I slutet av 1800-talet inleddes en hittills okänd epok inom konsten. Medan konsten fram till dess hade betraktats ur ett främst estetiskt perspektiv, fick konsten en koppling till typografi och reklam. Medan målningar fram till dess hade presenterats företrädesvis på ädel duk, konkurrerade målningarna nu med affischen som medium. Skapandet av reklammedier var i händerna på litografer och tecknare, som visade liten talang på det konstnärliga området. Den ökande industrialiseringen gjorde reklam till en blomstrande bransch. Konstnärerna tog i allt större utsträckning över den konstnärliga utformningen av tilltalande affischer. I Paris väckte Henri de Toulouse-Lautrec uppståndelse med sin reklam för stadens dansteatrar. I London utvecklades kontor som helt och hållet specialiserade sig på konstgjord reklam. En ny konstform, reklamteknik, etablerades.
Alick Ritchie föddes under namnet Alexander Penrose Forbes Ritchie i Skottland. Han studerade vid Belgian Academy of Arts och valde London som centrum för sitt liv. Här arbetade han inom det breda området reklam. Ritchie var karikatyrtecknare, designade affischer för Londons tunnelbana och gjorde bildbidrag för olika tidskrifter. Alick Ritchie blev känd för sina porträtt. Han målade ofta offentliga personer. Skådespelare som Charlie Chaplin och politiker som Winston Churchill hörde till hans motiv. Ritchie framställdes som verklighetsfrånvänd. Ansiktena har ofta ett maskliknande uttryck. De kantiga ytorna är splittrade av mörka linjer och färgpaletten är reducerad till ett fåtal nyanser. En begynnande abstraktion kan skönjas i porträtten. Om man skulle göra en konsthistorisk klassificering på grundval av utseendet skulle verken hänföras till kubismen. Kubismen hade dock ingen tydlig stilistisk inriktning. Samtida rapporterar att Alick Ritchie hånade kubismens utveckling. Porträtten är därför att betrakta som karikatyrer och därmed en fin form av satir.
Alick P.F. Ritchie utformade totalt tre serier av cigarettkort. Bland dem finns några av konstnärens mest kända porträtt, som i detta sammanhang öppet kallas karikatyrer. Cigaretttillverkarna gav då ut så kallade cigarettkort för att stabilisera förpackningen. Många välkända konstnärer skapade bilder till korten. 1926 skapade Ritchie sina raka karikatyrer, som han blev mycket berömd för. 1934 skapade han Animalloys, en uppsättning kort med 48 individuella bilder. Varje kort visade djurens huvud, framben, bål och bakben. Från var och en av de tre korten kunde man sätta ihop ett djur. Stavelserna i djurnamnen var också fördelade på tre kort. Den ivriga rökaren kunde på så sätt sätta ihop fantasidjur och de matchande namnen. Det var en idé som konstnären redan hade förverkligat i en bok under sina tidigare år som illustratör. Senare producerade Ritchie en annan serie med filmreferenser och återvände därmed till karikatyrkonsten.
I slutet av 1800-talet inleddes en hittills okänd epok inom konsten. Medan konsten fram till dess hade betraktats ur ett främst estetiskt perspektiv, fick konsten en koppling till typografi och reklam. Medan målningar fram till dess hade presenterats företrädesvis på ädel duk, konkurrerade målningarna nu med affischen som medium. Skapandet av reklammedier var i händerna på litografer och tecknare, som visade liten talang på det konstnärliga området. Den ökande industrialiseringen gjorde reklam till en blomstrande bransch. Konstnärerna tog i allt större utsträckning över den konstnärliga utformningen av tilltalande affischer. I Paris väckte Henri de Toulouse-Lautrec uppståndelse med sin reklam för stadens dansteatrar. I London utvecklades kontor som helt och hållet specialiserade sig på konstgjord reklam. En ny konstform, reklamteknik, etablerades.
Alick Ritchie föddes under namnet Alexander Penrose Forbes Ritchie i Skottland. Han studerade vid Belgian Academy of Arts och valde London som centrum för sitt liv. Här arbetade han inom det breda området reklam. Ritchie var karikatyrtecknare, designade affischer för Londons tunnelbana och gjorde bildbidrag för olika tidskrifter. Alick Ritchie blev känd för sina porträtt. Han målade ofta offentliga personer. Skådespelare som Charlie Chaplin och politiker som Winston Churchill hörde till hans motiv. Ritchie framställdes som verklighetsfrånvänd. Ansiktena har ofta ett maskliknande uttryck. De kantiga ytorna är splittrade av mörka linjer och färgpaletten är reducerad till ett fåtal nyanser. En begynnande abstraktion kan skönjas i porträtten. Om man skulle göra en konsthistorisk klassificering på grundval av utseendet skulle verken hänföras till kubismen. Kubismen hade dock ingen tydlig stilistisk inriktning. Samtida rapporterar att Alick Ritchie hånade kubismens utveckling. Porträtten är därför att betrakta som karikatyrer och därmed en fin form av satir.
Alick P.F. Ritchie utformade totalt tre serier av cigarettkort. Bland dem finns några av konstnärens mest kända porträtt, som i detta sammanhang öppet kallas karikatyrer. Cigaretttillverkarna gav då ut så kallade cigarettkort för att stabilisera förpackningen. Många välkända konstnärer skapade bilder till korten. 1926 skapade Ritchie sina raka karikatyrer, som han blev mycket berömd för. 1934 skapade han Animalloys, en uppsättning kort med 48 individuella bilder. Varje kort visade djurens huvud, framben, bål och bakben. Från var och en av de tre korten kunde man sätta ihop ett djur. Stavelserna i djurnamnen var också fördelade på tre kort. Den ivriga rökaren kunde på så sätt sätta ihop fantasidjur och de matchande namnen. Det var en idé som konstnären redan hade förverkligat i en bok under sina tidigare år som illustratör. Senare producerade Ritchie en annan serie med filmreferenser och återvände därmed till karikatyrkonsten.
Sida 1 / 2