Den österrikiskfödde fransmannen Luigi Aloys-Francois-Joseph Loir blev berömd i hela Europa med sina målningar som skildrade vardagslivet i Paris under 1900-talet. Eftersom hans föräldrar arbetade som betjänter och guvernanter tillbringade den unge Luigi sin barndom i den franska kungafamiljens hushåll på Görritz slott. Därefter bodde familjen Loir tillsammans i hertigdömet Parma. Men när hans föräldrar och systrar flyttade tillbaka till sitt hemland Frankrike bestämde sig den femtonårige Luigi för att studera måleri vid konsthögskolan i Parma och stannade kvar på egen hand. Tre år senare flyttade även han till Paris, bland annat för att vara med sin far, som hade blivit sjuk under tiden. I Paris började Loirs lovande passion för stadsmåleri. Tillsammans med sin konstlärare Jean-Aimable Amédée Pastelot från Paris arbetade Loir för franska karikatyrtidningar, som var särskilt populära på den tiden. Pastelot specialiserade sig främst på blom- och porträttmålning i gouache och akvarell. I sin ateljé kände sig den unge konstnären Loir uppmuntrad att pröva olika konstformer. Han designade bland annat teaterkostymer, sysslade med dekorativt måleri och gjorde illustrationer till romaner. Trots sin experimentlusta blev det snart uppenbart att hans favoritsysselsättning var att realistiskt skildra de många aktiviteterna och scenerna på de parisiska gatorna. På jakt efter inspiration gick den unge Loir runt i stadsdelarna och studerade arkitekturen, ljusförhållandena och stadsborna.
Loirs komplexa skildringar av stadsbilden vittnar om uppriktigt intresse och djupa tankar. Han verkade särskilt intresserad av att estetiskt fånga effekterna av dag-, kvälls- och nattljus samt olika väderförhållanden. På impressionismens sätt gjorde han detaljerade skisser av förändrade ljuseffekter på byggnader och ansikten för att använda dem som underlag för sina senare målningar. Denna uppmärksamhet på detaljer gjorde det möjligt för honom att rikta betraktarens uppmärksamhet mot specifika områden. Likaså genom att lägga till en varm ljuskälla till hans annars kalla färgpalett. Loir använde särskilt gärna kända platser, byggnader och monument som motiv i bakgrunden. På så sätt utstrålade hans verk redan en nostalgisk atmosfär som gjorde dem så populära.
Loir debuterade på den berömda Parissalongen 1865 och blev en aktiv medlem från och med då. Men hans verk skildrade inte bara det parisiska stadslandskapet. Många av hans målningar bygger på miljöer i andra franska städer, bland annat Bercy, Auteuil och Puteaux. Loir tjänade bra på sin konst. Han fick utmärkelser för många av sina verk och han fick ekonomiskt stöd från mecenater och beskyddare. Dessutom köptes hans målningar av det höga Paris-samhället samt av franska och andra europeiska museer. Som inflytelserik medlem av flera konstföreningar (Société des Arts Décoratifs, Société des Aquarellistes, Société des Artists Français och Société de Peintres-Lithographes) kunde han som mogen konstnär se konstmuseerna i Paris, Le-Puy-en-Valey och Rouen.
Den österrikiskfödde fransmannen Luigi Aloys-Francois-Joseph Loir blev berömd i hela Europa med sina målningar som skildrade vardagslivet i Paris under 1900-talet. Eftersom hans föräldrar arbetade som betjänter och guvernanter tillbringade den unge Luigi sin barndom i den franska kungafamiljens hushåll på Görritz slott. Därefter bodde familjen Loir tillsammans i hertigdömet Parma. Men när hans föräldrar och systrar flyttade tillbaka till sitt hemland Frankrike bestämde sig den femtonårige Luigi för att studera måleri vid konsthögskolan i Parma och stannade kvar på egen hand. Tre år senare flyttade även han till Paris, bland annat för att vara med sin far, som hade blivit sjuk under tiden. I Paris började Loirs lovande passion för stadsmåleri. Tillsammans med sin konstlärare Jean-Aimable Amédée Pastelot från Paris arbetade Loir för franska karikatyrtidningar, som var särskilt populära på den tiden. Pastelot specialiserade sig främst på blom- och porträttmålning i gouache och akvarell. I sin ateljé kände sig den unge konstnären Loir uppmuntrad att pröva olika konstformer. Han designade bland annat teaterkostymer, sysslade med dekorativt måleri och gjorde illustrationer till romaner. Trots sin experimentlusta blev det snart uppenbart att hans favoritsysselsättning var att realistiskt skildra de många aktiviteterna och scenerna på de parisiska gatorna. På jakt efter inspiration gick den unge Loir runt i stadsdelarna och studerade arkitekturen, ljusförhållandena och stadsborna.
Loirs komplexa skildringar av stadsbilden vittnar om uppriktigt intresse och djupa tankar. Han verkade särskilt intresserad av att estetiskt fånga effekterna av dag-, kvälls- och nattljus samt olika väderförhållanden. På impressionismens sätt gjorde han detaljerade skisser av förändrade ljuseffekter på byggnader och ansikten för att använda dem som underlag för sina senare målningar. Denna uppmärksamhet på detaljer gjorde det möjligt för honom att rikta betraktarens uppmärksamhet mot specifika områden. Likaså genom att lägga till en varm ljuskälla till hans annars kalla färgpalett. Loir använde särskilt gärna kända platser, byggnader och monument som motiv i bakgrunden. På så sätt utstrålade hans verk redan en nostalgisk atmosfär som gjorde dem så populära.
Loir debuterade på den berömda Parissalongen 1865 och blev en aktiv medlem från och med då. Men hans verk skildrade inte bara det parisiska stadslandskapet. Många av hans målningar bygger på miljöer i andra franska städer, bland annat Bercy, Auteuil och Puteaux. Loir tjänade bra på sin konst. Han fick utmärkelser för många av sina verk och han fick ekonomiskt stöd från mecenater och beskyddare. Dessutom köptes hans målningar av det höga Paris-samhället samt av franska och andra europeiska museer. Som inflytelserik medlem av flera konstföreningar (Société des Arts Décoratifs, Société des Aquarellistes, Société des Artists Français och Société de Peintres-Lithographes) kunde han som mogen konstnär se konstmuseerna i Paris, Le-Puy-en-Valey och Rouen.
Sida 1 / 1