Den danske landskapsmålaren Anton Melbye var en kändis för sin samtid. Denna berömmelse kan framför allt tillskrivas hans unika havsbilder, eller snarare havsbilder. Han målade känslomässigt laddade havslandskap i stort format med starka penseldrag och mörka färger, någonstans mellan symbolism och naturalism och överflödade av ljus. Detta gav honom också smeknamnet "havets målare". Anton Melbye hade egentligen velat bli sjöman. Han hade därför också lärt sig yrket som skeppssnickare, men på grund av en synnedsättning var han tvungen att leva ut sin svaghet för havet på ett annat sätt. Liksom sin bror före honom började han studera måleri vid Kungliga danska konstakademin i Köpenhamn. Han blev privatelev hos Christoffer Wilhelm Eckersberg, en representant för den nya "Köpenhamnsskolan". Läraren krävde att Anton Melbye inte bara studerade naturen intensivt i teorin utan också i praktiken. Så den unge Anton tillbringade mycket tid med att måla och rita i naturen. Det han såg och upplevde där skulle dock inte fångas spontant, utan snarare i perspektiv, nästan matematiskt exakt.
Efter en viss tid som lärling var det dags för Anton Melbye att frigöra sig från Eckersberg och hans objektiva läror. Han utvecklade ett mer intuitivt förhållningssätt till naturen, tog emot romantiska impulser och införlivade dem i sina spontana, lösa penn- och bläckteckningar. Under en längre vistelse i Paris tog han till sig ytterligare konstnärliga strömningar. Han var befriad från akademiska men också nationella restriktioner och började experimentera med tekniker och upptäcka nya konstnärliga uttryckssätt. Under denna tid besökte han också Normandiet. Medan andra friluftsmålare valde motiv för den badturism som då var på väg att växa fram, riktade han sin blick mot naturen, den ensliga kusten och det ständigt rörliga havet. Normandie skulle dock bara vara en av många etapper på hans resa. Melbye följde den franska flottan till östra Medelhavet när den stationerade sin flotta där strax innan Krimkriget mellan Osmanska riket, dess allierade och Ryssland inleddes. Men i stället för att som planerat ägna sig åt studier av moderna krigsfartyg blev han så fascinerad av Marmarasjöns exotiska karaktär, det intensiva ljuset och den frodiga vegetationen att han i stället övergick till landskapsmåleri och kolteckning.
Så småningom bosatte sig Anton Melbye i Hamburg på Binnenalster. Detta berodde på att hans representativa havsbilder var eftertraktade samlarobjekt, särskilt bland de rika bankirerna och redarna, köpmännen och skeppsbyggarna i Hansastaden. I Hamburg upplevde han också det tysk-danska kriget och skapade bland annat en målning av sjöslaget vid Helgoland. Medan båda de stridande parterna såg utgången av slaget som en seger för dem själva, försökte konstnären inta en neutral politisk hållning.
Den danske landskapsmålaren Anton Melbye var en kändis för sin samtid. Denna berömmelse kan framför allt tillskrivas hans unika havsbilder, eller snarare havsbilder. Han målade känslomässigt laddade havslandskap i stort format med starka penseldrag och mörka färger, någonstans mellan symbolism och naturalism och överflödade av ljus. Detta gav honom också smeknamnet "havets målare". Anton Melbye hade egentligen velat bli sjöman. Han hade därför också lärt sig yrket som skeppssnickare, men på grund av en synnedsättning var han tvungen att leva ut sin svaghet för havet på ett annat sätt. Liksom sin bror före honom började han studera måleri vid Kungliga danska konstakademin i Köpenhamn. Han blev privatelev hos Christoffer Wilhelm Eckersberg, en representant för den nya "Köpenhamnsskolan". Läraren krävde att Anton Melbye inte bara studerade naturen intensivt i teorin utan också i praktiken. Så den unge Anton tillbringade mycket tid med att måla och rita i naturen. Det han såg och upplevde där skulle dock inte fångas spontant, utan snarare i perspektiv, nästan matematiskt exakt.
Efter en viss tid som lärling var det dags för Anton Melbye att frigöra sig från Eckersberg och hans objektiva läror. Han utvecklade ett mer intuitivt förhållningssätt till naturen, tog emot romantiska impulser och införlivade dem i sina spontana, lösa penn- och bläckteckningar. Under en längre vistelse i Paris tog han till sig ytterligare konstnärliga strömningar. Han var befriad från akademiska men också nationella restriktioner och började experimentera med tekniker och upptäcka nya konstnärliga uttryckssätt. Under denna tid besökte han också Normandiet. Medan andra friluftsmålare valde motiv för den badturism som då var på väg att växa fram, riktade han sin blick mot naturen, den ensliga kusten och det ständigt rörliga havet. Normandie skulle dock bara vara en av många etapper på hans resa. Melbye följde den franska flottan till östra Medelhavet när den stationerade sin flotta där strax innan Krimkriget mellan Osmanska riket, dess allierade och Ryssland inleddes. Men i stället för att som planerat ägna sig åt studier av moderna krigsfartyg blev han så fascinerad av Marmarasjöns exotiska karaktär, det intensiva ljuset och den frodiga vegetationen att han i stället övergick till landskapsmåleri och kolteckning.
Så småningom bosatte sig Anton Melbye i Hamburg på Binnenalster. Detta berodde på att hans representativa havsbilder var eftertraktade samlarobjekt, särskilt bland de rika bankirerna och redarna, köpmännen och skeppsbyggarna i Hansastaden. I Hamburg upplevde han också det tysk-danska kriget och skapade bland annat en målning av sjöslaget vid Helgoland. Medan båda de stridande parterna såg utgången av slaget som en seger för dem själva, försökte konstnären inta en neutral politisk hållning.
Sida 1 / 1