I Japans konstnärliga annaler från Taishō- och den tidiga Shōwa-perioden utgör Hashimoto Kansetsus verk, född i Kōbe den 10 november 1883 och död den 26 februari 1945, en viktig grundpelare. Kansetsu var en auktoritativ företrädare för Nihonga-stilen och väckte liv i den japanska konstens kulturarv genom att förena traditionella tekniker med en modern estetisk känsla. Kansetsu föddes som äldste son till Hashimoto Kaiseki, en expert på kinesisk litteratur, och började sin konstnärliga utbildning under ledning av Kataoka Kōkō, en mästare i Shijō-skolan. De pulserande städerna Tokyo och Kyoto fortsatte dock att locka honom, där han finslipade sina färdigheter under ledning av Takeuchi Seiho och presenterade sina verk på prestigefyllda statliga konstutställningar. Hans genombrott kom med erkännandet av hans målning "Ginreijō-gai no jukusetsu" vid den andra "Mombushō bijutsu tenrankai" 1908. Kansetsu vann ytterligare priser för sitt verk "Han-Shan och Shide", som erkändes som ett enastående bidrag.

Kansetsu Kansetsu tillbringade sina formativa år i den kulturella oasen Kyoto efter en inspirerande resa till Kina. Hans fortsatta resor, inklusive många besök i Kina och två resor till Europa, breddade hans konstnärliga horisonter och påverkade hans arbete djupt. Han fulländade en ny stil inom Nanga, som han modifierade med sin kunskap om kinesiskt och västerländskt måleri. Detta gav honom höga utmärkelser, bland annat utnämndes han till konstnärlig medlem av hovet och medlem av Konstakademien. Hans konstnärliga arv är mångsidigt och imponerande. Verk som "Mokuran-shi", en serie målningar som berättar historien om den unga damen Hua Mulan, "Iba Shin'en", som handlar om dynamiken mellan uppmärksamhet och rastlöshet, och "Gen'en", en fängslande skildring av apor i ett träd, vittnar om hans mästerliga hantverk och kreativa vision. Även under Stillahavskriget fortsatte Kansetsu sitt arbete genom att skapa kraftfulla målningar som "Gumba nidai" och triptyken "Jūnigatsu yōka Jiang Kōhokō jō", som båda återspeglade viktiga historiska händelser. Kansetsu lämnade dessutom efter sig ett antal skrifter som ytterligare understryker hans bidrag till konstvärlden. Hans introduktion till Nanga, "Nanga eno dōtei", och essävolymen, "Kansetsu zuihitsu", är ovärderliga för alla som uppskattar Nanga-genren och japansk konst i allmänhet. De erbjuder ett unikt perspektiv på hans tankar och förståelse av konst. Även om Kansetsu inte längre finns bland oss lever hans ande vidare i hans verk, som görs tillgängliga för en ny generation konstälskare genom noggrant reproducerade konsttryck.