Alexandre Calame, född den 28 maj 1810 i Arabie, en by i kommunen Corsier-sur-Vevey, nu en del av Vevey, och död den 19 mars 1864 i Menton, var en framstående målare i Schweiz. Calame, som var son till en marmorarbetare, kom in i finansvärlden vid 15 års ålder och tog anställning på en bank. Men under sina lediga timmar vaknade hans konstnärliga talang. Han började finslipa sina teckningskunskaper och färglade små scener från sitt schweiziska hemland. År 1829 gav hans beskyddare, bankiren Diodati, honom möjlighet att ta lektioner hos den berömde landskapsmålaren François Diday. Bara några månader senare bestämde sig Calame för att avsluta sin karriär inom bankväsendet och ägna sig helt åt konstens värld.
Från 1835 ställde han ut sina landskapsmålningar av de schweiziska alperna och skogarna i Paris och Berlin. Även om Calame var mer av en tecknare än en kolorist blev hans verk snabbt erkänt och fann stor uppskattning, särskilt i Tyskland. På 1840-talet betraktades Calame som en av de främsta företrädarna för det senromantiska och samtidigt patetiskt överdrivna landskapsmåleriet i Europa, med sina dramatiskt iscensatta alplandskap, hemsökta av våldsamma åskväder eller upplysta av bländande solljus. År 1838 besökte han Düsseldorf under en studieresa. År 1842 flyttade han till Paris, där han presenterade sina skildringar av Mont Blanc, Jungfrau, Brienzsjön, Monte Rosa och Mont Cervin. År 1843 födde hans hustru Amélie, dotter till konstnären och musikläraren Jean-Baptiste Müntzberger från Genève, sonen Arthur, som senare skulle följa i sin fars fotspår.
År 1844 reste Calame till Italien och återvände med ett stort antal verk från Rom och Neapel, bland annat ruinerna i Paestum, som nu kan ses i Leipzigs stadsmuseum. Dessa verk visade att han kunde fånga den italienska naturen i all dess unika karaktär, men hans huvudfokus förblev det alpina landskapet. Glaciärer, bergsvatten, stormskadade träd, moln och klippor avbildade han med stor naturtrohet, om än med en viss slätstrukenhet. Ett av hans mest uppmärksammade verk är hans skildring av de fyra årstiderna och tidpunkterna på dygnet i fyra olika landskap, med Vårmorgon som skildrar ett sydligt landskap, Sommarmiddag ett nordiskt platt landskap, Höstkväll och Vinternatt bergslandskap. Calames popularitet ökades dock särskilt av hans mindre verk, litografier och etsningar, särskilt de 18 studierna av Lauterbrunnen och Meiringen och de 24 arken av alpövergångar. Dessa verk fick stor spridning i Frankrike, England och Tyskland och tjänar än idag som förlagor för teckningslektioner.
I Morschach, högt ovanför Uri-sjön, minns en minnessten Alexandre Calame och de många timmar han ägnade åt att måla det omgivande landskapet. Hans arv lever vidare inte bara i dessa minnesmärken, utan också i de konsttryck av hans verk som finns i många hem och gallerier runt om i världen. Den 3 april 1880 invigdes ett monument som donerats av hans fru Amélie i Genève, vilket understryker uppskattningen och beundran för Calames bidrag till konstvärlden. Alexandre Calame dog i Menton den 19 mars 1864, men hans inflytande och unika stil lever kvar i konstvärlden än i dag.
Alexandre Calame, född den 28 maj 1810 i Arabie, en by i kommunen Corsier-sur-Vevey, nu en del av Vevey, och död den 19 mars 1864 i Menton, var en framstående målare i Schweiz. Calame, som var son till en marmorarbetare, kom in i finansvärlden vid 15 års ålder och tog anställning på en bank. Men under sina lediga timmar vaknade hans konstnärliga talang. Han började finslipa sina teckningskunskaper och färglade små scener från sitt schweiziska hemland. År 1829 gav hans beskyddare, bankiren Diodati, honom möjlighet att ta lektioner hos den berömde landskapsmålaren François Diday. Bara några månader senare bestämde sig Calame för att avsluta sin karriär inom bankväsendet och ägna sig helt åt konstens värld.
Från 1835 ställde han ut sina landskapsmålningar av de schweiziska alperna och skogarna i Paris och Berlin. Även om Calame var mer av en tecknare än en kolorist blev hans verk snabbt erkänt och fann stor uppskattning, särskilt i Tyskland. På 1840-talet betraktades Calame som en av de främsta företrädarna för det senromantiska och samtidigt patetiskt överdrivna landskapsmåleriet i Europa, med sina dramatiskt iscensatta alplandskap, hemsökta av våldsamma åskväder eller upplysta av bländande solljus. År 1838 besökte han Düsseldorf under en studieresa. År 1842 flyttade han till Paris, där han presenterade sina skildringar av Mont Blanc, Jungfrau, Brienzsjön, Monte Rosa och Mont Cervin. År 1843 födde hans hustru Amélie, dotter till konstnären och musikläraren Jean-Baptiste Müntzberger från Genève, sonen Arthur, som senare skulle följa i sin fars fotspår.
År 1844 reste Calame till Italien och återvände med ett stort antal verk från Rom och Neapel, bland annat ruinerna i Paestum, som nu kan ses i Leipzigs stadsmuseum. Dessa verk visade att han kunde fånga den italienska naturen i all dess unika karaktär, men hans huvudfokus förblev det alpina landskapet. Glaciärer, bergsvatten, stormskadade träd, moln och klippor avbildade han med stor naturtrohet, om än med en viss slätstrukenhet. Ett av hans mest uppmärksammade verk är hans skildring av de fyra årstiderna och tidpunkterna på dygnet i fyra olika landskap, med Vårmorgon som skildrar ett sydligt landskap, Sommarmiddag ett nordiskt platt landskap, Höstkväll och Vinternatt bergslandskap. Calames popularitet ökades dock särskilt av hans mindre verk, litografier och etsningar, särskilt de 18 studierna av Lauterbrunnen och Meiringen och de 24 arken av alpövergångar. Dessa verk fick stor spridning i Frankrike, England och Tyskland och tjänar än idag som förlagor för teckningslektioner.
I Morschach, högt ovanför Uri-sjön, minns en minnessten Alexandre Calame och de många timmar han ägnade åt att måla det omgivande landskapet. Hans arv lever vidare inte bara i dessa minnesmärken, utan också i de konsttryck av hans verk som finns i många hem och gallerier runt om i världen. Den 3 april 1880 invigdes ett monument som donerats av hans fru Amélie i Genève, vilket understryker uppskattningen och beundran för Calames bidrag till konstvärlden. Alexandre Calame dog i Menton den 19 mars 1864, men hans inflytande och unika stil lever kvar i konstvärlden än i dag.
Sida 1 / 2