Pierre Puvis de Chevannes anses vara en av 1800-talets viktigaste franska målare. Även om han också gjorde några målningar på duk var han mest känd för sina omfattande väggmålningar. I dag kallas han gärna för "Frankrikes målare" och vördas av många av sina samtida konstnärer. De Chevannes stil kan inte tydligt hänföras till någon av de stora konströrelserna, vilket kan ha gett honom beundran från många olika konstnärer, till exempel Georges Seurat, Paul Gauguin, Théophile Gautier eller Charles Baudelaire. Han hittade sin väg till måleriet på ett omvägar sätt. Puvis de Chevannes planerade egentligen att bli gruvingenjör, precis som sin far. Men på grund av en allvarlig sjukdom var han tvungen att avbryta sina studier i Paris i förtid. Under sin återhämtningsperiod företog han en resa till Italien som öppnade hans ögon. Han återvände till Paris och meddelade att han ville bli målare. Han började sina studier på Eugène Delacroix. När Delacroix kort därefter var tvungen att stänga sin ateljé av hälsoskäl gick Puvis med i Henry Scheffer och senare Thomas Couture.
Efter sin utbildning skaffade Puvis sig en stor ateljé och deltog vid sidan om i anatomikurser vid konstakademin. Hans genombrott var flera år försenat. Han fortsatte att skicka in verk till Parissalongen, men fick alltid avslag. Efter åtta misslyckade år ställdes hans målningar "Concordia" och "Bellum" slutligen ut 1861. Under de följande åren fick han många regeringsuppdrag och utförde olika väggmålningar för stadshus och andra statliga institutioner i hela landet. Ett av hans viktigaste och största uppdrag var panelmålningarna till Pantheon i Paris. Även om väggmålningar gjorde honom berömd fortsatte han att arbeta på staffli i verk som "Hope" och "The Dream". Puvis de Chevannes var ordförande och medgrundare av Société Nationale des Beaux-Arts, som blev den dominerande konstsalongen på den tiden. Sedan 1926 har detta sällskap delat ut Puvis de Chevannes-priset till ära för sin grundare.
Han föddes som Pierre-Cécile Puvis, men fick senare titeln de Chevannes. Hans far härstammade nämligen från denna gamla burgundiska adelsfamilj. Å andra sidan föraktade han hela sitt liv sin födelsestad Lyon och föredrog att hänvisa till sina burgundiska rötter. Puvis de Chevannes sägs ha haft en affär med Suzanne Valadon, som poserade för honom och senare själv blev en respekterad konstnär, under sin tid på Montmartre. Denna förbindelse har dock aldrig kunnat bevisas slutgiltigt. Hans stora kärlek var den rumänska prinsessan Marie Cantacuzène. De två var ett par i sammanlagt 40 år, men gifte sig inte förrän efter 38 års förhållande. Marie dog sommaren 1898, vilket ledde till att Puvis de Chevannes sörjde så mycket att även han dog bara två månader senare.
Pierre Puvis de Chevannes anses vara en av 1800-talets viktigaste franska målare. Även om han också gjorde några målningar på duk var han mest känd för sina omfattande väggmålningar. I dag kallas han gärna för "Frankrikes målare" och vördas av många av sina samtida konstnärer. De Chevannes stil kan inte tydligt hänföras till någon av de stora konströrelserna, vilket kan ha gett honom beundran från många olika konstnärer, till exempel Georges Seurat, Paul Gauguin, Théophile Gautier eller Charles Baudelaire. Han hittade sin väg till måleriet på ett omvägar sätt. Puvis de Chevannes planerade egentligen att bli gruvingenjör, precis som sin far. Men på grund av en allvarlig sjukdom var han tvungen att avbryta sina studier i Paris i förtid. Under sin återhämtningsperiod företog han en resa till Italien som öppnade hans ögon. Han återvände till Paris och meddelade att han ville bli målare. Han började sina studier på Eugène Delacroix. När Delacroix kort därefter var tvungen att stänga sin ateljé av hälsoskäl gick Puvis med i Henry Scheffer och senare Thomas Couture.
Efter sin utbildning skaffade Puvis sig en stor ateljé och deltog vid sidan om i anatomikurser vid konstakademin. Hans genombrott var flera år försenat. Han fortsatte att skicka in verk till Parissalongen, men fick alltid avslag. Efter åtta misslyckade år ställdes hans målningar "Concordia" och "Bellum" slutligen ut 1861. Under de följande åren fick han många regeringsuppdrag och utförde olika väggmålningar för stadshus och andra statliga institutioner i hela landet. Ett av hans viktigaste och största uppdrag var panelmålningarna till Pantheon i Paris. Även om väggmålningar gjorde honom berömd fortsatte han att arbeta på staffli i verk som "Hope" och "The Dream". Puvis de Chevannes var ordförande och medgrundare av Société Nationale des Beaux-Arts, som blev den dominerande konstsalongen på den tiden. Sedan 1926 har detta sällskap delat ut Puvis de Chevannes-priset till ära för sin grundare.
Han föddes som Pierre-Cécile Puvis, men fick senare titeln de Chevannes. Hans far härstammade nämligen från denna gamla burgundiska adelsfamilj. Å andra sidan föraktade han hela sitt liv sin födelsestad Lyon och föredrog att hänvisa till sina burgundiska rötter. Puvis de Chevannes sägs ha haft en affär med Suzanne Valadon, som poserade för honom och senare själv blev en respekterad konstnär, under sin tid på Montmartre. Denna förbindelse har dock aldrig kunnat bevisas slutgiltigt. Hans stora kärlek var den rumänska prinsessan Marie Cantacuzène. De två var ett par i sammanlagt 40 år, men gifte sig inte förrän efter 38 års förhållande. Marie dog sommaren 1898, vilket ledde till att Puvis de Chevannes sörjde så mycket att även han dog bara två månader senare.
Sida 1 / 3