François-Pascal Simon föddes i Rom men kom tidigt till Paris på grund av sin franska far, där han vid 13 års ålder blev lärling hos skulptören Augustin Paiou. Han gick därför till den medelmåttige franske målaren Albert Victor Eugène Brenet och bytte slutligen till verkstaden för historiemålaren Jacques Louis David, som hade en lysande framgång och kring vilken flera blivande målare samlades.
Simon reste regelbundet till Rom, men återvände alltid snabbt till Paris, eftersom han annars skulle ha hamnat på emigrantlistan. När han återvände stod han plötsligt inför den franska revolutionen och hans familj var utfattig. Hans italienska mor hade dött och han var tvungen att försörja sina två bröder och sin unga moster, som han gifte sig med kort därefter. Det var just vid den här tiden som bröderna Didot kom in på scenen, som då var skriftlärare och behövde ritningar till utgåvan av Vergilius, som de hoppades få från David, som dock rekommenderade Simon och Anne Louis Girodet Roucy Trioson , som producerade ritningarna till deras fulla belåtenhet och därmed slutligen fick skydd. Simon fortsatte sedan att måla mindre porträtt där han försökte hitta sin egen stil för att skilja sig från David. Simon behandlade till exempel ämnet Amor och Psyke på ett ganska naivt sätt. Hans målning var mindre noggrann i sitt utförande men liknade ändå Davids uttryck. Genom sina försök att ändra sin stil fick han hård kritik eftersom hans målningar verkade kalla och torra.
Han målade en av de mer berömda målningarna, "Henry IV:s intåg" 1816, som nu hänger i Louvren mittemot stridsscenen. Målningen visar sig vara på en hög konstnärlig nivå. Simon hittade till slut sin egen väg, där han skildrade sanning, livfullhet och allvarlig storhet utan konstgjord pompa och ståt. Han visar sig själv utan alla försköningar och med kraftfulla färger. Senast efter denna målning var Simon på allas läppar och kung Ludvig XVIII adlade honom till baron Gérard. Dessutom fick han en tjänst som kunglig hovmålare. Därefter målade han många porträtt av berömda personer som Napoleon och kung Ludvig XVIII, som han skildrade på ett mästerligt sätt.
François-Pascal Simon föddes i Rom men kom tidigt till Paris på grund av sin franska far, där han vid 13 års ålder blev lärling hos skulptören Augustin Paiou. Han gick därför till den medelmåttige franske målaren Albert Victor Eugène Brenet och bytte slutligen till verkstaden för historiemålaren Jacques Louis David, som hade en lysande framgång och kring vilken flera blivande målare samlades.
Simon reste regelbundet till Rom, men återvände alltid snabbt till Paris, eftersom han annars skulle ha hamnat på emigrantlistan. När han återvände stod han plötsligt inför den franska revolutionen och hans familj var utfattig. Hans italienska mor hade dött och han var tvungen att försörja sina två bröder och sin unga moster, som han gifte sig med kort därefter. Det var just vid den här tiden som bröderna Didot kom in på scenen, som då var skriftlärare och behövde ritningar till utgåvan av Vergilius, som de hoppades få från David, som dock rekommenderade Simon och Anne Louis Girodet Roucy Trioson , som producerade ritningarna till deras fulla belåtenhet och därmed slutligen fick skydd. Simon fortsatte sedan att måla mindre porträtt där han försökte hitta sin egen stil för att skilja sig från David. Simon behandlade till exempel ämnet Amor och Psyke på ett ganska naivt sätt. Hans målning var mindre noggrann i sitt utförande men liknade ändå Davids uttryck. Genom sina försök att ändra sin stil fick han hård kritik eftersom hans målningar verkade kalla och torra.
Han målade en av de mer berömda målningarna, "Henry IV:s intåg" 1816, som nu hänger i Louvren mittemot stridsscenen. Målningen visar sig vara på en hög konstnärlig nivå. Simon hittade till slut sin egen väg, där han skildrade sanning, livfullhet och allvarlig storhet utan konstgjord pompa och ståt. Han visar sig själv utan alla försköningar och med kraftfulla färger. Senast efter denna målning var Simon på allas läppar och kung Ludvig XVIII adlade honom till baron Gérard. Dessutom fick han en tjänst som kunglig hovmålare. Därefter målade han många porträtt av berömda personer som Napoleon och kung Ludvig XVIII, som han skildrade på ett mästerligt sätt.
Sida 1 / 2