1800-talet innebar både toppar och dalar för Irland. Den förmodligen största mänskliga katastrofen drabbade ön i samband med potatisbranden. Landsbygdsbefolkningen berövades alla möjligheter att försörja sig och de som hade tur fick en plats på ett skepp som seglade till en bättre värld. Den irländska befolkningen som lämnades kvar led under lång tid av svältkatastrofen. De få irländska konstnärerna hade dragit sig tillbaka till fastlandet. Europeiska målare drogs till Frankrike. Där hade impressionisterna upptäckt friluftsmåleriet och det fanns en växande önskan på konstscenen att utforska denna teknik. Unga konstnärer stannade sällan på ön. Konstnärlig utbildning var endast möjlig för medlemmar av den irländska överklassen och därför var det svåra tider för unga kvinnor som ville göra en konstnärlig karriär.
Rose Mary Barton föddes i Dublin. Hon var dotter till en advokat och åtnjöt fördelarna med en privat utbildning. Tillsammans med sin syster och kusin fördjupade hon sina konstnärliga färdigheter i Bryssel. Rose Mary Barton blev vän med konstnären Mildred Anne Butler och kvinnorna bildade en intim cirkel. Rose ägnade sig åt akvarellmåleri. Landskap och särskilt stadslandskap hörde till konstnärens favoritmotiv. Konstnären valde medvetet ut sina matställen och fann sitt hem och sin verksamhet i stadslivet i Dublin och London. När diset och dimman drev genom gatorna i stämningsfulla stämningar började Rose applicera känsliga akvareller. Konstnären hade en talang för att fånga den fuktiga atmosfären i Londons dimma. Hon belyste scenerna med glimten, ofta bara en skymt, av gatubelysning. Barton får sina tittare att känna den våthet som de uppfattar på de blanka gatorna. Stadsporträtten med sina dolda trädgårdar och livliga gatuscener är mycket autentiska, vilket ledde till att de användes som illustrationer för att ge bildstöd till stadsporträttet.
Konsthistoriskt sett vet man inte mycket om kvinnan bakom konstnären. Rose älskade hästkapplöpning och att satsa på vem som skulle vinna. Hon var politiskt liberal och engagerad i sociala frågor. Efter att hennes konstnärliga utbildning avslutats drog sig vännen Mildred Anne Butler tillbaka till familjelivet. Det fanns få kontaktpunkter mellan de två kvinnorna. Barton blev medlem i Society of Women Artists. En sammanslutning av konstnärer som ägnar sig åt mentorskap och främjande av kvinnor inom konsten. I 1800-talets kvinnobild sågs kvinnor i en passiv roll. En kvinnas förmåga att måla en bild ledde till kontroverser på den brittiska konstscenen. Förväntningarna på representationsförmåga var mycket högre för en kvinnlig konstnär än för hennes manliga motsvarigheter, vilket skapade ett högt tryck att prestera. Som en gemenskap av aktiva kvinnliga konstnärer stödde detta forum kvinnor att hitta sin plats inom bildkonsten.
1800-talet innebar både toppar och dalar för Irland. Den förmodligen största mänskliga katastrofen drabbade ön i samband med potatisbranden. Landsbygdsbefolkningen berövades alla möjligheter att försörja sig och de som hade tur fick en plats på ett skepp som seglade till en bättre värld. Den irländska befolkningen som lämnades kvar led under lång tid av svältkatastrofen. De få irländska konstnärerna hade dragit sig tillbaka till fastlandet. Europeiska målare drogs till Frankrike. Där hade impressionisterna upptäckt friluftsmåleriet och det fanns en växande önskan på konstscenen att utforska denna teknik. Unga konstnärer stannade sällan på ön. Konstnärlig utbildning var endast möjlig för medlemmar av den irländska överklassen och därför var det svåra tider för unga kvinnor som ville göra en konstnärlig karriär.
Rose Mary Barton föddes i Dublin. Hon var dotter till en advokat och åtnjöt fördelarna med en privat utbildning. Tillsammans med sin syster och kusin fördjupade hon sina konstnärliga färdigheter i Bryssel. Rose Mary Barton blev vän med konstnären Mildred Anne Butler och kvinnorna bildade en intim cirkel. Rose ägnade sig åt akvarellmåleri. Landskap och särskilt stadslandskap hörde till konstnärens favoritmotiv. Konstnären valde medvetet ut sina matställen och fann sitt hem och sin verksamhet i stadslivet i Dublin och London. När diset och dimman drev genom gatorna i stämningsfulla stämningar började Rose applicera känsliga akvareller. Konstnären hade en talang för att fånga den fuktiga atmosfären i Londons dimma. Hon belyste scenerna med glimten, ofta bara en skymt, av gatubelysning. Barton får sina tittare att känna den våthet som de uppfattar på de blanka gatorna. Stadsporträtten med sina dolda trädgårdar och livliga gatuscener är mycket autentiska, vilket ledde till att de användes som illustrationer för att ge bildstöd till stadsporträttet.
Konsthistoriskt sett vet man inte mycket om kvinnan bakom konstnären. Rose älskade hästkapplöpning och att satsa på vem som skulle vinna. Hon var politiskt liberal och engagerad i sociala frågor. Efter att hennes konstnärliga utbildning avslutats drog sig vännen Mildred Anne Butler tillbaka till familjelivet. Det fanns få kontaktpunkter mellan de två kvinnorna. Barton blev medlem i Society of Women Artists. En sammanslutning av konstnärer som ägnar sig åt mentorskap och främjande av kvinnor inom konsten. I 1800-talets kvinnobild sågs kvinnor i en passiv roll. En kvinnas förmåga att måla en bild ledde till kontroverser på den brittiska konstscenen. Förväntningarna på representationsförmåga var mycket högre för en kvinnlig konstnär än för hennes manliga motsvarigheter, vilket skapade ett högt tryck att prestera. Som en gemenskap av aktiva kvinnliga konstnärer stödde detta forum kvinnor att hitta sin plats inom bildkonsten.
Sida 1 / 2