Sida 1 / 1
Almeida Júnior var en av Brasiliens viktigaste målare. Hans unika talang för att fånga atmosfären i en miljö på ett pittoreskt sätt gjorde hans målningar världsberömda. Som naturforskare tar han i sina målningar upprepade gånger upp livet för Brasiliens enkla landsbygdsbefolkning och skildrar deras vardag på ett pittoreskt sätt. Almeida Júniors verk är därför i dag ett viktigt vittnesbörd om vår tid. Många av hans målningar finns på landets viktigaste konstinstitutioner, till exempel Museu Nacional de Belas Artes i Rio de Janeiro.
Målaren föddes i maj 1850 i ett litet samhälle i delstaten São Paulo. Redan i unga år har han visat sin tydliga konstnärliga talang. Redan som tonåring gör han beställningsmålningar för kunder. Bland dem fanns den lokala prästen Miguel Correa Pacheco, som beställde olika målningar med religiösa motiv av Almeida. Prästen var förtjust i pojkens talang och samlade in donationer i sin församling, vilket gjorde det möjligt för Almeida Júnior att studera på Brasiliens mest kända konstskola, Academica Imperial de Belas Artes. När han var 19 år gammal lämnade han äntligen hemmet och flyttade till Rio de Janeiro för att börja studera. Bland hans professorer finns Victor Meirelles, Pedro Americano och Jules Le Chevrel - stora mästare inom måleriet.
År 1874 får han sitt första pris för sin konst. Med prispengarna finansierar han en resa till Europa, där han samlar många intryck. Han återvänder till sitt hemland och öppnar sin första studio. Han arbetar som konstlärare i sin hemby Itu. År 1876 inträffade ett annat lyckligt sammanträffande i hans liv. Han träffade kejsar Peter II, som var entusiastisk över den begåvade målaren och finansierade hans fortsatta studier i Europa. Samma år åkte Almeida till Europa igen, med ett stipendium på 300 franc i månaden på fickan. Han reste via Rom till Paris, där han skrev in sig vid École Superieure des Beaux Arts. Konstskolan ligger i det berömda konstnärskvarteret Montmartre. Här undervisas han av Lequien Fils och Alexandre Cabanel. Åren i Paris inspirerar målaren enormt. Han tecknar några av sina mest kända målningar, till exempel "Flykten till Egypten", "Den brasilianska träknektaren" och "Modellens paus". Innan han återvänder till Brasilien visar han sina samlade verk på sin första separatutställning på sin konstskola. Kort därefter får han delta i en av Brasiliens största konstutställningar med sina målningar. Senare arbetar han i sin egen studio igen. Privat inledde han en affär med sin kusins hustru. Efter sin död tilldelades Almeida Júnior titeln "Brasiliens nationella målare".
Almeida Júnior var en av Brasiliens viktigaste målare. Hans unika talang för att fånga atmosfären i en miljö på ett pittoreskt sätt gjorde hans målningar världsberömda. Som naturforskare tar han i sina målningar upprepade gånger upp livet för Brasiliens enkla landsbygdsbefolkning och skildrar deras vardag på ett pittoreskt sätt. Almeida Júniors verk är därför i dag ett viktigt vittnesbörd om vår tid. Många av hans målningar finns på landets viktigaste konstinstitutioner, till exempel Museu Nacional de Belas Artes i Rio de Janeiro.
Målaren föddes i maj 1850 i ett litet samhälle i delstaten São Paulo. Redan i unga år har han visat sin tydliga konstnärliga talang. Redan som tonåring gör han beställningsmålningar för kunder. Bland dem fanns den lokala prästen Miguel Correa Pacheco, som beställde olika målningar med religiösa motiv av Almeida. Prästen var förtjust i pojkens talang och samlade in donationer i sin församling, vilket gjorde det möjligt för Almeida Júnior att studera på Brasiliens mest kända konstskola, Academica Imperial de Belas Artes. När han var 19 år gammal lämnade han äntligen hemmet och flyttade till Rio de Janeiro för att börja studera. Bland hans professorer finns Victor Meirelles, Pedro Americano och Jules Le Chevrel - stora mästare inom måleriet.
År 1874 får han sitt första pris för sin konst. Med prispengarna finansierar han en resa till Europa, där han samlar många intryck. Han återvänder till sitt hemland och öppnar sin första studio. Han arbetar som konstlärare i sin hemby Itu. År 1876 inträffade ett annat lyckligt sammanträffande i hans liv. Han träffade kejsar Peter II, som var entusiastisk över den begåvade målaren och finansierade hans fortsatta studier i Europa. Samma år åkte Almeida till Europa igen, med ett stipendium på 300 franc i månaden på fickan. Han reste via Rom till Paris, där han skrev in sig vid École Superieure des Beaux Arts. Konstskolan ligger i det berömda konstnärskvarteret Montmartre. Här undervisas han av Lequien Fils och Alexandre Cabanel. Åren i Paris inspirerar målaren enormt. Han tecknar några av sina mest kända målningar, till exempel "Flykten till Egypten", "Den brasilianska träknektaren" och "Modellens paus". Innan han återvänder till Brasilien visar han sina samlade verk på sin första separatutställning på sin konstskola. Kort därefter får han delta i en av Brasiliens största konstutställningar med sina målningar. Senare arbetar han i sin egen studio igen. Privat inledde han en affär med sin kusins hustru. Efter sin död tilldelades Almeida Júnior titeln "Brasiliens nationella målare".