Från Paris' gator och imponerande byggnader till Provences åkrar - Frankrike med alla dess facetter har alltid varit en inspiration för fotograferna. Människor, landskap, arkitektur - varje bild berättar en historia. Det finns en romantik som omger Frankrikes huvudstad - det går inte att förneka. Detta är också förankrat i fransmännens kollektiva medvetande och fotografi. Det är inte för inte som Paris ofta kallas för fotografins huvudstad. Utvecklingen av staden och dess medier är nära kopplad till varandra. Under industrialiseringen växte den franska metropolen kraftigt. Och med det en värld av bilder. Detta omfattade även tekniska massmedier som tryckfotografering och fotografering.
Världens första kända fotografi kom från Frankrike, liksom uppfinningen av fotografiet. Joseph Nicéphore Niépce fotograferade utsikten från sitt fönster i La Gras i början av 1800-talet. En annan fransk landsmän vid namn Daguerre gjorde fotografering populär och praktisk. Den franska regeringen köpte hans process, som lyckades fixera bilderna från camera obscura permanent. Vetenskapsakademin och konstakademin presenterade den i Paris i augusti 1839 och gjorde den därefter till en gåva till världen.
Detta var en viktig grundsten för en lång och fortfarande pågående historia av fransk fotokonst. Den visuella och nya typen av konst satte snart sin prägel på offentliga platser i Frankrike och runt om i världen. Viktiga namn från den här perioden är bland annat konstnärerna Henri Cartier-Bresson och Robert Doisneau. Franska fotografer i allmänhet har spelat en central roll i den fortsatta utvecklingen av detta medium. De använde den som en konstform och som ett sätt att dokumentera Frankrikes historia och samhälle. Svartvita bilder, dynamiska, samtida verk, men också innovativa bilder och experiment representerar fransk fotokonst. Viktiga namn i detta sammanhang är också Brassaï, Félix Nadar, Jacques Henri Lartigue, Willy Ronis, Eugène Atget och många fler. Till en början var fotografiet dock ofta ett dokumentärt medium. Målningar och grafik ersattes av fotografier, som nu visuellt representerade världen. På 1800-talet diskuterades det för vilket ändamål fotografier egentligen skulle användas. Vetenskap eller konst. Eller båda. Under 1900-talet blev fotografiet alltmer en symbol för nostalgi för fransmännen. Detta påverkades också starkt av första och andra världskriget, som hade förstört mänsklighetens ordning. Foton var nu det enda sättet att se världen som den var förut. Detta blir tydligt när man ser de expressiva bilderna av tidens franska konstnärer.
Från Paris' gator och imponerande byggnader till Provences åkrar - Frankrike med alla dess facetter har alltid varit en inspiration för fotograferna. Människor, landskap, arkitektur - varje bild berättar en historia. Det finns en romantik som omger Frankrikes huvudstad - det går inte att förneka. Detta är också förankrat i fransmännens kollektiva medvetande och fotografi. Det är inte för inte som Paris ofta kallas för fotografins huvudstad. Utvecklingen av staden och dess medier är nära kopplad till varandra. Under industrialiseringen växte den franska metropolen kraftigt. Och med det en värld av bilder. Detta omfattade även tekniska massmedier som tryckfotografering och fotografering.
Världens första kända fotografi kom från Frankrike, liksom uppfinningen av fotografiet. Joseph Nicéphore Niépce fotograferade utsikten från sitt fönster i La Gras i början av 1800-talet. En annan fransk landsmän vid namn Daguerre gjorde fotografering populär och praktisk. Den franska regeringen köpte hans process, som lyckades fixera bilderna från camera obscura permanent. Vetenskapsakademin och konstakademin presenterade den i Paris i augusti 1839 och gjorde den därefter till en gåva till världen.
Detta var en viktig grundsten för en lång och fortfarande pågående historia av fransk fotokonst. Den visuella och nya typen av konst satte snart sin prägel på offentliga platser i Frankrike och runt om i världen. Viktiga namn från den här perioden är bland annat konstnärerna Henri Cartier-Bresson och Robert Doisneau. Franska fotografer i allmänhet har spelat en central roll i den fortsatta utvecklingen av detta medium. De använde den som en konstform och som ett sätt att dokumentera Frankrikes historia och samhälle. Svartvita bilder, dynamiska, samtida verk, men också innovativa bilder och experiment representerar fransk fotokonst. Viktiga namn i detta sammanhang är också Brassaï, Félix Nadar, Jacques Henri Lartigue, Willy Ronis, Eugène Atget och många fler. Till en början var fotografiet dock ofta ett dokumentärt medium. Målningar och grafik ersattes av fotografier, som nu visuellt representerade världen. På 1800-talet diskuterades det för vilket ändamål fotografier egentligen skulle användas. Vetenskap eller konst. Eller båda. Under 1900-talet blev fotografiet alltmer en symbol för nostalgi för fransmännen. Detta påverkades också starkt av första och andra världskriget, som hade förstört mänsklighetens ordning. Foton var nu det enda sättet att se världen som den var förut. Detta blir tydligt när man ser de expressiva bilderna av tidens franska konstnärer.
Sida 1 / 45