Man kunde ha förväntat sig att Edmund Joseph Sullivan skulle ha haft en helt annan karriär. Även om hans far själv var konstnär och chef för Hastings School of Arts fick Edmund först utbildning på en jesuitinternatskola. Han fick sin konstnärliga utbildning först i hemmet och först senare hos sin far. Det hade därför inte varit förvånande om han hade tagit en annan väg i livet eller följt sin fars exempel som konstnär. Men saker och ting skulle visa sig vara annorlunda.
Sullivan var mer intresserad av tidens trender, grafisk design och bokillustration. Bara två år senare förlorade han sitt första jobb som illustratör på Daily Graphic eftersom hans illustrationer var för konstnärliga! Efter en period som frilansare hittade han rätt miljö på Pall Mall Budget Magazine, där en ny redaktör samlade hängivna konstnärer med fingret på pulsen. Denna krets av kollegor förblev en viktig miljö för Sullivan under hela hans liv, där han rekryterade många av sina uppdrag. I denna krets ingick hans blivande fru Frances Louise Williams, Aubrey Beardsley, S. Hatrick och Joseph Pennell. Sullivan blev snart efterfrågad som bokillustratör.
Sullivans konstnärliga utveckling kan spåras genom milstolparna i hans arbete. I allmänhet kan hans stil karakteriseras som en blandning av den engelska illustrationsstilen sedan 1860 och influenser från jugendstilen, med en tendens till en romantisk känsla som saknas i till exempel hans kollega Beardsleys verk. Om man utgår från hans viktigaste beställningar kan man utläsa att han föredrar det obskyra för det våldsamma och den kvinnliga kroppen. Sålunda illustrerade han Thomas Carlyles "Sartor Resartus", "Stories of the Days to Come" från 2090 av H. G. Wells, för ett urval av Tennysons dikter med titeln "A Dream of Fair Women", för John Bunyans "The Pilgrim's Progress" med sin blandning av kristna teman och nordisk mytologi, återigen för Carlyles "French Revolution", för Fitzgerlads översättning av den persiske astronomen och poeten Omar Chayyāms "Rubā'īyāt" och för "The Kaiser's Garland", en samling som riktar sig mot första världskriget och kejsar Wilhelm II. Sådana ämnen gav utrymme för originalitet och experiment. Sullivan skapade uttrycksfulla illustrationer som vittnar om en stark fantasi och en djup förståelse för texten, full av symbolik och känsla.
Efter kriget minskade efterfrågan på sådana illustrationer i svartvitt och Sullivan avslutade i stort sett sin karriär som lärare. Från 1908 undervisade han i litografi och illustration vid Goldsmiths College School of Arts, och han förde fram hantverket vid olika institut. Han lämnade teoretiska avhandlingar i "The Art of Illustration" 1921 och "Line" 1922. Sullivan dog i sitt hem i London den 17 april 1933.
Man kunde ha förväntat sig att Edmund Joseph Sullivan skulle ha haft en helt annan karriär. Även om hans far själv var konstnär och chef för Hastings School of Arts fick Edmund först utbildning på en jesuitinternatskola. Han fick sin konstnärliga utbildning först i hemmet och först senare hos sin far. Det hade därför inte varit förvånande om han hade tagit en annan väg i livet eller följt sin fars exempel som konstnär. Men saker och ting skulle visa sig vara annorlunda.
Sullivan var mer intresserad av tidens trender, grafisk design och bokillustration. Bara två år senare förlorade han sitt första jobb som illustratör på Daily Graphic eftersom hans illustrationer var för konstnärliga! Efter en period som frilansare hittade han rätt miljö på Pall Mall Budget Magazine, där en ny redaktör samlade hängivna konstnärer med fingret på pulsen. Denna krets av kollegor förblev en viktig miljö för Sullivan under hela hans liv, där han rekryterade många av sina uppdrag. I denna krets ingick hans blivande fru Frances Louise Williams, Aubrey Beardsley, S. Hatrick och Joseph Pennell. Sullivan blev snart efterfrågad som bokillustratör.
Sullivans konstnärliga utveckling kan spåras genom milstolparna i hans arbete. I allmänhet kan hans stil karakteriseras som en blandning av den engelska illustrationsstilen sedan 1860 och influenser från jugendstilen, med en tendens till en romantisk känsla som saknas i till exempel hans kollega Beardsleys verk. Om man utgår från hans viktigaste beställningar kan man utläsa att han föredrar det obskyra för det våldsamma och den kvinnliga kroppen. Sålunda illustrerade han Thomas Carlyles "Sartor Resartus", "Stories of the Days to Come" från 2090 av H. G. Wells, för ett urval av Tennysons dikter med titeln "A Dream of Fair Women", för John Bunyans "The Pilgrim's Progress" med sin blandning av kristna teman och nordisk mytologi, återigen för Carlyles "French Revolution", för Fitzgerlads översättning av den persiske astronomen och poeten Omar Chayyāms "Rubā'īyāt" och för "The Kaiser's Garland", en samling som riktar sig mot första världskriget och kejsar Wilhelm II. Sådana ämnen gav utrymme för originalitet och experiment. Sullivan skapade uttrycksfulla illustrationer som vittnar om en stark fantasi och en djup förståelse för texten, full av symbolik och känsla.
Efter kriget minskade efterfrågan på sådana illustrationer i svartvitt och Sullivan avslutade i stort sett sin karriär som lärare. Från 1908 undervisade han i litografi och illustration vid Goldsmiths College School of Arts, och han förde fram hantverket vid olika institut. Han lämnade teoretiska avhandlingar i "The Art of Illustration" 1921 och "Line" 1922. Sullivan dog i sitt hem i London den 17 april 1933.
Sida 1 / 2