och män. Kvinnor förvägrades till exempel tillgång till utbildning, t.ex. konstskolor. Trots detta producerade 1500-talet några exceptionella kvinnliga konstnärer.
En av dem var Lavinia Fontana, som föddes i Bologna 1552. Hennes far, Prospero Fontana, var porträttmålare och började tidigt utbilda henne. Bologna var staden för det mäktiga Bologneseuniversitetet och även om hon inte fick komma in i föreläsningssalarna hade Lavinia nära kontakt med forskare och vetenskapsmän. Dessa besökte hennes far och några av dem fick sina porträtt tagna av Lavinia, blev hennes vänner och påverkade hennes konst.
Den vackra och lärda Lavinia var populär bland den bolognesiska överklassen och hade lätt att få tillgång till sina modeller, som hon hade ett ovanligt nära förhållande till. Det ansågs snart elegant, särskilt bland de adliga damerna, att låta sig målas av henne. Hennes empati och extraordinära öga för detaljer, t.ex. smycken, gjorde henne mycket värdefull. Hon fick fler beställningar än någon annan målare i Bologna och var mycket väl avlönad. Men för att kunna ta över sin fars studio som en respekterad kvinna behövde hon en make. Så 1577 gifte hon sig med konstnären Gian Paolo Zappi, som undertecknade ett ganska ovanligt äktenskapskontrakt för tillfället. Där stod det till exempel att Paolo Zappi skulle bo med Lavinia i sin svärfars, Prospero Fontanas, hus och att de vinster som paret skulle göra med sin konst skulle gå till svärfadern. Lavinias äktenskap visade sig också vara ovanligt i fråga om rollfördelningen, så hennes man gav upp sin egen karriär som konstnär och stödde från och med nu sin fru genom att sälja hennes målningar, förhandla fram kontrakt åt henne men också genom att ta över hushållet. Ett på den tiden helt nytt koncept som gjorde det möjligt för Lavinia att koncentrera sig helt på sin konst och samtidigt få elva barn. Förutom porträttmålningar, som fortfarande ansågs acceptabla för kvinnor vid den här tiden, målade hon även religiösa motiv och senare i sitt liv även stora altaruppsättningar. Hon var också den första kvinnan som vågade sig på att måla naken, i verk som var avsedda för privata uppdragsgivares sovrum.
År 1603, efter faderns död, flyttade maktparet Lavinia och Gian till Rom med sin familj och det väl inövade teamet var mycket framgångsrikt även här. Lavinia fick stora offentliga uppdrag, till exempel altarbilder för påven Clemens VII, och på toppen av sin karriär valdes hon in i Roms akademi, en ära som endast tilldelades tidens främsta målare. Lavinia Fontana, världens dam, mor till elva barn och berömd konstnär, dog i Rom 1613.
1500-talet var inte direkt känt för jämlikhet mellan kvinnor och män. Kvinnor förvägrades till exempel tillgång till utbildning, t.ex. konstskolor. Trots detta producerade 1500-talet några exceptionella kvinnliga konstnärer.
En av dem var Lavinia Fontana, som föddes i Bologna 1552. Hennes far, Prospero Fontana, var porträttmålare och började tidigt utbilda henne. Bologna var staden för det mäktiga Bologneseuniversitetet och även om hon inte fick komma in i föreläsningssalarna hade Lavinia nära kontakt med forskare och vetenskapsmän. Dessa besökte hennes far och några av dem fick sina porträtt tagna av Lavinia, blev hennes vänner och påverkade hennes konst.
Den vackra och lärda Lavinia var populär bland den bolognesiska överklassen och hade lätt att få tillgång till sina modeller, som hon hade ett ovanligt nära förhållande till. Det ansågs snart elegant, särskilt bland de adliga damerna, att låta sig målas av henne. Hennes empati och extraordinära öga för detaljer, t.ex. smycken, gjorde henne mycket värdefull. Hon fick fler beställningar än någon annan målare i Bologna och var mycket väl avlönad. Men för att kunna ta över sin fars studio som en respekterad kvinna behövde hon en make. Så 1577 gifte hon sig med konstnären Gian Paolo Zappi, som undertecknade ett ganska ovanligt äktenskapskontrakt för tillfället. Där stod det till exempel att Paolo Zappi skulle bo med Lavinia i sin svärfars, Prospero Fontanas, hus och att de vinster som paret skulle göra med sin konst skulle gå till svärfadern. Lavinias äktenskap visade sig också vara ovanligt i fråga om rollfördelningen, så hennes man gav upp sin egen karriär som konstnär och stödde från och med nu sin fru genom att sälja hennes målningar, förhandla fram kontrakt åt henne men också genom att ta över hushållet. Ett på den tiden helt nytt koncept som gjorde det möjligt för Lavinia att koncentrera sig helt på sin konst och samtidigt få elva barn. Förutom porträttmålningar, som fortfarande ansågs acceptabla för kvinnor vid den här tiden, målade hon även religiösa motiv och senare i sitt liv även stora altaruppsättningar. Hon var också den första kvinnan som vågade sig på att måla naken, i verk som var avsedda för privata uppdragsgivares sovrum.
År 1603, efter faderns död, flyttade maktparet Lavinia och Gian till Rom med sin familj och det väl inövade teamet var mycket framgångsrikt även här. Lavinia fick stora offentliga uppdrag, till exempel altarbilder för påven Clemens VII, och på toppen av sin karriär valdes hon in i Roms akademi, en ära som endast tilldelades tidens främsta målare. Lavinia Fontana, världens dam, mor till elva barn och berömd konstnär, dog i Rom 1613.
Sida 1 / 1