Sida 1 / 1
Trots ett kort liv som tog ett abrupt slut i en skyttegrav i Flandern under första världskriget lämnade Albert Weisgerber efter sig en betydande samling målningar, skisser och grafiska verk. Hans konstnärliga arbete var i ständig förändring och kan inte begränsas till en viss stil. Influenser från både impressionism och expressionism kan hittas i hans verk. Hans kontakter med avantgardisterna i München är också tydliga. Om man betraktar verken i kronologisk ordning kan man se en tydlig utveckling. Självporträtt, vardagliga scener och porträtt återfinns ofta i de tidigare målningarna. Porträtt av berömda samtida konstnärer som Theodor Heuss och Ludwig Scharf vittnar om Weisgerbers samhörighet med den konstnärliga scenen i München, där målaren hade avslutat sina studier. Albert Weisgerber inspirerades också av sina många besök i Paris och sin bekantskap med Henri Matisse. Han var en del av den parisiska bohemiska skara som besökte det ökända Café du Dôme - en mötesplats för målare, skulptörer, poeter och tänkare vid sekelskiftet 1900. Berömda målningar som Weisgerber skapade under denna fas är Paris Café I och II. Från den här perioden härstammar också trycket "The Friends of the Café du Dôme" och olika vaudevillemålningar och porträtt.
En anmärkningsvärd vändning i Weisgerbers sena arbete uppdagades under ett besök i Florens. Här kom han i kontakt med den italienska renässansens konst och ägnade sig hädanefter åt religiösa motiv. Det är inte längre sociala bilder, utan teman som död och förgänglighet som nu präglar hans måleri. Bland annat behandlade han figurer från Gamla testamentet och bilderna utstrålar en tyngd som inte hade synts på detta sätt under hans tidiga skapelseperiod. Han påverkades särskilt av den helige Sebastian, som han tillägnade en hel cykel. Man kan konstatera att Weisgerber har följt vissa teman under flera år, och att han alltid har gjort förbättringar och förändringar för att hitta den perfekta uttrycksformen.
Eftersom Weisgerbers verk å ena sidan räknades som modern konst och han å andra sidan hade varit gift med en judisk kvinna, gick samlingen samma öde till mötes som många andra tyska konstnärer och klassificerades som "degenererad" av nationalsocialisterna. Weisgerbers livsverk undgick dock att förstöras och såldes på olika auktioner. Detta ledde till att så många av hans verk fortfarande finns bevarade för eftervärlden i dag. Borgmästaren i Weisgerbers födelseort St. Ingbert, som ligger i dagens Saarland, förvärvade en stor del av målningarna och gjorde dem åter tillgängliga för allmänheten. Folket i Saarland hedrar inte bara sin berömda son med regelbundna utställningar, utan delar också ut ett högt begåvat och prestigefyllt konstpris i hans namn vart tredje år.
Trots ett kort liv som tog ett abrupt slut i en skyttegrav i Flandern under första världskriget lämnade Albert Weisgerber efter sig en betydande samling målningar, skisser och grafiska verk. Hans konstnärliga arbete var i ständig förändring och kan inte begränsas till en viss stil. Influenser från både impressionism och expressionism kan hittas i hans verk. Hans kontakter med avantgardisterna i München är också tydliga. Om man betraktar verken i kronologisk ordning kan man se en tydlig utveckling. Självporträtt, vardagliga scener och porträtt återfinns ofta i de tidigare målningarna. Porträtt av berömda samtida konstnärer som Theodor Heuss och Ludwig Scharf vittnar om Weisgerbers samhörighet med den konstnärliga scenen i München, där målaren hade avslutat sina studier. Albert Weisgerber inspirerades också av sina många besök i Paris och sin bekantskap med Henri Matisse. Han var en del av den parisiska bohemiska skara som besökte det ökända Café du Dôme - en mötesplats för målare, skulptörer, poeter och tänkare vid sekelskiftet 1900. Berömda målningar som Weisgerber skapade under denna fas är Paris Café I och II. Från den här perioden härstammar också trycket "The Friends of the Café du Dôme" och olika vaudevillemålningar och porträtt.
En anmärkningsvärd vändning i Weisgerbers sena arbete uppdagades under ett besök i Florens. Här kom han i kontakt med den italienska renässansens konst och ägnade sig hädanefter åt religiösa motiv. Det är inte längre sociala bilder, utan teman som död och förgänglighet som nu präglar hans måleri. Bland annat behandlade han figurer från Gamla testamentet och bilderna utstrålar en tyngd som inte hade synts på detta sätt under hans tidiga skapelseperiod. Han påverkades särskilt av den helige Sebastian, som han tillägnade en hel cykel. Man kan konstatera att Weisgerber har följt vissa teman under flera år, och att han alltid har gjort förbättringar och förändringar för att hitta den perfekta uttrycksformen.
Eftersom Weisgerbers verk å ena sidan räknades som modern konst och han å andra sidan hade varit gift med en judisk kvinna, gick samlingen samma öde till mötes som många andra tyska konstnärer och klassificerades som "degenererad" av nationalsocialisterna. Weisgerbers livsverk undgick dock att förstöras och såldes på olika auktioner. Detta ledde till att så många av hans verk fortfarande finns bevarade för eftervärlden i dag. Borgmästaren i Weisgerbers födelseort St. Ingbert, som ligger i dagens Saarland, förvärvade en stor del av målningarna och gjorde dem åter tillgängliga för allmänheten. Folket i Saarland hedrar inte bara sin berömda son med regelbundna utställningar, utan delar också ut ett högt begåvat och prestigefyllt konstpris i hans namn vart tredje år.