Jean-Baptiste Vanmour föddes i Valenciennes, som då var under det spanska nederländska styret. Några år senare kom den flamländska staden under franskt styre. Vanmours målningar tillskrivs orientalismen och anses vara en detaljerad skildring av livet i det ottomanska riket vid den tiden. Man vet inte mycket om Vanmours tidiga år och utbildning. Han studerade i Jacques-Albert Gérins ateljé. Det måste ha varit under denna tid som markis Charles de Ferriol uppmärksammade hans talang. När han utsågs till ambassadör 1699 och reste till Konstantinopel tog han med sig den då 18-årige Vanmour. Där gav han honom i uppdrag att måla sammanlagt 100 oljemålningar som skulle dokumentera lokalbefolkningens liv. Vanmour målade inte bara den ottomanska eliten, utan även alla de olika kulturer, religioner och nationaliteter som levde i Konstantinopel vid denna tid. Bland dem fanns målningar som "Det armeniska bröllopet", "Virvlande dervischer" eller porträtt av "Patrona Halil", en motståndskämpe.
Efter cirka 12 år var markisen tvungen att återvända till Frankrike efter ett misstag under en audiens med sultanen. Vanmour stannade dock kvar i Konstantinopel och arbetade därefter för olika andra diplomater. Han begränsade inte sina tjänster till franska ambassadörer utan arbetade även för holländska, österrikiska och venetianska ambassadörer. På den tiden var det osmanska riket oerhört fascinerande för västeuropéer. Därför var många angelägna om att för evigt registrera sina audienser med sultanen eller storvisiren. Vanmour specialiserade sig därför på denna typ av bilder. Eftersom han ofta behöll scenerna och bara behövde justera personernas ansikten och kläder, kunde han producera hundratals bilder av detta slag. Han fick dock så många uppdrag att han var tvungen att anställa assistenter för att hjälpa honom med sitt arbete.
Med utgångspunkt i Vanmours arbete gjorde Le Hay 1714 en serie på 100 gravyrer som han sammanställde i en bok. Arbetet blev så framgångsrikt att det översattes till fem språk. För Vanmour innebar detta att hans popularitet ökade ytterligare. Han var en av de få som fick vara med när den nederländske ambassadören Cornelis Calkoen mötte sultanen i tronsalen. Detta tyder på att Vanmour måste ha varit mycket förtrogen med det strikta domstolsprotokollet. Vanmour gjorde sammanlagt 70 målningar för Calkoen. Calkoen var övertygad om deras värde och angav i sitt testamente att målningarna aldrig skulle säljas. Vanmour stannade kvar i det osmanska riket till sin död. För sina förtjänster och sin genomträngande dokumentation av kulturen där tilldelade kungen honom titeln Peintre Ordinaire du Roy en Levante. Till Vanmours förtret var titeln dock endast symbolisk och till skillnad från andra målare i kunglig tjänst fick han ingen lön.
Jean-Baptiste Vanmour föddes i Valenciennes, som då var under det spanska nederländska styret. Några år senare kom den flamländska staden under franskt styre. Vanmours målningar tillskrivs orientalismen och anses vara en detaljerad skildring av livet i det ottomanska riket vid den tiden. Man vet inte mycket om Vanmours tidiga år och utbildning. Han studerade i Jacques-Albert Gérins ateljé. Det måste ha varit under denna tid som markis Charles de Ferriol uppmärksammade hans talang. När han utsågs till ambassadör 1699 och reste till Konstantinopel tog han med sig den då 18-årige Vanmour. Där gav han honom i uppdrag att måla sammanlagt 100 oljemålningar som skulle dokumentera lokalbefolkningens liv. Vanmour målade inte bara den ottomanska eliten, utan även alla de olika kulturer, religioner och nationaliteter som levde i Konstantinopel vid denna tid. Bland dem fanns målningar som "Det armeniska bröllopet", "Virvlande dervischer" eller porträtt av "Patrona Halil", en motståndskämpe.
Efter cirka 12 år var markisen tvungen att återvända till Frankrike efter ett misstag under en audiens med sultanen. Vanmour stannade dock kvar i Konstantinopel och arbetade därefter för olika andra diplomater. Han begränsade inte sina tjänster till franska ambassadörer utan arbetade även för holländska, österrikiska och venetianska ambassadörer. På den tiden var det osmanska riket oerhört fascinerande för västeuropéer. Därför var många angelägna om att för evigt registrera sina audienser med sultanen eller storvisiren. Vanmour specialiserade sig därför på denna typ av bilder. Eftersom han ofta behöll scenerna och bara behövde justera personernas ansikten och kläder, kunde han producera hundratals bilder av detta slag. Han fick dock så många uppdrag att han var tvungen att anställa assistenter för att hjälpa honom med sitt arbete.
Med utgångspunkt i Vanmours arbete gjorde Le Hay 1714 en serie på 100 gravyrer som han sammanställde i en bok. Arbetet blev så framgångsrikt att det översattes till fem språk. För Vanmour innebar detta att hans popularitet ökade ytterligare. Han var en av de få som fick vara med när den nederländske ambassadören Cornelis Calkoen mötte sultanen i tronsalen. Detta tyder på att Vanmour måste ha varit mycket förtrogen med det strikta domstolsprotokollet. Vanmour gjorde sammanlagt 70 målningar för Calkoen. Calkoen var övertygad om deras värde och angav i sitt testamente att målningarna aldrig skulle säljas. Vanmour stannade kvar i det osmanska riket till sin död. För sina förtjänster och sin genomträngande dokumentation av kulturen där tilldelade kungen honom titeln Peintre Ordinaire du Roy en Levante. Till Vanmours förtret var titeln dock endast symbolisk och till skillnad från andra målare i kunglig tjänst fick han ingen lön.
Sida 1 / 2