Sedan urminnes tider har människor intresserat sig för universum, stjärnhimlen och den roll som jorden spelar i kosmos. Under århundradena har olika världssystem utvecklats och sedan förkastats av vetenskapsmännen: Från antikens geocentriska världsbild, som Claudius Ptolemaios utvecklade matematiskt, till den heliocentriska världsbild som skapades av Nicolaus Copernicus och Johannes Kepler. Dessa världsåskådningar togs också upp och bearbetades estetiskt i konsten. Den mest kända samlingen av sådana avbildningar är förmodligen "Harmonia Macrocosmica", en rikt illustrerad himmelsatlas med konstverk av Andreas Cellarius.
Andreas Keller eller Andreas Cellarius, som är hans latiniserade namn, var en tysk astronom, matematiker och kosmograf som var verksam under barocken. Han tillbringade större delen av sitt liv i Nederländerna, där han troligen började arbeta med atlasen redan på 1620-talet. I Nederländerna fanns det redan en lång tradition av att tillverka glober och exakta kartor, och det var därför en flamländsk tryckare, Johannes Janssonius, som 1660 publicerade "Harmonia Macrocosmica" som ett tillägg till sin "Atlas Novus absolutissimus". Därmed var atlasen över jorden och himlen, som redan hade planerats av den berömde kartografen Gerhard Mercator, färdigställd. I atlasen kan man se utvecklingen av Claudius Ptolemaios, Nicolaus Copernicus och Tycho Brahes världsåskådningar och system på mycket välgjorda och färgade kopparplåtar. Dessutom innehåller atlasen ytterligare åtta kopparplåtar med konstellationer enligt kristna och klassiska tolkningar.
År 1708 publicerades atlasen på nytt, denna gång av utgivarna Gerard Valk och Petrus Schenk. Där har de omfattande textavsnitten som fortfarande fanns i den första publikationen tagits bort. Denna utgåva finns nu i Deutsches Museum i München. I dag anses stjärnatlasen inte bara vara ett av de mest spektakulära konstverken i astronomins historia, utan den kallas också ofta för "Cellarius Atlas". Även om verken är föråldrade ur astronomisk synvinkel vittnar de fortfarande om ett stort konstnärligt hantverk och ett poetiskt bildspråk. En del av gravyrerna i boken visas även i form av storskaliga metallpaneler som väggdekoration på tunnelbanestationen Kopernikusstraße i Hannover.
Förutom hans mest kända verk har det bevarats andra gravyrer och gravyrer av honom som handlar om astronomi och vetenskapsmännens arbete, till exempel "Astronomer som tittar genom ett teleskop", samt kristna motiv, till exempel "Petrus förnekar Kristus". Cellarius publicerade också "Architectura Militaris", ett verk om fästningsbyggande, 1645, samt "Regni Poloniae", en regional geografi över Polen, 1652. Den tematiska mångfalden i hans publikationer gör honom till en typisk barockforskare. Till minne av Andreas Cellarius uppkallades asteroiden 12618 Cellarius efter honom 2008.
Sedan urminnes tider har människor intresserat sig för universum, stjärnhimlen och den roll som jorden spelar i kosmos. Under århundradena har olika världssystem utvecklats och sedan förkastats av vetenskapsmännen: Från antikens geocentriska världsbild, som Claudius Ptolemaios utvecklade matematiskt, till den heliocentriska världsbild som skapades av Nicolaus Copernicus och Johannes Kepler. Dessa världsåskådningar togs också upp och bearbetades estetiskt i konsten. Den mest kända samlingen av sådana avbildningar är förmodligen "Harmonia Macrocosmica", en rikt illustrerad himmelsatlas med konstverk av Andreas Cellarius.
Andreas Keller eller Andreas Cellarius, som är hans latiniserade namn, var en tysk astronom, matematiker och kosmograf som var verksam under barocken. Han tillbringade större delen av sitt liv i Nederländerna, där han troligen började arbeta med atlasen redan på 1620-talet. I Nederländerna fanns det redan en lång tradition av att tillverka glober och exakta kartor, och det var därför en flamländsk tryckare, Johannes Janssonius, som 1660 publicerade "Harmonia Macrocosmica" som ett tillägg till sin "Atlas Novus absolutissimus". Därmed var atlasen över jorden och himlen, som redan hade planerats av den berömde kartografen Gerhard Mercator, färdigställd. I atlasen kan man se utvecklingen av Claudius Ptolemaios, Nicolaus Copernicus och Tycho Brahes världsåskådningar och system på mycket välgjorda och färgade kopparplåtar. Dessutom innehåller atlasen ytterligare åtta kopparplåtar med konstellationer enligt kristna och klassiska tolkningar.
År 1708 publicerades atlasen på nytt, denna gång av utgivarna Gerard Valk och Petrus Schenk. Där har de omfattande textavsnitten som fortfarande fanns i den första publikationen tagits bort. Denna utgåva finns nu i Deutsches Museum i München. I dag anses stjärnatlasen inte bara vara ett av de mest spektakulära konstverken i astronomins historia, utan den kallas också ofta för "Cellarius Atlas". Även om verken är föråldrade ur astronomisk synvinkel vittnar de fortfarande om ett stort konstnärligt hantverk och ett poetiskt bildspråk. En del av gravyrerna i boken visas även i form av storskaliga metallpaneler som väggdekoration på tunnelbanestationen Kopernikusstraße i Hannover.
Förutom hans mest kända verk har det bevarats andra gravyrer och gravyrer av honom som handlar om astronomi och vetenskapsmännens arbete, till exempel "Astronomer som tittar genom ett teleskop", samt kristna motiv, till exempel "Petrus förnekar Kristus". Cellarius publicerade också "Architectura Militaris", ett verk om fästningsbyggande, 1645, samt "Regni Poloniae", en regional geografi över Polen, 1652. Den tematiska mångfalden i hans publikationer gör honom till en typisk barockforskare. Till minne av Andreas Cellarius uppkallades asteroiden 12618 Cellarius efter honom 2008.
Sida 1 / 2