Sida 1 / 63
Italiensk konst har alltid varit mycket populär. Leonardo da Vinci, Michelangelo Buonarroti och Rafael da Urbino är bland de mest kända ansiktena i konsthistorien. Den italienska konstens ursprung kan framför allt spåras tillbaka till antiken, vars referenser fortfarande känns igen genom århundradena och än i dag. Som en högt respekterad handelsvara har konsten i Italien alltid främjats av politiken och kyrkan. Arkitekturen spelade också en viktig roll, eftersom det ofta var kända konstnärer som var inblandade i byggandet av stora italienska katedraler eller kyrkor. Ikoniska kännetecken är geometriska konstruktioner, storslagna målningar inuti byggnaderna och kupolformade tak. Förutom den kristna tron har den italienska konsten sedan medeltiden också påverkats av andra länder och deras kulturer. Till exempel av det bysantinska riket, Frankrike och Tyskland samt av vissa islamiska länder. Den fantastiska mångfald som kan ses i Italiens konstnärliga landskap är utan tvekan ett resultat av dessa influenser, som går genom de olika epokerna i konsthistorien. Renässansen, som är en av de viktigaste konstepokerna i Italien, är framför allt känd för sina tredimensionella konstverk. Här var skönhet, harmoni och perfektion de viktigaste temana i form av statyer, baserade på antika modeller. Men även nakenhet som naturlig perfektion fångades på duken med så mycket detaljer som möjligt. Medan städer som Florens och Venedig var av central betydelse för konsten under renässansen, ägde barocken främst rum i Rom. Här arbetade arkitekturen och måleriet främst med färger som vitt och guld samt med kraftfulla och frodiga former. Takmåleriet som sådant nådde sin höjdpunkt under barocken och var av stor betydelse för denna epok. Under den klassiska perioden bröt man äntligen med barockens expansiva stil och koncentrerade sig på enkelhet och elegans i designen, som följde en strikt symmetri. Historicismen, som tog fart samtidigt som jugendstilen, tog upp tidigare stilar som gotik, romantik och antik och bildade en ny, mer idiosynkratisk stil som knappast kunde standardiseras. Sedan den moderna tiden är det framför allt design som har väckt uppståndelse i Italien. Bilar, mode eller till och med de ikoniska avantgardemöbler som Italien är känt för i dag vittnar fortfarande om Italiens historiska och konstnärliga betydelse. Italiens samtidskonst visar dock att framför allt målningar från tidigare epoker fortfarande har en särskild kultstatus.
Italiensk konst har alltid varit mycket populär. Leonardo da Vinci, Michelangelo Buonarroti och Rafael da Urbino är bland de mest kända ansiktena i konsthistorien. Den italienska konstens ursprung kan framför allt spåras tillbaka till antiken, vars referenser fortfarande känns igen genom århundradena och än i dag. Som en högt respekterad handelsvara har konsten i Italien alltid främjats av politiken och kyrkan. Arkitekturen spelade också en viktig roll, eftersom det ofta var kända konstnärer som var inblandade i byggandet av stora italienska katedraler eller kyrkor. Ikoniska kännetecken är geometriska konstruktioner, storslagna målningar inuti byggnaderna och kupolformade tak. Förutom den kristna tron har den italienska konsten sedan medeltiden också påverkats av andra länder och deras kulturer. Till exempel av det bysantinska riket, Frankrike och Tyskland samt av vissa islamiska länder. Den fantastiska mångfald som kan ses i Italiens konstnärliga landskap är utan tvekan ett resultat av dessa influenser, som går genom de olika epokerna i konsthistorien. Renässansen, som är en av de viktigaste konstepokerna i Italien, är framför allt känd för sina tredimensionella konstverk. Här var skönhet, harmoni och perfektion de viktigaste temana i form av statyer, baserade på antika modeller. Men även nakenhet som naturlig perfektion fångades på duken med så mycket detaljer som möjligt. Medan städer som Florens och Venedig var av central betydelse för konsten under renässansen, ägde barocken främst rum i Rom. Här arbetade arkitekturen och måleriet främst med färger som vitt och guld samt med kraftfulla och frodiga former. Takmåleriet som sådant nådde sin höjdpunkt under barocken och var av stor betydelse för denna epok. Under den klassiska perioden bröt man äntligen med barockens expansiva stil och koncentrerade sig på enkelhet och elegans i designen, som följde en strikt symmetri. Historicismen, som tog fart samtidigt som jugendstilen, tog upp tidigare stilar som gotik, romantik och antik och bildade en ny, mer idiosynkratisk stil som knappast kunde standardiseras. Sedan den moderna tiden är det framför allt design som har väckt uppståndelse i Italien. Bilar, mode eller till och med de ikoniska avantgardemöbler som Italien är känt för i dag vittnar fortfarande om Italiens historiska och konstnärliga betydelse. Italiens samtidskonst visar dock att framför allt målningar från tidigare epoker fortfarande har en särskild kultstatus.