Att måla som terapi är ett fantastiskt sätt att balansera kropp och själ. Helen White använde sig av måleriets helande effekt utan att förutse att hon samtidigt skulle ta steg mot en professionell karriär som konstnär på vägen mot återhämtning. Helen White hade, som så många andra unga kreativa människor, börjat studera konst. Under studierna fick hon en dålig prognos. Hennes prestationer skulle inte räcka till för att någonsin kunna försörja sig på måleri. Helen hoppade av och gömde sina oljefärger i skåpet. I mitten av trettiotalet hamnade Helen i en hälsokris. Yrkesmässigt var hon förvirrad, hon arbetade mycket, provade olika arbeten och blev olycklig i övrigt. När hon öppnade ett skräpigt skåp föll penslar och färger ner vid hennes fötter. Helen började måla igen och beskriver de första penseldragen som en känsla av att komma hem. Nästan meditativt tog hon varje dag upp en pensel och satte färger på duk. Redan två år senare fick konstnären inbjudningar att delta i utställningar och sedan dess har måleriet varit en viktig del av Helen Whites liv.
Helen White utvecklades till en passionerad konstnär. I varje ledig minut arbetar hon med sina verk, alltid öppen för en kontinuerlig utveckling. Helen finner inspiration i de ljusfyllda ögonblicken. Blommor och blommor som badar i solljuset och förändras för ett litet ögonblick. Färgerna är djärva och intensiva och utstrålar en stark energi. När Helen White började återhämta sig började hon ta dagliga promenader i naturen. Konstnären har alltid en kamera med sig, med vilken hon fångar ögonblicken av intensivt ljus. I ateljén bearbetar målaren de erfarenheter hon samlat in i naturen på duk.
Fotografering och oljemålning på duk är två konstformer som smälter samman i Helen Whites verk, men som ändå utgör självständiga bildformer. Konstnären är självlärd. Kunskap, målarstil och teoretisk bakgrund är en samling erfarenheter och många små steg som konstnären har tagit. Med hjälp av digitala processer kan Helen förena penseldrag och fotografiska pixlar. Med hjälp av digitala verktyg lägger konstnären enskilda lager av bilder över varandra och skapar på så sätt en helt ny generation av konstverk. När man tittar på Helen Whites verk uppstår ofta frågan om bilden är en målning eller ett fotografi. Allt oftare är det en kombination av båda. För Helen White är konsten en uttrycksform som är allomfattande. Konsten bör inte begränsas till ett litet område på väggen. Hennes arbete omfattar därför även textilier, som hon designar med en passion som hon har haft hela sitt liv.
Att måla som terapi är ett fantastiskt sätt att balansera kropp och själ. Helen White använde sig av måleriets helande effekt utan att förutse att hon samtidigt skulle ta steg mot en professionell karriär som konstnär på vägen mot återhämtning. Helen White hade, som så många andra unga kreativa människor, börjat studera konst. Under studierna fick hon en dålig prognos. Hennes prestationer skulle inte räcka till för att någonsin kunna försörja sig på måleri. Helen hoppade av och gömde sina oljefärger i skåpet. I mitten av trettiotalet hamnade Helen i en hälsokris. Yrkesmässigt var hon förvirrad, hon arbetade mycket, provade olika arbeten och blev olycklig i övrigt. När hon öppnade ett skräpigt skåp föll penslar och färger ner vid hennes fötter. Helen började måla igen och beskriver de första penseldragen som en känsla av att komma hem. Nästan meditativt tog hon varje dag upp en pensel och satte färger på duk. Redan två år senare fick konstnären inbjudningar att delta i utställningar och sedan dess har måleriet varit en viktig del av Helen Whites liv.
Helen White utvecklades till en passionerad konstnär. I varje ledig minut arbetar hon med sina verk, alltid öppen för en kontinuerlig utveckling. Helen finner inspiration i de ljusfyllda ögonblicken. Blommor och blommor som badar i solljuset och förändras för ett litet ögonblick. Färgerna är djärva och intensiva och utstrålar en stark energi. När Helen White började återhämta sig började hon ta dagliga promenader i naturen. Konstnären har alltid en kamera med sig, med vilken hon fångar ögonblicken av intensivt ljus. I ateljén bearbetar målaren de erfarenheter hon samlat in i naturen på duk.
Fotografering och oljemålning på duk är två konstformer som smälter samman i Helen Whites verk, men som ändå utgör självständiga bildformer. Konstnären är självlärd. Kunskap, målarstil och teoretisk bakgrund är en samling erfarenheter och många små steg som konstnären har tagit. Med hjälp av digitala processer kan Helen förena penseldrag och fotografiska pixlar. Med hjälp av digitala verktyg lägger konstnären enskilda lager av bilder över varandra och skapar på så sätt en helt ny generation av konstverk. När man tittar på Helen Whites verk uppstår ofta frågan om bilden är en målning eller ett fotografi. Allt oftare är det en kombination av båda. För Helen White är konsten en uttrycksform som är allomfattande. Konsten bör inte begränsas till ett litet område på väggen. Hennes arbete omfattar därför även textilier, som hon designar med en passion som hon har haft hela sitt liv.
Sida 1 / 4