Den brittiske målaren Cecil Charles Windsor Aldin publicerade som ung man från 1890 många teckningar i tidskrifter och tidningar. Han målade livet på landsbygden i alla dess aspekter. Aldin hade studerat anatomi och djurmålning. Detta hade en mycket positiv effekt på hans illustrationer, som omedelbart fängslar betraktaren med sina kärleksfulla detaljer. Aldin arbetade med olika måleritekniker och använde penna och bläck förutom akvarell, kol och pastell.
Särskilt hästälskare uppskattar fortfarande Aldins ofta humoristiska skildringar av ryttare, deras hästar, överfulla hästvagnar och många olyckor som kan hända när man har med hästar att göra. Alla som äger en eller flera hundar kommer omedelbart att uppskatta Aldin's hundporträtt. Målaren visste mycket väl hur han skulle fånga vardagliga motiv från livet med den fyrbenta vännen på ett mycket älskvärt sätt. Aldin använde sig av sina egna erfarenheter. Han gillade dessa älskvärda varelser och tecknade även hundar som bodde hos honom. Aldin var entusiastisk över den typiska brittiska rävjakten, en traditionell sport för överklassen, och han ägnade många bilder åt den. På Aldin's tid var denna form av jakt mycket populär, men Storbritannien har sedan dess blivit kritiskt inställt till rävjakt.
Aldin skapade inte bara målningar där djuren stod i fokus. Han gjorde många färglitografier av kyrkor, till exempel Westminster Abbey och Canterbury Cathedral. Han blev också känd för att illustrera berömda böcker. Aldin illustrerade den engelska författaren Charles Dickens första roman "The Posthumous Papers of the Pickwick Club". Aldin kommer att ha haft ännu större glädje av att illustrera ungdomsboken "Black Beauty: The Autobiography of a Horse" av den engelska författaren Anna Sewell. Han hade under många år haft stor erfarenhet av djurporträtt, särskilt av hästar.
Som hundälskare har han säkert haft stort nöje av att illustrera Maurice Maeterlings "Min hund", en bok som skildrar den oskiljaktiga vänskapen mellan en bulldogg och en man. Aldin arbetade också som författare och publicerade 1920 "Old Manor Houses" och året därpå "Old Inns" med egna arkitektoniska målningar. Hans målningar verkar aldrig överfulla, utan varje detalj bidrar på ett övertygande sätt till helhetsintrycket. Aldin ger i sina verk en autentisk bild av det brittiska samhället, full av humor och subtil engelsk humor.
Den brittiske målaren Cecil Charles Windsor Aldin publicerade som ung man från 1890 många teckningar i tidskrifter och tidningar. Han målade livet på landsbygden i alla dess aspekter. Aldin hade studerat anatomi och djurmålning. Detta hade en mycket positiv effekt på hans illustrationer, som omedelbart fängslar betraktaren med sina kärleksfulla detaljer. Aldin arbetade med olika måleritekniker och använde penna och bläck förutom akvarell, kol och pastell.
Särskilt hästälskare uppskattar fortfarande Aldins ofta humoristiska skildringar av ryttare, deras hästar, överfulla hästvagnar och många olyckor som kan hända när man har med hästar att göra. Alla som äger en eller flera hundar kommer omedelbart att uppskatta Aldin's hundporträtt. Målaren visste mycket väl hur han skulle fånga vardagliga motiv från livet med den fyrbenta vännen på ett mycket älskvärt sätt. Aldin använde sig av sina egna erfarenheter. Han gillade dessa älskvärda varelser och tecknade även hundar som bodde hos honom. Aldin var entusiastisk över den typiska brittiska rävjakten, en traditionell sport för överklassen, och han ägnade många bilder åt den. På Aldin's tid var denna form av jakt mycket populär, men Storbritannien har sedan dess blivit kritiskt inställt till rävjakt.
Aldin skapade inte bara målningar där djuren stod i fokus. Han gjorde många färglitografier av kyrkor, till exempel Westminster Abbey och Canterbury Cathedral. Han blev också känd för att illustrera berömda böcker. Aldin illustrerade den engelska författaren Charles Dickens första roman "The Posthumous Papers of the Pickwick Club". Aldin kommer att ha haft ännu större glädje av att illustrera ungdomsboken "Black Beauty: The Autobiography of a Horse" av den engelska författaren Anna Sewell. Han hade under många år haft stor erfarenhet av djurporträtt, särskilt av hästar.
Som hundälskare har han säkert haft stort nöje av att illustrera Maurice Maeterlings "Min hund", en bok som skildrar den oskiljaktiga vänskapen mellan en bulldogg och en man. Aldin arbetade också som författare och publicerade 1920 "Old Manor Houses" och året därpå "Old Inns" med egna arkitektoniska målningar. Hans målningar verkar aldrig överfulla, utan varje detalj bidrar på ett övertygande sätt till helhetsintrycket. Aldin ger i sina verk en autentisk bild av det brittiska samhället, full av humor och subtil engelsk humor.
Sida 1 / 4