Sida 1 / 1
Heinrich Vogeler var konstnärligt produktiv i över 50 år och har lämnat efter sig ett verk som förenar olika stilistiska epoker, tekniker, arbetsformer och konstnärliga uttrycksmedel. Denna mångfald är varken ett resultat av en vilja att anpassa sig till respektive tidsanda eller av godtycklighet. Heinrich Vogelers hela konstnärskap bärs upp av en idealistisk-utopisk grundinställning, som under hans livstid fick en allt starkare politisk kontur. Trots sin konstnärliga mångsidighet uppfattade han aldrig sin talang som ett individuellt uttrycksmedel. Han ställde sina handlingar i tjänst för andra människor, samhällen eller politiska mål för förändring. På grund av sin universella begåvning var han verksam inom måleri, bokillustration, grafik, etsning och väggfresker. Han arbetade också som arkitekt och inredningsarkitekt, möbel-, inrednings- och smidesjärnskonstruktör. Hans individuellt utvecklade stilmedel i måleriet var den komplexa bilden.
Heinrich Vogelers berömmelse grundar sig på den första perioden av hans arbete. Han är förankrad i det kulturella minnet som en viktig Art Nouveau-konstnär och medgrundare av konstnärskolonin Worpswede. Dessutom hade han ett avgörande inflytande på det estetiska formspråket för förlaget Insel när det grundades 1901. Serien Insel-Bücherei följer fortfarande riktlinjerna för den dekorativt-ornamentala estetiken från Vogelers art nouveau-period i sin omslagsdesign. Det var tack vare Vogeler som den då okände Rainer Maria Rilke kunde publicera sin första diktsamling på Insel-förlaget. Detta var början på hans världsomspännande berömmelse. En diktsamling av Vogeler själv ("DIR") hör också till de tidiga publikationerna. I sin första skapande fas använde Vogeler ofta senromantiska, sagolika, kristna och symbolistiska motiv, som han ofta infogade i landskapet i Worpswede Devil's Moor. I enlighet med denna motiviska inriktning illustrerade han bland annat Grimms folksagor eller upplagan av Hofmannthals "Der Kaiser und die Hexe" för förlaget Insel.
Barkenhoff blev under årtionden den centrala platsen för Vogelers engagemang. År 1895 förvandlade han den före detta bondgården i Worpswede till en konstnärlig syntes av arkitektur, inredning och trädgård. Det blev den centrala mötesplatsen för Worpswede Artists' Association, som grundades 1894, med gäster, makar och släktingar. Gruppen följde inget gemensamt konstnärligt program. Detta resulterade i motsättningar. Målaren Paula Becker-Modersohn skapade målningar där fattigdomens och åldrandets verklighet blev synlig. Vogeler reflekterade intensivt över kontrasten mellan hennes målningar och hans egna drömskt-romantiska scener. Dessutom anklagade Rilke honom för att vara alltför dekorativ i sin konst. Detta utvecklades till en konstnärlig kris för Vogeler. Hans målning "Sommarkväll" från 1905 anses vara ett ikoniskt verk. Den visar Worpswede-gruppen vid Barkenhoff. Även om de spelar musik tillsammans uttrycker arrangemanget av människorna den avskildhet som splittrar gemenskapen. Vogeler inriktade sig sedan på arkitektoniska och designarbeten. Första världskriget blev en cäsur. Därefter vände han sig till socialistiska ideal och utvecklade sitt stilgrepp med komplexa bilder utifrån influenser från expressionismen och kubismen. Dessa passade inte in i de vägledande principerna i det kommunistiska Sovjetunionen, dit han emigrerade 1931. Hans sista kreativa period stod i den socialistiska realismens tjänst.
Heinrich Vogeler var konstnärligt produktiv i över 50 år och har lämnat efter sig ett verk som förenar olika stilistiska epoker, tekniker, arbetsformer och konstnärliga uttrycksmedel. Denna mångfald är varken ett resultat av en vilja att anpassa sig till respektive tidsanda eller av godtycklighet. Heinrich Vogelers hela konstnärskap bärs upp av en idealistisk-utopisk grundinställning, som under hans livstid fick en allt starkare politisk kontur. Trots sin konstnärliga mångsidighet uppfattade han aldrig sin talang som ett individuellt uttrycksmedel. Han ställde sina handlingar i tjänst för andra människor, samhällen eller politiska mål för förändring. På grund av sin universella begåvning var han verksam inom måleri, bokillustration, grafik, etsning och väggfresker. Han arbetade också som arkitekt och inredningsarkitekt, möbel-, inrednings- och smidesjärnskonstruktör. Hans individuellt utvecklade stilmedel i måleriet var den komplexa bilden.
Heinrich Vogelers berömmelse grundar sig på den första perioden av hans arbete. Han är förankrad i det kulturella minnet som en viktig Art Nouveau-konstnär och medgrundare av konstnärskolonin Worpswede. Dessutom hade han ett avgörande inflytande på det estetiska formspråket för förlaget Insel när det grundades 1901. Serien Insel-Bücherei följer fortfarande riktlinjerna för den dekorativt-ornamentala estetiken från Vogelers art nouveau-period i sin omslagsdesign. Det var tack vare Vogeler som den då okände Rainer Maria Rilke kunde publicera sin första diktsamling på Insel-förlaget. Detta var början på hans världsomspännande berömmelse. En diktsamling av Vogeler själv ("DIR") hör också till de tidiga publikationerna. I sin första skapande fas använde Vogeler ofta senromantiska, sagolika, kristna och symbolistiska motiv, som han ofta infogade i landskapet i Worpswede Devil's Moor. I enlighet med denna motiviska inriktning illustrerade han bland annat Grimms folksagor eller upplagan av Hofmannthals "Der Kaiser und die Hexe" för förlaget Insel.
Barkenhoff blev under årtionden den centrala platsen för Vogelers engagemang. År 1895 förvandlade han den före detta bondgården i Worpswede till en konstnärlig syntes av arkitektur, inredning och trädgård. Det blev den centrala mötesplatsen för Worpswede Artists' Association, som grundades 1894, med gäster, makar och släktingar. Gruppen följde inget gemensamt konstnärligt program. Detta resulterade i motsättningar. Målaren Paula Becker-Modersohn skapade målningar där fattigdomens och åldrandets verklighet blev synlig. Vogeler reflekterade intensivt över kontrasten mellan hennes målningar och hans egna drömskt-romantiska scener. Dessutom anklagade Rilke honom för att vara alltför dekorativ i sin konst. Detta utvecklades till en konstnärlig kris för Vogeler. Hans målning "Sommarkväll" från 1905 anses vara ett ikoniskt verk. Den visar Worpswede-gruppen vid Barkenhoff. Även om de spelar musik tillsammans uttrycker arrangemanget av människorna den avskildhet som splittrar gemenskapen. Vogeler inriktade sig sedan på arkitektoniska och designarbeten. Första världskriget blev en cäsur. Därefter vände han sig till socialistiska ideal och utvecklade sitt stilgrepp med komplexa bilder utifrån influenser från expressionismen och kubismen. Dessa passade inte in i de vägledande principerna i det kommunistiska Sovjetunionen, dit han emigrerade 1931. Hans sista kreativa period stod i den socialistiska realismens tjänst.