François-Joseph Navez föddes den 16 november 1787 i Charleroi, Belgien. Han visade redan i unga år en anmärkningsvärd talang för måleri. Hans potential gick inte obemärkt förbi och han blev elev till Jacques Louis David, en framstående representant för den franska klassicismen. Under Davids noggranna handledning finslipade Navez sina färdigheter och utvecklade en smak för den neoklassiska stilen.
Navez strävan efter konstnärlig perfektion tog honom 1817 till Italien, till renässansens hjärta. Under fem år fördjupade han sig djupt i den italienska kulturen och konstscenen och hämtade inspiration från de mästerverk han såg där. Denna tid i Italien hade ett bestående inflytande på hans arbete. När han återvände till Belgien 1822 började Navez etablera sin egen stil. Han blev snart erkänd som en framgångsrik porträttmålare. Förutom porträtt målade Navez också många mytologiska och historiska scener. Hans verk kännetecknades av sina fina detaljer, livliga färger och verklighetstrogna skildringar.
År 1835 utsågs Navez till direktör för den kungliga konstakademin i Bryssel, en befattning som han innehade fram till 1862. I denna roll hade han möjlighet att föra vidare sina kunskaper och färdigheter till nästa generation konstnärer. En av hans mest anmärkningsvärda elever var orientalisten Jean-Francois Portaels, som senare blev hans svärson. Jean Carolus, en belgisk målare av genrescener och interiörer, var också en av François-Joseph Navez skyddslingar. Navez bidrag till konsten erkändes när han 1826 valdes till medlem av fjärde klassen i Nederländernas kungliga institut. År 1841 blev han associerad medlem, men avgick 1851.
François-Joseph Navez dog i Bryssel den 12 oktober 1869. Hans arv lever dock vidare i hans många verk, bland annat "Sainte Véronique de Milan", "La Famille de Hemptinne", "Scène de musique", "La Nymphe Salmacis et Hermaphrodite", "Songe d'Athalie" och "Portrait de David". Hans verk finns utställda på kända museer som det kungliga konstmuseet i Belgien, konstmuseet i Gent och Louvren i Paris.
François-Joseph Navez föddes den 16 november 1787 i Charleroi, Belgien. Han visade redan i unga år en anmärkningsvärd talang för måleri. Hans potential gick inte obemärkt förbi och han blev elev till Jacques Louis David, en framstående representant för den franska klassicismen. Under Davids noggranna handledning finslipade Navez sina färdigheter och utvecklade en smak för den neoklassiska stilen.
Navez strävan efter konstnärlig perfektion tog honom 1817 till Italien, till renässansens hjärta. Under fem år fördjupade han sig djupt i den italienska kulturen och konstscenen och hämtade inspiration från de mästerverk han såg där. Denna tid i Italien hade ett bestående inflytande på hans arbete. När han återvände till Belgien 1822 började Navez etablera sin egen stil. Han blev snart erkänd som en framgångsrik porträttmålare. Förutom porträtt målade Navez också många mytologiska och historiska scener. Hans verk kännetecknades av sina fina detaljer, livliga färger och verklighetstrogna skildringar.
År 1835 utsågs Navez till direktör för den kungliga konstakademin i Bryssel, en befattning som han innehade fram till 1862. I denna roll hade han möjlighet att föra vidare sina kunskaper och färdigheter till nästa generation konstnärer. En av hans mest anmärkningsvärda elever var orientalisten Jean-Francois Portaels, som senare blev hans svärson. Jean Carolus, en belgisk målare av genrescener och interiörer, var också en av François-Joseph Navez skyddslingar. Navez bidrag till konsten erkändes när han 1826 valdes till medlem av fjärde klassen i Nederländernas kungliga institut. År 1841 blev han associerad medlem, men avgick 1851.
François-Joseph Navez dog i Bryssel den 12 oktober 1869. Hans arv lever dock vidare i hans många verk, bland annat "Sainte Véronique de Milan", "La Famille de Hemptinne", "Scène de musique", "La Nymphe Salmacis et Hermaphrodite", "Songe d'Athalie" och "Portrait de David". Hans verk finns utställda på kända museer som det kungliga konstmuseet i Belgien, konstmuseet i Gent och Louvren i Paris.
Sida 1 / 1