I mitten av 1800-talet var den industriella revolutionen redan så närvarande och långt framskriden på många platser i Europa i allmänhet och i England i synnerhet, som var "kapitalismens moderland", att många samtida, överväldigade av det nya och snabbare tempot, inklusive bullriga järnvägar och ångmaskiner, längtade tillbaka till tidigare och kanske bara förmodat bättre, eftersom de var enkla, lugna och fridfulla tider. Inte bara inom politik, samhälle och ekonomi fick denna nostalgi ofta ett uttryck eller till och med ett våldsamt utbrott i form av "maskinstorm" eller "luddism", utan även inom konsten erinrade sig många av den tidens målare den romantiserade och delvis starkt mystifierade strävan mot naturen, så som den enligt deras uppfattning fortfarande var vanlig, vanlig och utbredd under medeltiden. Som exemplarisk för sådana kreativa strävanden anses idag framför allt pre-rafaeliternas konstnärsgrupp och stilriktning, som uppstod omkring 1844 i Storbritannien och som förkastade akademimåleriet, som de ansåg vara alltför sterilt, och i stället orienterade sig mot freskomåleriet i den tidiga renässansen på 1300-talet i Italien.
På initiativ av den brittiske målaren William Holman Hunt bildades 1848 i London det till en början sju medlemmar starka Pre-Raphaelitiska brödraskapet, som hade som förebild den romantiskt-religiösa konströrelsen "Nazarenerna" från början av 1800-talet i Rom och Wien, vars historiemåleri man efterliknade. Pre-rafaeliterna förkastade det mekanistiska synsätt som de ansåg vara det som först eftersträvades av manieristiska konstnärer i kölvattnet av Raffael/a> och Michelangelo Buonarroti och såg sig själva som en grundläggande reformrörelse som hade i åtanke att en så exakt imitation av naturen som möjligt skulle vara konstens sanna och centrala syfte. Bland de mest kända företrädarna för gruppen fanns John Everett Millais och James Collinson samt Frederic George Stephens och Thomas Woolner och de två bröderna Dante Gabriel och William Michael Rossetti. Deras italienska rötter gjorde dem till drivkrafter och hjärnor för pre-rafaeliterna. Särskilt den äldre och förstnämnde, som mot slutet av sitt liv 1882 betraktades som en ganska excentrisk excentriker, var ökänd och mycket inflytelserik i den tidens konstnärskretsar i London.
Under många år var Dante Gabriel Rossetti nära vän, beskyddare och ibland även kompanjon med akvarell-, arkitektur- och landskapsmålaren George Price Boyce, som kom till världen 1826 i Londons stadsdel Bloomsbury som äldre bror till sin yngre syster och målare Joanna Mary Boyce, som också tillhörde pre-rafaeliterna. Efter en vistelse vid Sorbonne i Paris lärde han känna Thomas Brandon Seddon och Dante Gabriel Rossetti under sina studier vid den berömda Royal Academy of Arts i London 1849 och blev snart alltmer påverkad av stilen hos det "pre-rafaelitiska brödraskapet". Boyce delade inte bara en stor kärlek till konsten med Rosetti, utan också en kärleksfull kärlek till Londonflickan och modellen Fanny Cornforth, vilket tydligen inte påverkade deras vänskap särskilt mycket, eftersom de båda bodde nästan grannar med varandra i det förnäma bostadsområdet Chelsea från och med 1862. Bland dagens konsthistoriker är George Price Boyce också känd som medlem av den exklusiva konstnärsgruppen Hogarth Club och för sina omfattande dagböcker, som är en viktig källa för forskning om Rosettis och de övriga prerafaeliternas arbete.
I mitten av 1800-talet var den industriella revolutionen redan så närvarande och långt framskriden på många platser i Europa i allmänhet och i England i synnerhet, som var "kapitalismens moderland", att många samtida, överväldigade av det nya och snabbare tempot, inklusive bullriga järnvägar och ångmaskiner, längtade tillbaka till tidigare och kanske bara förmodat bättre, eftersom de var enkla, lugna och fridfulla tider. Inte bara inom politik, samhälle och ekonomi fick denna nostalgi ofta ett uttryck eller till och med ett våldsamt utbrott i form av "maskinstorm" eller "luddism", utan även inom konsten erinrade sig många av den tidens målare den romantiserade och delvis starkt mystifierade strävan mot naturen, så som den enligt deras uppfattning fortfarande var vanlig, vanlig och utbredd under medeltiden. Som exemplarisk för sådana kreativa strävanden anses idag framför allt pre-rafaeliternas konstnärsgrupp och stilriktning, som uppstod omkring 1844 i Storbritannien och som förkastade akademimåleriet, som de ansåg vara alltför sterilt, och i stället orienterade sig mot freskomåleriet i den tidiga renässansen på 1300-talet i Italien.
På initiativ av den brittiske målaren William Holman Hunt bildades 1848 i London det till en början sju medlemmar starka Pre-Raphaelitiska brödraskapet, som hade som förebild den romantiskt-religiösa konströrelsen "Nazarenerna" från början av 1800-talet i Rom och Wien, vars historiemåleri man efterliknade. Pre-rafaeliterna förkastade det mekanistiska synsätt som de ansåg vara det som först eftersträvades av manieristiska konstnärer i kölvattnet av Raffael/a> och Michelangelo Buonarroti och såg sig själva som en grundläggande reformrörelse som hade i åtanke att en så exakt imitation av naturen som möjligt skulle vara konstens sanna och centrala syfte. Bland de mest kända företrädarna för gruppen fanns John Everett Millais och James Collinson samt Frederic George Stephens och Thomas Woolner och de två bröderna Dante Gabriel och William Michael Rossetti. Deras italienska rötter gjorde dem till drivkrafter och hjärnor för pre-rafaeliterna. Särskilt den äldre och förstnämnde, som mot slutet av sitt liv 1882 betraktades som en ganska excentrisk excentriker, var ökänd och mycket inflytelserik i den tidens konstnärskretsar i London.
Under många år var Dante Gabriel Rossetti nära vän, beskyddare och ibland även kompanjon med akvarell-, arkitektur- och landskapsmålaren George Price Boyce, som kom till världen 1826 i Londons stadsdel Bloomsbury som äldre bror till sin yngre syster och målare Joanna Mary Boyce, som också tillhörde pre-rafaeliterna. Efter en vistelse vid Sorbonne i Paris lärde han känna Thomas Brandon Seddon och Dante Gabriel Rossetti under sina studier vid den berömda Royal Academy of Arts i London 1849 och blev snart alltmer påverkad av stilen hos det "pre-rafaelitiska brödraskapet". Boyce delade inte bara en stor kärlek till konsten med Rosetti, utan också en kärleksfull kärlek till Londonflickan och modellen Fanny Cornforth, vilket tydligen inte påverkade deras vänskap särskilt mycket, eftersom de båda bodde nästan grannar med varandra i det förnäma bostadsområdet Chelsea från och med 1862. Bland dagens konsthistoriker är George Price Boyce också känd som medlem av den exklusiva konstnärsgruppen Hogarth Club och för sina omfattande dagböcker, som är en viktig källa för forskning om Rosettis och de övriga prerafaeliternas arbete.
Sida 1 / 1