Den autokroma processen som utvecklades i Lyon 1903 av bröderna Lumière, franska pionjärer inom film och fotografi, för framställning av färgfotografier presenterades för första gången för de entusiastiska besökarna på Photo-Club de Paris 1907. Därefter anpassade, testade, använde och spreds denna innovativa teknik snabbt av viktiga och välkända fotografer som Alfred Stieglitz, Edward Steichen, Frank Eugene, Heinrich Kühn, Nicola Perscheid och Emma Barton, som sedan införlivade den i sitt konstnärliga arbete. Men autokromprocessen var långt ifrån begränsad till konsten, utan experimenterades också under en tid med reportage och tidningsutgivning. Produktionskostnaderna och inköpspriset för de autokroma plåtarna och framför allt den betydligt längre exponeringstiden jämfört med de svartvita torrplåtar som var vanliga och vanliga vid den tiden visade sig dock snart vara för höga eller opraktiska. Den historiskt sett första processen för färgfotografering användes dock intensivt, inte minst för imponerande, imponerande och chockerande fotografier under första världskriget. En av de mest aktiva fotograferna i detta avseende var Louis Fernand Cuville, som föddes i Bordeaux 1887 och dog där 1927.
Tillsammans med den lika begåvade fotografen Pierre-Joseph Paul Castelnau (1880-1944) arbetade han som militär operatör vid den franska arméns fotografiska enhet SPA från 1914 till krigsslutet 1918 under ledning av Pierre Marcel Lévi. Fotograferna i denna enhet tog nästan varje foto två gånger och skickade autokromerna till världens största etnologiska foto- och filmprojekt "Archives de la Planète" (Planetens arkiv), som grundades av den förmögne bankiren och fotoentusiasten Albert Kahn i Paris 1908 och som han själv ledde fram till 1930. Många av Cuvilles och Castelnaus fotografier ingår i den 72 000 föremål stora samlingen på Musée départemental Albert-Kahn i staden Boulogne-Billancourt, sydväst om Paris i Hauts-de-Seine-departementet, som öppnades 1990 och som är känt för sina stora trädgårdar på fyra hektar. De två fotograferna Jean-Baptiste Tournassoud och Albert Samama Chikli tillhörde också SPA och tog lika många färgfotografier av slagfälten. Ännu mer känd var dock frilansfotografen Jules Gervais-Courtellemont, vars två böcker med autokroma bilder från fronten vid Marne och Verdun innehöll de första färgbilderna från första världskriget.
Louis Fernand Cuville blev i sin tur känd för en bred publik efter kriget genom sina många autokromer från sina upprepade resor till den grekisk-ortodoxa klosterrepubliken kring berget Athos på halvön Halkidiki i centrala Makedonien, som sedan 1988 också är skyddad som världsarv av Unesco. Efter att ha lämnat militärtjänsten 1919 och fått jobb som fotograf vid "Archives de la Planète" fotograferade han 1919 och 1920 upprepade gånger de bergiga landskapen i Pyrenéerna, Charente-Maritime, Gironde, Landes och Haute-Garonne i sydvästra Frankrike, och han fotograferade också ofta unika kulturmonument som den gotiska katedralen från 1100-talet i Soissons i departementet Aisne. Ett av Louis Fernand Cuvilles mest kända fotografier från krigstiden är det som han tog i Reims 1917 och som visar en liten flicka som leker med sin docka bredvid två gevär som ligger på marken och en soldatryggsäck.
Den autokroma processen som utvecklades i Lyon 1903 av bröderna Lumière, franska pionjärer inom film och fotografi, för framställning av färgfotografier presenterades för första gången för de entusiastiska besökarna på Photo-Club de Paris 1907. Därefter anpassade, testade, använde och spreds denna innovativa teknik snabbt av viktiga och välkända fotografer som Alfred Stieglitz, Edward Steichen, Frank Eugene, Heinrich Kühn, Nicola Perscheid och Emma Barton, som sedan införlivade den i sitt konstnärliga arbete. Men autokromprocessen var långt ifrån begränsad till konsten, utan experimenterades också under en tid med reportage och tidningsutgivning. Produktionskostnaderna och inköpspriset för de autokroma plåtarna och framför allt den betydligt längre exponeringstiden jämfört med de svartvita torrplåtar som var vanliga och vanliga vid den tiden visade sig dock snart vara för höga eller opraktiska. Den historiskt sett första processen för färgfotografering användes dock intensivt, inte minst för imponerande, imponerande och chockerande fotografier under första världskriget. En av de mest aktiva fotograferna i detta avseende var Louis Fernand Cuville, som föddes i Bordeaux 1887 och dog där 1927.
Tillsammans med den lika begåvade fotografen Pierre-Joseph Paul Castelnau (1880-1944) arbetade han som militär operatör vid den franska arméns fotografiska enhet SPA från 1914 till krigsslutet 1918 under ledning av Pierre Marcel Lévi. Fotograferna i denna enhet tog nästan varje foto två gånger och skickade autokromerna till världens största etnologiska foto- och filmprojekt "Archives de la Planète" (Planetens arkiv), som grundades av den förmögne bankiren och fotoentusiasten Albert Kahn i Paris 1908 och som han själv ledde fram till 1930. Många av Cuvilles och Castelnaus fotografier ingår i den 72 000 föremål stora samlingen på Musée départemental Albert-Kahn i staden Boulogne-Billancourt, sydväst om Paris i Hauts-de-Seine-departementet, som öppnades 1990 och som är känt för sina stora trädgårdar på fyra hektar. De två fotograferna Jean-Baptiste Tournassoud och Albert Samama Chikli tillhörde också SPA och tog lika många färgfotografier av slagfälten. Ännu mer känd var dock frilansfotografen Jules Gervais-Courtellemont, vars två böcker med autokroma bilder från fronten vid Marne och Verdun innehöll de första färgbilderna från första världskriget.
Louis Fernand Cuville blev i sin tur känd för en bred publik efter kriget genom sina många autokromer från sina upprepade resor till den grekisk-ortodoxa klosterrepubliken kring berget Athos på halvön Halkidiki i centrala Makedonien, som sedan 1988 också är skyddad som världsarv av Unesco. Efter att ha lämnat militärtjänsten 1919 och fått jobb som fotograf vid "Archives de la Planète" fotograferade han 1919 och 1920 upprepade gånger de bergiga landskapen i Pyrenéerna, Charente-Maritime, Gironde, Landes och Haute-Garonne i sydvästra Frankrike, och han fotograferade också ofta unika kulturmonument som den gotiska katedralen från 1100-talet i Soissons i departementet Aisne. Ett av Louis Fernand Cuvilles mest kända fotografier från krigstiden är det som han tog i Reims 1917 och som visar en liten flicka som leker med sin docka bredvid två gevär som ligger på marken och en soldatryggsäck.
Sida 1 / 2