Landskapsmåleriet får inte förväxlas med en ren naturskildring och har förändrats kontinuerligt från antiken till idag. Målaren Edmund John Niemann, som drogs till denna konst, levde från 1813 till 1876 och upplevde följaktligen flera konstnärliga epoker, som han ägnade sig åt ibland mer och ibland mindre. Landskapsporträttören, som föddes i Islington i London, upplevde på grund av sin ålder både klassicismens och romantikens sviktande epoker och de nya epokerna: Biedermeier, realism och impressionism. E. J. Niemann bevisar genom ett brett urval av olika ämnen att landskap inte bara kan reduceras till naturfenomen. Även om flodlandskapen vid Themsen och Swale nära Richmond i Yorkshire hör till hans favoritmotiv, visar hans breda bildrepertoar av urbana, lantliga och naturnära bildcentra på mångfalden i hans måleri.
På grund av sin far John Diedrich Niemann, som var medlem av Lloyds och kom från Minden i Westfalen, var Edmund också till en början banktjänsteman i City of London. Bara några månader senare blev den ännu unga konstentusiasten uttagen och från och med nu ägnade han sig åt konst. År 1839 bosatte sig landskapsmålaren i High Wycombe, Buckinghamshire, och från och med då målade han utomhus. År 1844 var hans första verk erkända och E. J. Niemann ställde ut sitt första verk "On the Thames - near Great Marlow, Bucks" på Royal Academy. Publicering i många prestigefyllda gallerier, som det tidigare nämnda galleriet, British Institution, Royal Scottish Academy, Royal Institute och Parissalongen, för att bara nämna några, bevisar den framlidne konstnärens klass. Den senare grundade också sin egen utställning 1848, den så kallade "Free Exhibition", som senare skulle byta namn till "The National Institution". Även om utställningen med över 500 målningar och skulpturer var kortvarig, var den desto mer framgångsrik.
E. J. Niemanns målningar talar sitt eget språk utan att dölja de målarstilar som konstnären drogs till. De romantiska motiven hos William Turner eller Caspar David Friedrich är därför lika attraktiva som den realistiska realismen. Det sistnämnda är tydligt i den mycket realistiska användningen av färger, som konstnären visste hur han skulle använda på många olika sätt. Att låta blicken vandra i fjärran och ändå skapa ett transcendentalt förhållande mellan dröm och verklighet är dock också fokus för hans måleri. I målningarna "Black Castle", "View of Whitby", "Evening on the French Coast" och andra målningsstudier kan man således känna igen den romantiska drömmen om en bildmässig magi. Här ska framför allt känslomässiga processer stimuleras mellan betraktaren och bilden, som avslöjar något mycket större, spännande bakom naturen. Färgintensiteten i dessa bilder visar på ett mycket unikt sätt ljusets effekt i rummet. Vissa av Edmund John Niemanns bilder är alltså också avsedda att drömma, trots att de är nära verkligheten.
Landskapsmåleriet får inte förväxlas med en ren naturskildring och har förändrats kontinuerligt från antiken till idag. Målaren Edmund John Niemann, som drogs till denna konst, levde från 1813 till 1876 och upplevde följaktligen flera konstnärliga epoker, som han ägnade sig åt ibland mer och ibland mindre. Landskapsporträttören, som föddes i Islington i London, upplevde på grund av sin ålder både klassicismens och romantikens sviktande epoker och de nya epokerna: Biedermeier, realism och impressionism. E. J. Niemann bevisar genom ett brett urval av olika ämnen att landskap inte bara kan reduceras till naturfenomen. Även om flodlandskapen vid Themsen och Swale nära Richmond i Yorkshire hör till hans favoritmotiv, visar hans breda bildrepertoar av urbana, lantliga och naturnära bildcentra på mångfalden i hans måleri.
På grund av sin far John Diedrich Niemann, som var medlem av Lloyds och kom från Minden i Westfalen, var Edmund också till en början banktjänsteman i City of London. Bara några månader senare blev den ännu unga konstentusiasten uttagen och från och med nu ägnade han sig åt konst. År 1839 bosatte sig landskapsmålaren i High Wycombe, Buckinghamshire, och från och med då målade han utomhus. År 1844 var hans första verk erkända och E. J. Niemann ställde ut sitt första verk "On the Thames - near Great Marlow, Bucks" på Royal Academy. Publicering i många prestigefyllda gallerier, som det tidigare nämnda galleriet, British Institution, Royal Scottish Academy, Royal Institute och Parissalongen, för att bara nämna några, bevisar den framlidne konstnärens klass. Den senare grundade också sin egen utställning 1848, den så kallade "Free Exhibition", som senare skulle byta namn till "The National Institution". Även om utställningen med över 500 målningar och skulpturer var kortvarig, var den desto mer framgångsrik.
E. J. Niemanns målningar talar sitt eget språk utan att dölja de målarstilar som konstnären drogs till. De romantiska motiven hos William Turner eller Caspar David Friedrich är därför lika attraktiva som den realistiska realismen. Det sistnämnda är tydligt i den mycket realistiska användningen av färger, som konstnären visste hur han skulle använda på många olika sätt. Att låta blicken vandra i fjärran och ändå skapa ett transcendentalt förhållande mellan dröm och verklighet är dock också fokus för hans måleri. I målningarna "Black Castle", "View of Whitby", "Evening on the French Coast" och andra målningsstudier kan man således känna igen den romantiska drömmen om en bildmässig magi. Här ska framför allt känslomässiga processer stimuleras mellan betraktaren och bilden, som avslöjar något mycket större, spännande bakom naturen. Färgintensiteten i dessa bilder visar på ett mycket unikt sätt ljusets effekt i rummet. Vissa av Edmund John Niemanns bilder är alltså också avsedda att drömma, trots att de är nära verkligheten.
Sida 1 / 1