Sida 1 / 2
Christian Rohlfs konstnärliga utbildning kom till av en slump när Rohlfs föll från ett träd när han var 15 år gammal och fick en allvarlig benskada. Han tillbringade två år på sjukhus. Under denna tid fick han pennor och ritpapper för att bekämpa sin tristess av sin läkare, Dr Ernst Stolle, som kort därefter insåg pojkens talang och presenterade honom för målaren och konstskribenten Ludwig Pietsch i Berlin. Pietsch rekommenderade honom att gå på den storhertigiska konstakademin i Weimar, där han strax därefter började studera figur- och historiemåleri. När Rohlfs var 24 år gammal drabbades han av en kronisk benmärgssjukdom i benet, så att benet måste amputeras. Ett år senare återupptog Rohlfs sina studier. Rohlfs verk speglar olika tidströmmar, eftersom han ständigt anpassade sin stil till aktuella händelser och höll sig i takt med tiden.
Efter studierna fokuserade han på impressionismen tills han blev inbjuden till Hoof-herrgården för att skapa porträtt och målningar av herrgården. Så småningom blev han inbjuden till Folkwang-museet i Hagen av sin tids viktigaste konstsamlare, Ernst Osthaus, där han skulle leda en målarskola. Projektet misslyckades dock. Senare bekantade sig Rohlfs med expressionismen, som bättre passade hans preferenser och som han från och med nu ägnade sig åt. Först vid 70 års ålder gifte sig Rohlfs med sin då unga hustru Helene Vogt, som bara var 22 år gammal. Dessutom valdes han till jurymedlem i Deutscher Künstlerbund, vilket gav honom ny motivation för sitt arbete. Efter sin 75-årsdag bytte han stil igen och från och med då målade han stadsvyer och landskap. En kort tid senare målade han växter.
Efter nationalsocialisternas maktövertagande konfiskerades många av Rohlfs konstverk som "degenererade" av den dåvarande politikern Joseph Goebbels, han förbjöds att måla och uteslöts från den preussiska konstakademin i Berlin en dag före sin död. Många utmärkelser under hans livstid visar dock på det erkännande han åtnjöt. Rohlfs går till konsthistorien som den viktigaste representanten för expressionismen.
Christian Rohlfs konstnärliga utbildning kom till av en slump när Rohlfs föll från ett träd när han var 15 år gammal och fick en allvarlig benskada. Han tillbringade två år på sjukhus. Under denna tid fick han pennor och ritpapper för att bekämpa sin tristess av sin läkare, Dr Ernst Stolle, som kort därefter insåg pojkens talang och presenterade honom för målaren och konstskribenten Ludwig Pietsch i Berlin. Pietsch rekommenderade honom att gå på den storhertigiska konstakademin i Weimar, där han strax därefter började studera figur- och historiemåleri. När Rohlfs var 24 år gammal drabbades han av en kronisk benmärgssjukdom i benet, så att benet måste amputeras. Ett år senare återupptog Rohlfs sina studier. Rohlfs verk speglar olika tidströmmar, eftersom han ständigt anpassade sin stil till aktuella händelser och höll sig i takt med tiden.
Efter studierna fokuserade han på impressionismen tills han blev inbjuden till Hoof-herrgården för att skapa porträtt och målningar av herrgården. Så småningom blev han inbjuden till Folkwang-museet i Hagen av sin tids viktigaste konstsamlare, Ernst Osthaus, där han skulle leda en målarskola. Projektet misslyckades dock. Senare bekantade sig Rohlfs med expressionismen, som bättre passade hans preferenser och som han från och med nu ägnade sig åt. Först vid 70 års ålder gifte sig Rohlfs med sin då unga hustru Helene Vogt, som bara var 22 år gammal. Dessutom valdes han till jurymedlem i Deutscher Künstlerbund, vilket gav honom ny motivation för sitt arbete. Efter sin 75-årsdag bytte han stil igen och från och med då målade han stadsvyer och landskap. En kort tid senare målade han växter.
Efter nationalsocialisternas maktövertagande konfiskerades många av Rohlfs konstverk som "degenererade" av den dåvarande politikern Joseph Goebbels, han förbjöds att måla och uteslöts från den preussiska konstakademin i Berlin en dag före sin död. Många utmärkelser under hans livstid visar dock på det erkännande han åtnjöt. Rohlfs går till konsthistorien som den viktigaste representanten för expressionismen.