Sida 1 / 3
Den franske målaren Henri Rousseau (1844-1910) är en av de viktigaste naiva målarna utan akademisk utbildning. Ett av hans mest kända verk heter "Den sovande zigenaren" (franska La Bohémienne endormie). De tydliga konturerna är lika typiska för Rousseaus måleri som de starka färgerna. Den liggande figuren är "fel" målad i perspektivet, eftersom den när som helst måste tippa fram. Men åskådaren noterar dessa förmodade fel endast tillfälligt. Det dominerande intrycket är ett omisskännligt bildspråk som ligger bortom varje korrekt skildring av verkligheten. En drömliknande stämning utgår från denna bild, eftersom betraktaren känner till den helt orealistiska bildkonstruktionen och ändå känner sig indragen i en helt fristående bildvärld.
Rousseaus poet och samtida Guillaume Apollinaire beskrev målaren som en primitiv person och hans måleri som naivt. Båda egenskaperna tillskrivs Rousseau upprepade gånger, och Kandinsky ser den självlärde målaren på väg mot stor realism.
Hur Rousseaus verk än placeras i konsthistorien är det onekligen fortfarande hans helt egna, fascinerande målarstil. Betraktaren känner igen en Rousseau vid första anblicken, men det saknas inte överraskningar, som i målningen "Järnvägsspåret". Bilden visar en stadsvy på vintern och kännetecknas av klara färger och linjer. Vinterdagens kyla är påtaglig, men samtidigt tycks arrangemanget när som helst kunna tippa över i ett abstrakt bildspråk av rena former och färger.
Den franske målaren Henri Rousseau (1844-1910) är en av de viktigaste naiva målarna utan akademisk utbildning. Ett av hans mest kända verk heter "Den sovande zigenaren" (franska La Bohémienne endormie). De tydliga konturerna är lika typiska för Rousseaus måleri som de starka färgerna. Den liggande figuren är "fel" målad i perspektivet, eftersom den när som helst måste tippa fram. Men åskådaren noterar dessa förmodade fel endast tillfälligt. Det dominerande intrycket är ett omisskännligt bildspråk som ligger bortom varje korrekt skildring av verkligheten. En drömliknande stämning utgår från denna bild, eftersom betraktaren känner till den helt orealistiska bildkonstruktionen och ändå känner sig indragen i en helt fristående bildvärld.
Rousseaus poet och samtida Guillaume Apollinaire beskrev målaren som en primitiv person och hans måleri som naivt. Båda egenskaperna tillskrivs Rousseau upprepade gånger, och Kandinsky ser den självlärde målaren på väg mot stor realism.
Hur Rousseaus verk än placeras i konsthistorien är det onekligen fortfarande hans helt egna, fascinerande målarstil. Betraktaren känner igen en Rousseau vid första anblicken, men det saknas inte överraskningar, som i målningen "Järnvägsspåret". Bilden visar en stadsvy på vintern och kännetecknas av klara färger och linjer. Vinterdagens kyla är påtaglig, men samtidigt tycks arrangemanget när som helst kunna tippa över i ett abstrakt bildspråk av rena former och färger.