Sida 1 / 1
Keltiska legender och folklore formade målaren Joseph Noel Paton, som föddes i Skottland 1821. Paton gjorde sig också ett namn som poet, skulptör och illustratör. Den visade att Patons konstnärliga produktion inte var begränsad till enbart måleri. Paton kom från en familj som tjänade pengar på att tillverka damast. Själv försökte han sig en kort tid som företagare och arbetade som konstruktör i en bomullsfabrik. I slutändan såg Paton dock sitt öde i konsten. Intressant nog var två av hans syskon också konstnärer: Systern Amelia var skulptör och brodern Waller Hugh arbetade som landskapsmålare.
År 1843 studerade Paton en kort tid i London vid Academy of Art. Det var här han träffade målaren John Everett Millais. Genom Millais kom Paton i kontakt med den grupp av målare som kallas pre-rafaeliterna. Deras förebild var nasaréerna och det italienska måleriet på 1300- och 1400-talet. Gruppen var intresserad av en detaljerad återgivning av naturen och en levande representation av människan. Paton själv ägnade sitt måleri åt allegoriska, religiösa, sagolika och historiska teman.
"The Quarrel of Oberon and Titania" är ett fint exempel på Patons användning av en stor arsenal av figurer, vissa sagofigurer, andra mytologiska, samt en rik färgpalett, för att skapa en oerhört levande målning som är övertygande med skickliga perspektiv. För denna målning fick Paton ett pris vid Royal Scottish Academy. Han gjorde sig också ett namn som illustratör: 1842 illustrerade Paton "Book of British Ballads" på förslag av journalisten Samuel Carter Hall, som uppskattade Patons litterära utbildning. Paton dog 1901 som en högt dekorerad medborgare och konstnär.
Keltiska legender och folklore formade målaren Joseph Noel Paton, som föddes i Skottland 1821. Paton gjorde sig också ett namn som poet, skulptör och illustratör. Den visade att Patons konstnärliga produktion inte var begränsad till enbart måleri. Paton kom från en familj som tjänade pengar på att tillverka damast. Själv försökte han sig en kort tid som företagare och arbetade som konstruktör i en bomullsfabrik. I slutändan såg Paton dock sitt öde i konsten. Intressant nog var två av hans syskon också konstnärer: Systern Amelia var skulptör och brodern Waller Hugh arbetade som landskapsmålare.
År 1843 studerade Paton en kort tid i London vid Academy of Art. Det var här han träffade målaren John Everett Millais. Genom Millais kom Paton i kontakt med den grupp av målare som kallas pre-rafaeliterna. Deras förebild var nasaréerna och det italienska måleriet på 1300- och 1400-talet. Gruppen var intresserad av en detaljerad återgivning av naturen och en levande representation av människan. Paton själv ägnade sitt måleri åt allegoriska, religiösa, sagolika och historiska teman.
"The Quarrel of Oberon and Titania" är ett fint exempel på Patons användning av en stor arsenal av figurer, vissa sagofigurer, andra mytologiska, samt en rik färgpalett, för att skapa en oerhört levande målning som är övertygande med skickliga perspektiv. För denna målning fick Paton ett pris vid Royal Scottish Academy. Han gjorde sig också ett namn som illustratör: 1842 illustrerade Paton "Book of British Ballads" på förslag av journalisten Samuel Carter Hall, som uppskattade Patons litterära utbildning. Paton dog 1901 som en högt dekorerad medborgare och konstnär.