Sida 1 / 1
Richard Redgrave föddes i London i början av 1800-talet och kände redan som ung en önskan om att bli konstnär. Vid den tiden var han anställd i sin fars staketfabrik, där han utvecklade sympatier för de fattiga och förtryckta i arbetarklassen. Redgrave skulle inte kunna förverkliga sin konstnärliga dröm förrän vid 22 års ålder, då han antogs till Londons prestigefyllda Royal Academy of Arts.
I början av sin karriär målade han främst anekdotiska scener ur den engelska litteraturen, men under senare år intresserade han sig alltmer för motiv från det samtida livet i de socialt utsatta klasserna. Hans mål var att med hjälp av måleriet uppmärksamma de svagaste medlemmarna i samhället på deras utmaningar och lidanden. Bland hans mest populära motiv fanns därför porträtt av fattiga, arbetande kvinnor, som till exempel målningen "The Sempstress", som ger en inblick i hur livet ser ut för en ung sömmerska. Detta och andra verk av Redgrave ställdes ut vid Royal Academy, British Institution och Society of British Artists, vilket gjorde honom mer känd som målare. I slutet av sin konstnärliga karriär övergav Redgrave dock genremåleriet och vände sig till landskapsmåleriet. På så sätt förknippades hans stämningsfulla landskapsbilder stilistiskt med förraphaeliternas och romantikens måleriska verk. Samtidigt var Richard Redgrave inte bara verksam som målare utan arbetade även inom konsthantverk. De vaser, kannor och andra vardagsföremål som han skapade under sin kreativa period som formgivare och som fortfarande finns kvar i dag vittnar om hans rikedom av idéer och former. På grund av sin administrativa talang fick han dessutom ansvaret för ledningen av Government School of Design, där han också arbetade som föreläsare. Där blev han en av de mest kända reformatorerna av konstnärlig utbildning i England. Redgrave organiserade också den engelska konstavdelningens framträdande vid världsutställningen i Paris 1855 och världsutställningen i London 1866, och det rykte han fick där banade väg för att han skulle bli chef för drottning Victorias konstsamling. Han lämnade dock denna post efter några år då han skrev det konsthistoriska verket "A Century of British Painters" tillsammans med sin bror Samuel Redgrave. Syskonparet kände många av de konstnärliga personligheter som beskrivs i boken personligen, vilket gör boken till en viktig källa för studiet av engelska konstnärer under 1700- och 1800-talen.
Under den senare delen av sitt liv förlorade Redgrave alltmer synen och dog 1888 till följd av ålderdom. I samtidens ögon förblev han dock en mångsidig konstnär som gjorde sin stat stora tjänster.
Richard Redgrave föddes i London i början av 1800-talet och kände redan som ung en önskan om att bli konstnär. Vid den tiden var han anställd i sin fars staketfabrik, där han utvecklade sympatier för de fattiga och förtryckta i arbetarklassen. Redgrave skulle inte kunna förverkliga sin konstnärliga dröm förrän vid 22 års ålder, då han antogs till Londons prestigefyllda Royal Academy of Arts.
I början av sin karriär målade han främst anekdotiska scener ur den engelska litteraturen, men under senare år intresserade han sig alltmer för motiv från det samtida livet i de socialt utsatta klasserna. Hans mål var att med hjälp av måleriet uppmärksamma de svagaste medlemmarna i samhället på deras utmaningar och lidanden. Bland hans mest populära motiv fanns därför porträtt av fattiga, arbetande kvinnor, som till exempel målningen "The Sempstress", som ger en inblick i hur livet ser ut för en ung sömmerska. Detta och andra verk av Redgrave ställdes ut vid Royal Academy, British Institution och Society of British Artists, vilket gjorde honom mer känd som målare. I slutet av sin konstnärliga karriär övergav Redgrave dock genremåleriet och vände sig till landskapsmåleriet. På så sätt förknippades hans stämningsfulla landskapsbilder stilistiskt med förraphaeliternas och romantikens måleriska verk. Samtidigt var Richard Redgrave inte bara verksam som målare utan arbetade även inom konsthantverk. De vaser, kannor och andra vardagsföremål som han skapade under sin kreativa period som formgivare och som fortfarande finns kvar i dag vittnar om hans rikedom av idéer och former. På grund av sin administrativa talang fick han dessutom ansvaret för ledningen av Government School of Design, där han också arbetade som föreläsare. Där blev han en av de mest kända reformatorerna av konstnärlig utbildning i England. Redgrave organiserade också den engelska konstavdelningens framträdande vid världsutställningen i Paris 1855 och världsutställningen i London 1866, och det rykte han fick där banade väg för att han skulle bli chef för drottning Victorias konstsamling. Han lämnade dock denna post efter några år då han skrev det konsthistoriska verket "A Century of British Painters" tillsammans med sin bror Samuel Redgrave. Syskonparet kände många av de konstnärliga personligheter som beskrivs i boken personligen, vilket gör boken till en viktig källa för studiet av engelska konstnärer under 1700- och 1800-talen.
Under den senare delen av sitt liv förlorade Redgrave alltmer synen och dog 1888 till följd av ålderdom. I samtidens ögon förblev han dock en mångsidig konstnär som gjorde sin stat stora tjänster.