Sida 1 / 1
I hjärtat av Paris, år 1730, började Augustin Pajou, en mästare i nyklassisk skulptur, sitt livs äventyr. Vid 14 års ålder började han studera vid Akademie Royal under ledning av skulptören Jean-Baptiste Lemoyne. Vid 18 års ålder visade sig hans exceptionella begåvning i form av Prix de Rome och första pris från Akademie Royal, vilket öppnade dörrarna för honom att studera mycket i Rom och Italien.
När han återvände till Frankrike väntade en uppsjö av uppdrag på honom, med kungens och Madame du Barrys gunst. Under 1760-talet bidrog han i hög grad till utformningen av flera offentliga byggnader, bland annat operan i Versailles, Palais Royal och Palais de Justice. Hans konstnärliga bidrag återspeglas också i dag i de fantastiska konsttrycken av hans verk. Pajou var också aktiv under den franska revolutionen och tjänstgjorde i en kommission för bevarandet av franska monument. När Napoleon 1803 gjorde Villa Medici i Rom till säte för Franska akademin gav han Pajou i uppdrag att göra kopior av de två Medici-lejonen som stod vid trappan till villan fram till 1789. Pajous återställande av lejonen till deras ursprungliga plats är ett levande bevis på hans kunskaper och hans bidrag till bevarandet av kulturarvet.
Bland Pajous mest framstående verk finns bysterna av Buffon och Madame du Barry samt en statyett av Bossuet, som alla kan beundras på Louvren. Lika anmärkningsvärt är hans samarbete kring "Fontaine des Innocents", där han skapade en rad nya figurer för Pierre Lescots byggnad, som omgestaltades av Bernard Poyet. Pajou lämnade inte bara ett rikt konstnärligt arv efter sig utan även en familj. Hans son Jacques-Augustin-Catherine Pajou blev målare och hans dotter Catherine Flore Pajou, känd som "faster Cocotte", gifte sig med skulptören Claude Michel innan hon gifte sig med Pierre-Louis Martin.
Augustin Pajous konstnärsliv är en berättelse om ambitioner, talang och outtröttligt engagemang, vilket är tydligt i vart och ett av hans verk och naturligtvis i hans konsttryck. Hans verk finns bevarade på världens stora museer och påminner oss om att konst är ett tidlöst arv som förs vidare från generation till generation.
I hjärtat av Paris, år 1730, började Augustin Pajou, en mästare i nyklassisk skulptur, sitt livs äventyr. Vid 14 års ålder började han studera vid Akademie Royal under ledning av skulptören Jean-Baptiste Lemoyne. Vid 18 års ålder visade sig hans exceptionella begåvning i form av Prix de Rome och första pris från Akademie Royal, vilket öppnade dörrarna för honom att studera mycket i Rom och Italien.
När han återvände till Frankrike väntade en uppsjö av uppdrag på honom, med kungens och Madame du Barrys gunst. Under 1760-talet bidrog han i hög grad till utformningen av flera offentliga byggnader, bland annat operan i Versailles, Palais Royal och Palais de Justice. Hans konstnärliga bidrag återspeglas också i dag i de fantastiska konsttrycken av hans verk. Pajou var också aktiv under den franska revolutionen och tjänstgjorde i en kommission för bevarandet av franska monument. När Napoleon 1803 gjorde Villa Medici i Rom till säte för Franska akademin gav han Pajou i uppdrag att göra kopior av de två Medici-lejonen som stod vid trappan till villan fram till 1789. Pajous återställande av lejonen till deras ursprungliga plats är ett levande bevis på hans kunskaper och hans bidrag till bevarandet av kulturarvet.
Bland Pajous mest framstående verk finns bysterna av Buffon och Madame du Barry samt en statyett av Bossuet, som alla kan beundras på Louvren. Lika anmärkningsvärt är hans samarbete kring "Fontaine des Innocents", där han skapade en rad nya figurer för Pierre Lescots byggnad, som omgestaltades av Bernard Poyet. Pajou lämnade inte bara ett rikt konstnärligt arv efter sig utan även en familj. Hans son Jacques-Augustin-Catherine Pajou blev målare och hans dotter Catherine Flore Pajou, känd som "faster Cocotte", gifte sig med skulptören Claude Michel innan hon gifte sig med Pierre-Louis Martin.
Augustin Pajous konstnärsliv är en berättelse om ambitioner, talang och outtröttligt engagemang, vilket är tydligt i vart och ett av hans verk och naturligtvis i hans konsttryck. Hans verk finns bevarade på världens stora museer och påminner oss om att konst är ett tidlöst arv som förs vidare från generation till generation.