Pietro Longhi var en rokokomålare som, även om han också skapade en del fresker och altaruppsättningar, främst blev känd för sina samtida genremålerier och porträtt av det venetianska vardagslivet bland överklassen. Han föddes Pietro Falca som son till en silversmed. Han bytte senare namn till Longhi när han började sin karriär som målare. Hans första lärare var den veronesiske målaren Antonio Balestra. Denne skickade honom sedan till Bologna till Giuseppe Maria Crespi, som var känd för både sina religiösa verk och sina genremålerier. Inflytandet från de holländska genremålarna, som det vid den tiden fanns åtminstone en viktig konstsamling av i Venedig, är också tydligt i Longhis verk. Senast 1732 var Longhis utbildning avslutad och han återvände till sitt hemland Venedig. Samma år gifte han sig med Catharina Maria Rizzi. Med henne fick han 11 barn, men bara tre av dem nådde vuxen ålder.
Ett av Longhis första verk var "Jättarnas fall", en historisk takmålning i Palazzo Sagredo. Verket hade dock uppenbarligen endast måttlig konstnärlig framgång. Därför sägs Longhi från och med nu ha ägnat sig nästan uteslutande åt genre- och porträttmålningar. Ett utmärkande inslag i många av Longhis målningar är de venetianska maskerna. Vissa figurer i dessa verk är inte maskerade, men i vissa saknas ansiktet eller är dolt av en mask. I målningar som "Ridotto" tycks Longhi på ett humoristiskt och satiriskt sätt vilja antyda att den venetianska eliten, som skyddas av maskernas anonymitet, beter sig annorlunda och framför allt inte lika anspråkslöst. Longhis verk är därför idag ett viktigt sätt att se på tidens sociala seder och vardagsliv. Den berömda målningen "Utställningen av noshörningen" från 1751 visar till exempel en händelse som faktiskt ägde rum. Denna noshörning ställdes nämligen ut i Venedig samma år.
Longhis verk var särskilt populära bland venetianska patricierfamiljer. Hans största kunder var därför inte bara den venetianska adeln utan även välkända familjer som Emo, Grimani, Pisani, Sagredo och många andra. Han blev antagen till den nygrundade venetianska akademin 1756 och blev senare dess direktör. Vid den här tiden började han i allt högre grad vända sig bort från genremåleriet och övergå till porträttmåleri. Han fick tillåtelse att göra olika individuella porträtt och gruppporträtt av den venetianska adeln. Longhi fick hjälp av sin son Alessandro, som senare också blev en berömd porträttmålare. Longhi dog 83 år gammal i sin hemstad Venedig.
Pietro Longhi var en rokokomålare som, även om han också skapade en del fresker och altaruppsättningar, främst blev känd för sina samtida genremålerier och porträtt av det venetianska vardagslivet bland överklassen. Han föddes Pietro Falca som son till en silversmed. Han bytte senare namn till Longhi när han började sin karriär som målare. Hans första lärare var den veronesiske målaren Antonio Balestra. Denne skickade honom sedan till Bologna till Giuseppe Maria Crespi, som var känd för både sina religiösa verk och sina genremålerier. Inflytandet från de holländska genremålarna, som det vid den tiden fanns åtminstone en viktig konstsamling av i Venedig, är också tydligt i Longhis verk. Senast 1732 var Longhis utbildning avslutad och han återvände till sitt hemland Venedig. Samma år gifte han sig med Catharina Maria Rizzi. Med henne fick han 11 barn, men bara tre av dem nådde vuxen ålder.
Ett av Longhis första verk var "Jättarnas fall", en historisk takmålning i Palazzo Sagredo. Verket hade dock uppenbarligen endast måttlig konstnärlig framgång. Därför sägs Longhi från och med nu ha ägnat sig nästan uteslutande åt genre- och porträttmålningar. Ett utmärkande inslag i många av Longhis målningar är de venetianska maskerna. Vissa figurer i dessa verk är inte maskerade, men i vissa saknas ansiktet eller är dolt av en mask. I målningar som "Ridotto" tycks Longhi på ett humoristiskt och satiriskt sätt vilja antyda att den venetianska eliten, som skyddas av maskernas anonymitet, beter sig annorlunda och framför allt inte lika anspråkslöst. Longhis verk är därför idag ett viktigt sätt att se på tidens sociala seder och vardagsliv. Den berömda målningen "Utställningen av noshörningen" från 1751 visar till exempel en händelse som faktiskt ägde rum. Denna noshörning ställdes nämligen ut i Venedig samma år.
Longhis verk var särskilt populära bland venetianska patricierfamiljer. Hans största kunder var därför inte bara den venetianska adeln utan även välkända familjer som Emo, Grimani, Pisani, Sagredo och många andra. Han blev antagen till den nygrundade venetianska akademin 1756 och blev senare dess direktör. Vid den här tiden började han i allt högre grad vända sig bort från genremåleriet och övergå till porträttmåleri. Han fick tillåtelse att göra olika individuella porträtt och gruppporträtt av den venetianska adeln. Longhi fick hjälp av sin son Alessandro, som senare också blev en berömd porträttmålare. Longhi dog 83 år gammal i sin hemstad Venedig.
Sida 1 / 3