Eyre föddes i en kosmopolitisk miljö. Hans far var en livslång journalist för Londons ledande tidningar, och familjelivet utspelade sig mellan London och Paris, kompletterat med resor till Rom och Amerika. Liberaler och konstnärer i miljön bildade ett stimulerande underlag - nästan alla barn och barnbarn blev berömda inom politik eller konst. Eyre Crowes väg till berömmelse var ganska stenig.
Crowes far insåg tidigt hans talang och lät honom utbildas av M. Brasseur, William Darley, John Brine och Paul Delaroche samt vid Ecole des Beaux-Arts i Paris. År 1843 följde Jean Eugène Damery, Jean-Leon Gerome och Eyre (tillsammans med mor, systrar och yngsta bror) Delaroche till Rom. Deras vänskap med Gérôme varade hela livet. Från Rom flyttade familjen till London, där fadern nu arbetade. När Crowe inte lyckades etablera sig som målare började han vidareutbilda sig vid Royal Academy Schools of Art. Här kom han i kontakt med de senare prerafaeliterna, som gav upphov till vänskap med William Holman Hunt, John Everett Millais och Frederic George Stephens. Även om Crowe ställde ut för Academy tre gånger under 1940-talet var det hans barndomsvän från Paris, William Makepeace Thackeray, som höll honom flytande ekonomiskt genom uppdrag. I början av 1950-talet var Crowe tvungen att söka sitt levebröd enbart genom att skriva, som konstkritiker för sin fars tidning och som sekreterare och assistent åt Thackeray. När hans far förlorade jobbet på tidningen följde Crowe med Thackeray på en lästurné till Amerika.
Den amerikanska resan inspirerade honom till att återvända till måleriet med verk om slaveri och genrescener. Efter att Boswells introduktion till Literary Club, som var avsedd för Akademien, köptes upp av konsthandlaren Gambart 1856 kunde han ställa ut för Akademien 52 år i rad! De djupa känslorna och starka karaktärerna i hans verk uppskattades, liksom det noggranna detaljarbetet, medan hans färgsättning uppfattades som ganska hård och torr. Hans konstnärliga framgångar öppnade nya dörrar för honom. Han arbetade för Kensington Museum som inspektör och examinator vid konstskolor och rådgav museet vid förvärv. På fritiden målade han främst i norra Frankrike och förberedde sig för akademins utställning.
Det som för oss verkar vara en glamorös livsstil mellan världens metropoler och på konstens och politikens puls, innebar för Crowe under långa perioder ett ekonomiskt beroende av andra. Som målare som varken var en "rockstjärna" eller välsignad med affärssinne lönade sig dock hans uthållighet. I slutet av sitt liv kunde han se tillbaka på en stabil och lönsam kreativ och professionell karriär i konstens tjänst.
Eyre föddes i en kosmopolitisk miljö. Hans far var en livslång journalist för Londons ledande tidningar, och familjelivet utspelade sig mellan London och Paris, kompletterat med resor till Rom och Amerika. Liberaler och konstnärer i miljön bildade ett stimulerande underlag - nästan alla barn och barnbarn blev berömda inom politik eller konst. Eyre Crowes väg till berömmelse var ganska stenig.
Crowes far insåg tidigt hans talang och lät honom utbildas av M. Brasseur, William Darley, John Brine och Paul Delaroche samt vid Ecole des Beaux-Arts i Paris. År 1843 följde Jean Eugène Damery, Jean-Leon Gerome och Eyre (tillsammans med mor, systrar och yngsta bror) Delaroche till Rom. Deras vänskap med Gérôme varade hela livet. Från Rom flyttade familjen till London, där fadern nu arbetade. När Crowe inte lyckades etablera sig som målare började han vidareutbilda sig vid Royal Academy Schools of Art. Här kom han i kontakt med de senare prerafaeliterna, som gav upphov till vänskap med William Holman Hunt, John Everett Millais och Frederic George Stephens. Även om Crowe ställde ut för Academy tre gånger under 1940-talet var det hans barndomsvän från Paris, William Makepeace Thackeray, som höll honom flytande ekonomiskt genom uppdrag. I början av 1950-talet var Crowe tvungen att söka sitt levebröd enbart genom att skriva, som konstkritiker för sin fars tidning och som sekreterare och assistent åt Thackeray. När hans far förlorade jobbet på tidningen följde Crowe med Thackeray på en lästurné till Amerika.
Den amerikanska resan inspirerade honom till att återvända till måleriet med verk om slaveri och genrescener. Efter att Boswells introduktion till Literary Club, som var avsedd för Akademien, köptes upp av konsthandlaren Gambart 1856 kunde han ställa ut för Akademien 52 år i rad! De djupa känslorna och starka karaktärerna i hans verk uppskattades, liksom det noggranna detaljarbetet, medan hans färgsättning uppfattades som ganska hård och torr. Hans konstnärliga framgångar öppnade nya dörrar för honom. Han arbetade för Kensington Museum som inspektör och examinator vid konstskolor och rådgav museet vid förvärv. På fritiden målade han främst i norra Frankrike och förberedde sig för akademins utställning.
Det som för oss verkar vara en glamorös livsstil mellan världens metropoler och på konstens och politikens puls, innebar för Crowe under långa perioder ett ekonomiskt beroende av andra. Som målare som varken var en "rockstjärna" eller välsignad med affärssinne lönade sig dock hans uthållighet. I slutet av sitt liv kunde han se tillbaka på en stabil och lönsam kreativ och professionell karriär i konstens tjänst.
Sida 1 / 1