I mitten av 1800-talet kunde Frankrike se tillbaka på omfattande omvälvningar. Den franska revolutionen hade orsakat sociala omvälvningar och Napoleon hade satt sin prägel på hela Europa. Den sociala omvälvningen hade påverkat konstens utveckling. Händelserna i Frankrikes unga historia och den ibland stora beundran för det franska hjältemodet ledde till en ökning av historiemåleriet. Henri Louis Dupray blev uppslukad av denna konstform. Redan som ung drogs Dupray till den militära världen. En ridolycka förstörde hans drömmar och konstnären ägnade sig åt att skildra strider. En förändrad historiemedvetenhet och behovet av att skildra händelser i det förflutna hörde till intentionerna hos målarna av militära motiv. Detaljerade skildringar av strider på storskaliga bakgrunder och en touch av patriotism var populära bland konstsamlare.
Henri Dupray började sin konstnärliga karriär med motiv från den franska revolutionen och krigen kring Napoleon Bonaparte. Dupray kände inte till den historiska period som han skildrade från sin egen erfarenhet. Han skapade verk av en blandning av verklighet och fiktion och kombinerade historia med dagens situation. Parallellt med denna dokumentära form av måleri utvecklades impressionismen. Båda konstströmningarna verkade vara helt motsatta, men hade ändå sin plats på den parisiska konstscenen. Henri Louis Dupray tillhörde konstnärskretsen som hade konsoliderat sig kring Éduard Manet och de två knöt vänskapsband.
Förutom oljemålning utvecklades i Paris en återgång till tekniken för djuptryck. Societé des Aquafortistes återinförde betydelsen av etsningar i måleriet. Society for Painting with Etching Water lyckades snabbt locka fram kända konstnärer till etsningstekniken. Gustave Courbet var en av de första konstnärerna som anammade den nya realismen. Henri Dupray hade etablerat sig i konstvärlden och utökade sitt arbete med illustrationer och teckningar. Hans lärare Léon Cogniet hade gjort honom uppmärksam på trycktekniken och uppmuntrade honom att prova sig fram med etsningar. Duprays första etsningar visar hur tveksam han var inför den speglade representationen. Vid trettio års ålder, när konstnären hade nått en höjdpunkt i sin konstnärliga karriär och hyllades i Paris salonger, vände sig Dupray återigen till etsningstekniken. Konstnären lyckades skapa enastående skildringar av soldater och hästar. Han gjorde etsningar med levande scener och djup, där endast signaturen vittnar om den ursprungliga osäkerheten.
I mitten av 1800-talet kunde Frankrike se tillbaka på omfattande omvälvningar. Den franska revolutionen hade orsakat sociala omvälvningar och Napoleon hade satt sin prägel på hela Europa. Den sociala omvälvningen hade påverkat konstens utveckling. Händelserna i Frankrikes unga historia och den ibland stora beundran för det franska hjältemodet ledde till en ökning av historiemåleriet. Henri Louis Dupray blev uppslukad av denna konstform. Redan som ung drogs Dupray till den militära världen. En ridolycka förstörde hans drömmar och konstnären ägnade sig åt att skildra strider. En förändrad historiemedvetenhet och behovet av att skildra händelser i det förflutna hörde till intentionerna hos målarna av militära motiv. Detaljerade skildringar av strider på storskaliga bakgrunder och en touch av patriotism var populära bland konstsamlare.
Henri Dupray började sin konstnärliga karriär med motiv från den franska revolutionen och krigen kring Napoleon Bonaparte. Dupray kände inte till den historiska period som han skildrade från sin egen erfarenhet. Han skapade verk av en blandning av verklighet och fiktion och kombinerade historia med dagens situation. Parallellt med denna dokumentära form av måleri utvecklades impressionismen. Båda konstströmningarna verkade vara helt motsatta, men hade ändå sin plats på den parisiska konstscenen. Henri Louis Dupray tillhörde konstnärskretsen som hade konsoliderat sig kring Éduard Manet och de två knöt vänskapsband.
Förutom oljemålning utvecklades i Paris en återgång till tekniken för djuptryck. Societé des Aquafortistes återinförde betydelsen av etsningar i måleriet. Society for Painting with Etching Water lyckades snabbt locka fram kända konstnärer till etsningstekniken. Gustave Courbet var en av de första konstnärerna som anammade den nya realismen. Henri Dupray hade etablerat sig i konstvärlden och utökade sitt arbete med illustrationer och teckningar. Hans lärare Léon Cogniet hade gjort honom uppmärksam på trycktekniken och uppmuntrade honom att prova sig fram med etsningar. Duprays första etsningar visar hur tveksam han var inför den speglade representationen. Vid trettio års ålder, när konstnären hade nått en höjdpunkt i sin konstnärliga karriär och hyllades i Paris salonger, vände sig Dupray återigen till etsningstekniken. Konstnären lyckades skapa enastående skildringar av soldater och hästar. Han gjorde etsningar med levande scener och djup, där endast signaturen vittnar om den ursprungliga osäkerheten.
Sida 1 / 1