I slutet av 1800-talet upplevde Köpenhamn ett nästan unikt uppsving. Industrialiseringen medförde välstånd och ett stort antal nya invånare. Viggo Johansen föddes i en tid av förändring. Den monarkiska strukturen hade förändrats och en hel del människor hade kunnat uppnå ett bekvämt välstånd under denna tid. Han var son till en köpman, men ville gärna ägna sig åt konst och började studera vid Kungliga Danska Konsthögskolan i Köpenhamn. Han visade talang, men inte tillräckligt för en examen. Efter tre misslyckade försök att klara slutprovet lämnade han universitetet. Ett öde som Viggo Johansen delade med en studiekamrat. Michael Anker hade också börjat studera i början av 1870-talet, men hoppade av utan att ta examen. De två unga danska konstnärerna började tillsammans söka efter ett perspektiv. Anker var till sist den som fick impulsen och lockade Viggo Johansen till Skagen. Staden i norra Jylland hade fängslat Michael Anker. Ljuset och havet förenas vid Danmarks nordspets till en unik symfoni. Johansen reste till Skagen och under hans inflytande utvecklades konstnärskolonin med Skagenmålare. Bara ett år efter att ha lämnat akademin kunde Viggo framgångsrikt ställa ut sina första verk.
Skagen Painters var en familjär krets av konstnärer som hade ett nära förhållande till varandra. Viggo Johansen visade sig vara reserverad. Ur dagens perspektiv var Viggo en outsider. Han deltog sällan i de vänskapliga sammankomsterna. Medan majoriteten av målarna försökte skildra ljuset, sökte Johansen sin scen bland fiskarna och invånarna. Viggo Johansen orienterade sig. Han sökte förebilder hos de gamla mästarna i Nederländerna. Hans landskap är en sann återspegling av naturen, där ljuset alltid spelar en central roll. Viggo träffade sin framtida fru i konstnärskolonins krets. När de träffades för första gången var Marta bara fjorton år gammal. Viggo, som är fångad mellan sin konstnärliga utveckling och sin kärlek till Marta, reser utomlands. Konstnären får erfarenhet och förbättrar sin teknik. Viggo återvänder till Skagen och gifter sig med Marta efter att ha fått många utmärkelser.
Paret lämnar Skagen och bor i fortsättningen norr om Köpenhamn. Viggo Johansen drar sig så långt som möjligt tillbaka till hemmet. Han koncentrerar sig på att skildra sin hemliga lycka. Interiörer och scener som visar hans fru står i fokus för hans måleri. Motiven är personliga och ger en inblick i familjens lycka. Motiven är ofta vackert enkla och blir till en atmosfärisk enhet genom ett skickligt ljusspel. Parallellt med sin konstnärliga verksamhet tog Viggo på sig lärartjänster vid akademin i Köpenhamn och senare i Stockholm.
I slutet av 1800-talet upplevde Köpenhamn ett nästan unikt uppsving. Industrialiseringen medförde välstånd och ett stort antal nya invånare. Viggo Johansen föddes i en tid av förändring. Den monarkiska strukturen hade förändrats och en hel del människor hade kunnat uppnå ett bekvämt välstånd under denna tid. Han var son till en köpman, men ville gärna ägna sig åt konst och började studera vid Kungliga Danska Konsthögskolan i Köpenhamn. Han visade talang, men inte tillräckligt för en examen. Efter tre misslyckade försök att klara slutprovet lämnade han universitetet. Ett öde som Viggo Johansen delade med en studiekamrat. Michael Anker hade också börjat studera i början av 1870-talet, men hoppade av utan att ta examen. De två unga danska konstnärerna började tillsammans söka efter ett perspektiv. Anker var till sist den som fick impulsen och lockade Viggo Johansen till Skagen. Staden i norra Jylland hade fängslat Michael Anker. Ljuset och havet förenas vid Danmarks nordspets till en unik symfoni. Johansen reste till Skagen och under hans inflytande utvecklades konstnärskolonin med Skagenmålare. Bara ett år efter att ha lämnat akademin kunde Viggo framgångsrikt ställa ut sina första verk.
Skagen Painters var en familjär krets av konstnärer som hade ett nära förhållande till varandra. Viggo Johansen visade sig vara reserverad. Ur dagens perspektiv var Viggo en outsider. Han deltog sällan i de vänskapliga sammankomsterna. Medan majoriteten av målarna försökte skildra ljuset, sökte Johansen sin scen bland fiskarna och invånarna. Viggo Johansen orienterade sig. Han sökte förebilder hos de gamla mästarna i Nederländerna. Hans landskap är en sann återspegling av naturen, där ljuset alltid spelar en central roll. Viggo träffade sin framtida fru i konstnärskolonins krets. När de träffades för första gången var Marta bara fjorton år gammal. Viggo, som är fångad mellan sin konstnärliga utveckling och sin kärlek till Marta, reser utomlands. Konstnären får erfarenhet och förbättrar sin teknik. Viggo återvänder till Skagen och gifter sig med Marta efter att ha fått många utmärkelser.
Paret lämnar Skagen och bor i fortsättningen norr om Köpenhamn. Viggo Johansen drar sig så långt som möjligt tillbaka till hemmet. Han koncentrerar sig på att skildra sin hemliga lycka. Interiörer och scener som visar hans fru står i fokus för hans måleri. Motiven är personliga och ger en inblick i familjens lycka. Motiven är ofta vackert enkla och blir till en atmosfärisk enhet genom ett skickligt ljusspel. Parallellt med sin konstnärliga verksamhet tog Viggo på sig lärartjänster vid akademin i Köpenhamn och senare i Stockholm.
Sida 1 / 1