Charles André Van Loo (1705-1765), även kallad Carle Van Loo, kom från en berömd konstnärsfamilj från Flandern. Hans farfar Jacob Van Loo var redan målare, liksom hans bror Jean-Baptiste Van Loo. Av alla Van Loos var Carle förmodligen den mest framgångsrika. Hans utbildning började mycket tidigt, eftersom hans far dog redan när han var sju år gammal. Så han fick flytta in hos sin 21 år äldre bror Jean-Baptiste och hans familj. Carle lärde sig inte bara av sin bror utan fick också möjlighet att ta lektioner av kända konstnärer under deras gemensamma resor till Italien. Under sin andra vistelse i Italien (1716-1718) blev han lärling hos målaren Benedetto Luti och skulptören Pierre Legos.
Hans första oljemålning "Den barmhärtige samariten" gjordes omkring 1723, efter att han återvänt till Paris. Han fick sin första egna beställning, "Presentation av Jesus i templet", 1725. Dessförinnan assisterade han sin bror Jean-Baptiste vid flera större beställningar. Han vann den franska akademiens Prix de Rome 1724, vilket skulle finansiera en vistelse i Rom. Eftersom akademin inte betalade, var Van Loo tvungen att själv tjäna in pengarna för resan. Han gjorde alltså inte resan förrän 1728. Ungefär samtidigt kom hans konkurrent François Boucher och hans brorsöner Louis-Michel och Francois Van Loo till Rom. Carle Van Loo kunde också övertyga i Italien och steg snabbt. Hans målningar och takmålningar väckte till och med uppmärksamhet hos påven Benedictus XIII.
Efter att ha arbetat i Rom, Florens och Turin under några år återvände Carle till Paris 1734. Han blev genast antagen till Royal Academy of Arts. Bara några år senare var han själv professor och blev senare rektor och slutligen direktör för akademin. Bland hans elever fanns Jean-Honoré Fragonard, Bouchers svärson Francois-Hubert Drouais och Johann Heinrich Tischbein den äldre. Van Loos sista tid i livet var också hans mest framgångsrika. Han var efterfrågad vid hovet, av kyrkan och av rika privatpersoner, vilket innebar att hans verk var mycket varierande. Två gånger fick han måla ett porträtt av kung Ludvig XV och en gång även av drottningen i Versailles.
Charles André Van Loo (1705-1765), även kallad Carle Van Loo, kom från en berömd konstnärsfamilj från Flandern. Hans farfar Jacob Van Loo var redan målare, liksom hans bror Jean-Baptiste Van Loo. Av alla Van Loos var Carle förmodligen den mest framgångsrika. Hans utbildning började mycket tidigt, eftersom hans far dog redan när han var sju år gammal. Så han fick flytta in hos sin 21 år äldre bror Jean-Baptiste och hans familj. Carle lärde sig inte bara av sin bror utan fick också möjlighet att ta lektioner av kända konstnärer under deras gemensamma resor till Italien. Under sin andra vistelse i Italien (1716-1718) blev han lärling hos målaren Benedetto Luti och skulptören Pierre Legos.
Hans första oljemålning "Den barmhärtige samariten" gjordes omkring 1723, efter att han återvänt till Paris. Han fick sin första egna beställning, "Presentation av Jesus i templet", 1725. Dessförinnan assisterade han sin bror Jean-Baptiste vid flera större beställningar. Han vann den franska akademiens Prix de Rome 1724, vilket skulle finansiera en vistelse i Rom. Eftersom akademin inte betalade, var Van Loo tvungen att själv tjäna in pengarna för resan. Han gjorde alltså inte resan förrän 1728. Ungefär samtidigt kom hans konkurrent François Boucher och hans brorsöner Louis-Michel och Francois Van Loo till Rom. Carle Van Loo kunde också övertyga i Italien och steg snabbt. Hans målningar och takmålningar väckte till och med uppmärksamhet hos påven Benedictus XIII.
Efter att ha arbetat i Rom, Florens och Turin under några år återvände Carle till Paris 1734. Han blev genast antagen till Royal Academy of Arts. Bara några år senare var han själv professor och blev senare rektor och slutligen direktör för akademin. Bland hans elever fanns Jean-Honoré Fragonard, Bouchers svärson Francois-Hubert Drouais och Johann Heinrich Tischbein den äldre. Van Loos sista tid i livet var också hans mest framgångsrika. Han var efterfrågad vid hovet, av kyrkan och av rika privatpersoner, vilket innebar att hans verk var mycket varierande. Två gånger fick han måla ett porträtt av kung Ludvig XV och en gång även av drottningen i Versailles.
Sida 1 / 2