Sida 1 / 2
Till vilken del av konsthistorien hör den berömda landskapsmålaren och grafikern Paul Bril egentligen? Ska han räknas till de flamländska målare som han växte ur eller blev han en romare med ett europeiskt nätverk? Bör han, som föddes i mitten av 1500-talet, fortfarande räknas till de så kallade manéristerna, eller är han redan en pionjär inom högbarocken? Paul Bril var en utpräglad landskapsmålare som inte var så förtjust i staffage. Detta gjordes av vänner eller kollegor, till exempel hans legendariska vän Adam Elsheimer. I gengäld tillhandahöll Bril en landskapsbakgrund för figurmålarna. Under den tidiga barocken var det vanligt att specialister arbetade tillsammans.
Ett berömt exempel på ett sådant samarbete finns i Alte Pinakothek i München: Madonnan i blomsterkrans av Rubens, med blomsterglans av Jan Brueghel d. Ä., ett mycket komplext verk. Madonnan är en bild i en bild, inramad av en riktig blomsterkrans som i sin tur stöds av typiska Rubens-puttor. Ett sådant sofistikerat samspel finns också i den romerska gruppens verk. Till och med konstvetare har svårt att skilja ut var en konstnärs del slutar och en annan börjar. Paul Bril var van vid att arbeta med andra konstnärer redan från början, när han vid knappt trettio års ålder fick skydd hos sin äldre bror Mathijs i Rom. När hans bror dog i tidig ålder fullföljde han broderns freskomålningar och blev med sin verkstad en av Roms flitigaste muralmålare. Han övergick dock alltmer till tavelmåleri, eftersom detta blev alltmer efterfrågat även i norra Europa. I konstnärskolonin i Rom, där holländska, franska och tyska konstnärer samt italienare deltog, var han nästan en central person. Han tog emot förslag och påverkade andra. Den ganska dramatiska manéristiska tonen i hans tidiga landskapsmålningar övergick till mer stillsamma elegiska bilder. En nästan minutiös besatthet av detaljer, som i hamnbilderna, gav gradvis vika för en nästan tidig klassicistisk lugn och generositet. Hans komponerade stadslandskap däremot förebådar redan en senare tidig romantik. En av hans många elever, Agostino Tassi, har fått ett skamligt minne, men å andra sidan har han ändå gett många impulser till Claude Lorrain. Tassis oförglömliga skandal var våldtäkten på den unga Artemisia Genteleschi, 1600-talets viktigaste kvinnliga målare.
Efterfrågan på Brils målningar var så stor i hela Europa även efter hans död att det är omöjligt att säkert klassificera alla hans verk. Liksom hos sin en generation yngre landsman Rubens finns det alla former av författarskap. Det krävs stor sakkunskap för att avgöra om en målning är helt och hållet hans eget verk, en verkstadsmålning, en elevs verk, en efterföljares verk eller en kopists produkt. Paul Bril blev romare och bodde med sin fru Ottavia i den eviga staden fram till sin död. Han fann sin sista viloplats 1626 i den tysk-katolska "nationalkyrkan" Santa Maria dell' Anima.
Till vilken del av konsthistorien hör den berömda landskapsmålaren och grafikern Paul Bril egentligen? Ska han räknas till de flamländska målare som han växte ur eller blev han en romare med ett europeiskt nätverk? Bör han, som föddes i mitten av 1500-talet, fortfarande räknas till de så kallade manéristerna, eller är han redan en pionjär inom högbarocken? Paul Bril var en utpräglad landskapsmålare som inte var så förtjust i staffage. Detta gjordes av vänner eller kollegor, till exempel hans legendariska vän Adam Elsheimer. I gengäld tillhandahöll Bril en landskapsbakgrund för figurmålarna. Under den tidiga barocken var det vanligt att specialister arbetade tillsammans.
Ett berömt exempel på ett sådant samarbete finns i Alte Pinakothek i München: Madonnan i blomsterkrans av Rubens, med blomsterglans av Jan Brueghel d. Ä., ett mycket komplext verk. Madonnan är en bild i en bild, inramad av en riktig blomsterkrans som i sin tur stöds av typiska Rubens-puttor. Ett sådant sofistikerat samspel finns också i den romerska gruppens verk. Till och med konstvetare har svårt att skilja ut var en konstnärs del slutar och en annan börjar. Paul Bril var van vid att arbeta med andra konstnärer redan från början, när han vid knappt trettio års ålder fick skydd hos sin äldre bror Mathijs i Rom. När hans bror dog i tidig ålder fullföljde han broderns freskomålningar och blev med sin verkstad en av Roms flitigaste muralmålare. Han övergick dock alltmer till tavelmåleri, eftersom detta blev alltmer efterfrågat även i norra Europa. I konstnärskolonin i Rom, där holländska, franska och tyska konstnärer samt italienare deltog, var han nästan en central person. Han tog emot förslag och påverkade andra. Den ganska dramatiska manéristiska tonen i hans tidiga landskapsmålningar övergick till mer stillsamma elegiska bilder. En nästan minutiös besatthet av detaljer, som i hamnbilderna, gav gradvis vika för en nästan tidig klassicistisk lugn och generositet. Hans komponerade stadslandskap däremot förebådar redan en senare tidig romantik. En av hans många elever, Agostino Tassi, har fått ett skamligt minne, men å andra sidan har han ändå gett många impulser till Claude Lorrain. Tassis oförglömliga skandal var våldtäkten på den unga Artemisia Genteleschi, 1600-talets viktigaste kvinnliga målare.
Efterfrågan på Brils målningar var så stor i hela Europa även efter hans död att det är omöjligt att säkert klassificera alla hans verk. Liksom hos sin en generation yngre landsman Rubens finns det alla former av författarskap. Det krävs stor sakkunskap för att avgöra om en målning är helt och hållet hans eget verk, en verkstadsmålning, en elevs verk, en efterföljares verk eller en kopists produkt. Paul Bril blev romare och bodde med sin fru Ottavia i den eviga staden fram till sin död. Han fann sin sista viloplats 1626 i den tysk-katolska "nationalkyrkan" Santa Maria dell' Anima.