Sida 1 / 2
Jean-Baptiste Armand Guillaumin var en fransk impressionistisk målare och litograf. Han växte upp under ganska blygsamma förhållanden som son till en arbetare. Guillaumin saknade de ekonomiska medel som krävdes för en klassisk konstutbildning. Som 15-åring arbetade han i sin farbrors underklädesaffär och senare på den franska järnvägen. Han kunde därför bara ägna sig åt sin sanna passion, konsten, på sin fritid och fortsatte att utbilda sig själv autodidaktiskt. År 1861 hade han äntligen råd att gå på Académie Suisse. Där lärde han känna Paul Cézanne och Camille Jacob Pissarro, som han var djupt vän med under hela sitt liv. Guillaumin nådde aldrig samma berömmelse och erkännande som Cézanne och Pissaro, men han sägs ha haft ett starkt inflytande på deras verk. För sitt första tryck använde Cézanne till exempel en målning av Guillaumin. Tillsammans med Cézanne och Pissaro var Guillaumin också en regelbunden utställare på Refusé-salongen. Han ställde också ut flera gånger på Salon des Indépendants.
Guillaumin var djupt rotad i den impressionistiska scenen. I sina tidiga verk var han starkt inriktad på Édouard Manet. Hans senare verk var däremot mycket färgstarka och liknade Claude Monet:s stil. Trots hans stora talang spelade dock ekonomin alltid en avgörande roll i Guillaumins liv och hindrade i början hans konstnärliga verksamhet. Under många år var han tvungen att fortsätta sitt arbete på arbetsförmedlingen och till skillnad från sina vänner hade han inte råd att ägna sig helt åt konsten. Bekantskapen med Vincent van Gogh var ett första steg för Guillaumin mot ekonomiskt oberoende. Van Gogh imponerades av Guillaumin's speciella känsla för naturen och påverkade honom i sitt arbete. Han hänvisade Guillaumin till sin bror Theo van Gogh, som var konsthandlare. Den senare kunde sälja en del av Guillaumins verk med vinst. Det var dock inte förrän 1891 som Guillaumin kunde ägna sig helt och hållet åt måleri och inte längre behövde oroa sig för pengar. Han vann nämligen överraskande 100 000 franc i det statliga lotteriet. Han sade då omedelbart upp sitt arbete på vägbyggnadskontoret.
Vinsten gjorde det möjligt för honom att bosätta sig i Crozant, en plats som var mycket populär bland många av hans tiders målare. Där blev han också direktör för École de Crozant. I mer än hundra av sina verk visar han intryck av den omgivande Creuse-regionen. Han gjorde också flera resor till Provence, Auvergne och Nederländerna, där han gjorde några landskapsmålningar. Förutom landskapsmålningar var Guillaumin också intresserad av stilleben, porträtt och pastellmålning. Medan hans tidiga verk kan klassificeras som impressionistiska, var hans senare verk mer influerade av fauvismen. Guillaumin var gift med sin kusin Marie-Joséphine Charreton. Han överlevde alla andra konstnärer från den impressionistiska rörelsen och dog vid 86 års ålder.
Jean-Baptiste Armand Guillaumin var en fransk impressionistisk målare och litograf. Han växte upp under ganska blygsamma förhållanden som son till en arbetare. Guillaumin saknade de ekonomiska medel som krävdes för en klassisk konstutbildning. Som 15-åring arbetade han i sin farbrors underklädesaffär och senare på den franska järnvägen. Han kunde därför bara ägna sig åt sin sanna passion, konsten, på sin fritid och fortsatte att utbilda sig själv autodidaktiskt. År 1861 hade han äntligen råd att gå på Académie Suisse. Där lärde han känna Paul Cézanne och Camille Jacob Pissarro, som han var djupt vän med under hela sitt liv. Guillaumin nådde aldrig samma berömmelse och erkännande som Cézanne och Pissaro, men han sägs ha haft ett starkt inflytande på deras verk. För sitt första tryck använde Cézanne till exempel en målning av Guillaumin. Tillsammans med Cézanne och Pissaro var Guillaumin också en regelbunden utställare på Refusé-salongen. Han ställde också ut flera gånger på Salon des Indépendants.
Guillaumin var djupt rotad i den impressionistiska scenen. I sina tidiga verk var han starkt inriktad på Édouard Manet. Hans senare verk var däremot mycket färgstarka och liknade Claude Monet:s stil. Trots hans stora talang spelade dock ekonomin alltid en avgörande roll i Guillaumins liv och hindrade i början hans konstnärliga verksamhet. Under många år var han tvungen att fortsätta sitt arbete på arbetsförmedlingen och till skillnad från sina vänner hade han inte råd att ägna sig helt åt konsten. Bekantskapen med Vincent van Gogh var ett första steg för Guillaumin mot ekonomiskt oberoende. Van Gogh imponerades av Guillaumin's speciella känsla för naturen och påverkade honom i sitt arbete. Han hänvisade Guillaumin till sin bror Theo van Gogh, som var konsthandlare. Den senare kunde sälja en del av Guillaumins verk med vinst. Det var dock inte förrän 1891 som Guillaumin kunde ägna sig helt och hållet åt måleri och inte längre behövde oroa sig för pengar. Han vann nämligen överraskande 100 000 franc i det statliga lotteriet. Han sade då omedelbart upp sitt arbete på vägbyggnadskontoret.
Vinsten gjorde det möjligt för honom att bosätta sig i Crozant, en plats som var mycket populär bland många av hans tiders målare. Där blev han också direktör för École de Crozant. I mer än hundra av sina verk visar han intryck av den omgivande Creuse-regionen. Han gjorde också flera resor till Provence, Auvergne och Nederländerna, där han gjorde några landskapsmålningar. Förutom landskapsmålningar var Guillaumin också intresserad av stilleben, porträtt och pastellmålning. Medan hans tidiga verk kan klassificeras som impressionistiska, var hans senare verk mer influerade av fauvismen. Guillaumin var gift med sin kusin Marie-Joséphine Charreton. Han överlevde alla andra konstnärer från den impressionistiska rörelsen och dog vid 86 års ålder.